Microtus ilaeus[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1912. Microtus ilaeus ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Microtus ilaeus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Åkersorkar Microtus |
| Art | Microtus ilaeus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microtus ilaeus | |
| Auktor | Thomas, 1912 |
| Synonymer | |
| Microtus kirgisorum (Ognev, 1950)[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Vuxna exemplar når en kroppslängd (huvud och bål) av 109 till 144 mm, en svanslängd av 35 till 50 mm och en vikt av 46 till 64 g. I den mörkbruna pälsen på ovansidan har några hår ljusbruna spetsar. På undersidan förekommer grå päls. Vid svansen är undersidan otydlig ljusare. Angående kraniets konstruktion liknar arten Microtus transcaspicus.[6]
Utbredning redigera
Denna gnagare förekommer med flera från varandra skilda populationer i Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan, norra Afghanistan och nordvästra Kina. Habitatet varierar mellan skogar, stäpper med några trädgrupper och landskap med ängar och buskar.[1]
Ekologi redigera
Individerna är aktiva under skymningen och gryningen. Det komplexa tunnelsystemet har upp till 20 utgångar. De flesta tunnlar ligger tät under markytan och några gångar ligger 60 cm djup. I boet ingår 2 eller 3 kamrar. De fodras med mjuka växtdelar. Arten äter gröna växtdelar, frön, rötter och rotfrukter som kompletteras med insekter och svampar. Vanligen äts underjordiska växtdelar. I skyddade dalgångar kan honor para sig hela året. I bergstrakter sker fortplantningen mellan april och juni och i andra oskyddade regioner mellan våren och hösten. Honor föder upp till tio ungar per kull. I fångenskap förekommer ungefär fyra kullar per år.[6]
Hot redigera
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] Smith, A.T. & Johnston, C.H. 2016 Microtus ilaeus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 november 2022.
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus ilaeus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+kirgisorum/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Microtus ilaeus”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 353. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Microtus ilaeus.
