Mil Mi-14
Mil Mi-14 (NATO-rapporteringsnamn Haze) är en ubåtsjakthelikopter tillverkad i före detta Sovjetunionen.
 En Mil-14PŁ från polska marinen. | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Roll | Ubåtsjakthelikopter |
| Besättning | 4 |
| Antal tillverkade | 230 |
| Dimensioner | |
| Längd | 23,3 meter |
| Flygkroppslängd | 18,4 meter |
| Höjd | 6,9 meter |
| Rotordiameter | 21,3 meter |
| Vikter | |
| Tom | 9 000 kg |
| Maximal intern bränslemängd | 2 950 kg |
| Maximal startvikt | 14 000 kg |
| Prestanda | |
| Motor(er) | 2 × Isotov TV3-117 |
| Effekt | 2 × 2200 hk |
| Maximal hastighet | 230 km/h |
| Stridsräckvidd | 800 km |
| Transporträckvidd | 1135 km |
| Maximal altitud | 4 000 meter |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 3 000 kg hängande last |
| Beväpning | |
| Bomber | Sjunkbomber |
| Övrigt | Ubåtsjakttorpeder, minsvep |
| Elektronik | |
| Radar | Initiativ-2M |
| Andra Sensorer | 36 × sonarbojar Oka-2 dopphydrofon TMA-60 magnetometer |
| Första flygning | 1 augusti 1967 |
Utveckling redigera
I slutet av 1960-talet började konstruktionsbyrån Mil att utveckla en marin version av Mi-8. Den nya helikoptern fick infällbart landningsställ, båtformad amfibisk flygkropp och samma motorpaket som den kraftfullare Mi-17. Den var enbart tänkt att vara landbaserad och kunde därför göras större än den kompakta Ka-25 som var avsedd för fartygstjänst.
De första prototypen som fick beteckningen V-14 var en ombyggd Mi-8 med båtformat skrov och pontoner. Den flög första gången 1 augusti 1967, men utprovningen försenades av att den drevs av två äldre och svagare TV2-motorer. Först 1973 godkändes den nya konstruktionen och serieproduktionen kunde börja. Mi-14 togs i tjänst i maj 1976.
Konstruktion redigera
Mi-14 är till stora delar identisk med Mi-8/Mi-17. Den största skillnaden är undre delen av flygkroppen är båtformad. Under nosen sitter spaningsradarn i en kupol som sänks ner när den används. Bakom den finns två bombutrymmen för torpeder och/eller sjunkbomber. Mi-14 saknar Mi-7:ans lastdörrar även om formen på aktern är den samma. Längst bak finns i stället vinschar för magnetometer och dopphydrofon. På varsin sida sitter pontoner som ger helikoptern stabilitet på vattnet. Pontonerna innehåller även bränsle och de aktre landningsstället.
Varianter redigera
- Mi-14PL – Ubåtsjaktversion med dopphydrofon, sonarbojar, magnetometer och vapen.
- Mi-14BT – Minsvepningsversion utan ubåtsjaktutrustning men med en vinsch för minsvep.
- Mi-14PS – Flygräddningsversion med skjutdörrar, räddningsvinsch och strålkastare.
- Mi-14PZj – Version för vattenbombning med intern vattentank.
- Mi-14P – Passagerarversion med 24 säten.
- Mi-14GP – Lastversion.
- Mi-14PLE – Exportversion.
Användare redigera
Källor redigera
- Gunston, Bill; Spick, Mike (1986) (på engelska). Modern Fighting Helicopters. London: Salamander Books Ltd. sid. 140–141. Libris 6148004. ISBN 0-86101-232-1
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Mil Mi-14.
