Microtus thomasi
Microtus thomasi[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Barrett-Hamilton 1903. Microtus thomasi ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Det svenska trivialnamnet Balkangransork förekommer för arten.[6]
| Microtus thomasi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Åkersorkar Microtus |
| Art | Microtus thomasi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microtus thomasi | |
| Auktor | (Barrett-Hamilton, 1903) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Vuxna exemplar är 7,1 till 11,9 cm långa (huvud och bål), har en 1,2 till 3,0 cm lång svans och väger 20 till 44 g. Individer i norra delen av utbredningsområdet är allmänt störst. Arten har rödbrun päls på ryggen som blir mer ljusbrun fram mot sidorna och undersidan är täckt av mörkgrå päls. Hos Microtus thomasi är huvudet mörkare än bålens topp. Honor har ett par spenar på bröstet och två par vid ljumsken. Artens kranium är robust.[7]
Utbredning redigera
Denna gnagare förekommer i sydöstra Europa i Serbien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Grekland. Den lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1700 meter över havet. Arten vistas på betesmarker, bergsängar och på jordbruksmark som inte brukas intensivt.[1]
Ekologi redigera
Födan utgörs av olika växtdelar som rötter, jordstam, blad, frukter, frön och stjälkar. Microtus thomasi äter även oliver. Födan samlas i gömmor. Honor föder 2 till 8 ungar per kull.[7]
Det underjordiska boet där individerna vistas största delen av livet grävs med hjälp av framtassarna och framtänderna. Tunnlarna är vanligen 3 till 25 meter långa med en diameter av 3,5 till 4 cm. Jorden som kastas ut syns som högar som har en diameter av 5 till 25 cm och en höjd av 3 till 15 cm. I vanligt fall stängs ingångarna. Under varma och torra årstider lämnas ingången öppen. Microtus thomasi kan gå framåt och baklänges i tunnlarna. I tunnelsystemet ingår olika rum och platsen där individerna vilar fodras med växtdelar som vävs samman. Detta rum ligger ofta under rötter eller under en sten. Honor och hanar skapar gångarna tillsammans. Däremot är honor med ungar och icke könsmogna ungdjur mest aktiva.[7]
Hot redigera
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] Krystufek, B. 2016 Microtus thomasi . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 12 april 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus thomasi
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+thomasi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Mitchell-Jones et al. (1999) The Atlas of European Mammals, T & A D Poyser, London, sid 252
- ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Microtus thomasi”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 347. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Microtus thomasi.
