Microtus longicaudus[2][3][4][5][6][7] är en däggdjursart som först beskrevs av Clinton Hart Merriam 1888. Microtus longicaudus ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Artepitet i det vetenskapliga namnet är sammansatt av de latinska orden longus (lång) och cauda (svans).[10]

Microtus longicaudus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteÅkersorkar
Microtus
ArtMicrotus longicaudus
Vetenskapligt namn
§ Microtus longicaudus
Auktor(Merriam, 1888)
Utbredning
Utbredningsområde (grönt)
Hitta fler artiklar om djur med

Arten når en absolut längd av 162 till 198 mm, inklusive en 52 till 78 mm lång svans. Den har 19 till 24 mm långa bakfötter och 13 till 15 mm långa öron. Pälsens färg på ovansidan varierar mellan ljusgrå, gråbrun och mörkbrun. Pälsen blir på kroppens sidor mer gråaktig och på undersidan förekommer ljusgrå till ljusbrun päls. Över hela kroppen är flera hår med svarta spetsar glest fördelade. På de stora öronen finns hår. Microtus longicaudus har i varje käkhalva en framtand, ingen hörntand, ingen premolar och tre molarer, alltså 16 tänder. Arten saknar oftast dessa körtlar på ljumsken som egentligen kännetecknar undersläktet Microtus.[10]

Denna gnagare förekommer i västra Kanada och västra USA från Alaska till Kalifornien. Arten når i klippiga bergen och i andra bergstrakter 3650 meter över havet. Habitatet varierar mellan torra buskskogar, barrskogar, alpin tundra, fuktiga ängar och områden nära vattenansamlingar som liknar marskland. Microtus longicaudus besöker mera öppna landskap som skapades av människor.[1]

Arten äter frön, gröna växtdelar, bär och svampar. Under vintern har den även mjukare delar av trädens eller buskarnas bark som föda. Microtus longicaudus antas vara nattaktiv och den håller ingen vinterdvala. Fortplantningen sker mellan maj och september eller ibland fram till oktober. Honor har en eller ibland två kullar under livet med vanligen fyra eller fem ungar per kull.[1]

Ugglor, andra rovlevande fåglar och olika mårddjur är artens naturliga fiender. Microtus longicaudus lever sällan ett helt år och sällan når arten en ålder av 13,5 månader.[10]

Underarter redigera

Arten delas in i följande underarter:[8]

  • M. l. coronarius
  • M. l. longicaudus

Wilson & Reeder (2005) listar M. l. coronarius som synonym.[4]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Cassola, F. 2016 Microtus longicaudus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 25 februari 2023.
  2. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  3. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  4. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus longicaudus
  5. ^ Wilson, Don E., and Sue Ruff, eds. (1999) , The Smithsonian Book of North American Mammals
  6. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  7. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  8. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+longicaudus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  9. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  10. ^ [a b c] Smolen & Keller (27 februari 1987). Microtus longicaudus (på engelska). Mammalian Species #271. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-271-01-0001.pdf. Läst 14 oktober 2017. 

Externa länkar redigera