Morelia carinata
Morelia carinata[2] är en ormart som beskrevs av Smith 1981. Morelia carinata ingår i släktet Morelia och familjen pytonormar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
| Morelia carinata Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Pytonormar Pythonidae |
| Släkte | Morelia |
| Art | Morelia carinata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Morelia carinata | |
| Auktor | (Smith, 1981) |
| Synonymer | |
| Python carinatus SMITH 1981[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten förekommer i norra delen av delstaten Western Australia i Australien. Honor lägger 10 till 14 ägg per tillfälle.[4] Ormen vistas i klippiga regioner med buskar och skog. Den hittas ofta vid vattendrag. Antagligen klättrar individerna i växtligheten. Födan utgörs av fåglar och små däggdjur. Fortplantningen sker troligtvis under den torra perioden i juli och augusti.[1]
Några exemplar fångas och hölls som terrariedjur. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] Cowan, M., Wilson, S., Teale, R., Oliver, P., Melville, J., Ellis, R. & Doughty, P. 2017 Morelia carinata . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 29 november 2023.
- ^ [a b] Smith L A (1981) A revision of the python genera Aspidites and Python (Serpentes: Pythonidae) in Western Australia., Records of the Western Australian Museum 9 (2): 211-226
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/morelia+carinata/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Morelia carinata i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.