Wikipedia

Michael Segerström

svensk skådespelare, regissör och författare
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-09)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Karl Kristian Michael Segerström, född 20 maj 1944 i Lunds stadsförsamling, Malmöhus län,[1] är en svensk skådespelare, teaterregissör och författare. 2008 belönades han med en Guldbagge för sin roll som Bernard i filmen Darling.

Michael Segerström
Mikael Segerström sminkas inför en tagning i "Allt ljus på mig!" en dramadokumentär från 1987 om Edvard Perssons liv.
Mikael Segerström sminkas inför en tagning i "Allt ljus på mig!" en dramadokumentär från 1987 om Edvard Perssons liv.
FöddKarl Kristian Michael Segerström
20 maj 1944 (79 år)
Lunds stadsförsamling, Malmöhus län, Sverige
MakaSusanne Hallvares
(g. 1994–?)
BarnArtjom Segerström
SläktingarThomas Segerström (bror)
Betydande roller
Bernard i Darling
Bästa manliga huvudroll
2008 Darling
IMDb SFDb

Biografi redigera

Segerström föddes i Lund men växte upp i Skurup. Sin skådespelar- och dramatikerkarriär började han på Teater 23 och Koko-teatern med pjäserna Undersökning av ett samhälle höjt över alla misstankar och Vännerna: Hur bönderna och jägarna drev ut köpmannen Undergång ur skogen båda i regi av Vladimir Oravsky.

Med sin bror Thomas Segerström drev han i Malmö på 1970-talet Tidningsteatern, en tvåmannagrupp med samhällsradikal och burlesk satir på repertoaren. Bland annat uppförde de The Sture Starring Story (1974) och Kaninerna på Navarone (1976) tillsammans med Hoola Bandoola Band. Bröderna Segerström ingick också i det progressiva Tältprojektet "Vi äro tusenden", som turnerade i Sverige sommaren 1977. Tidningsteatern gjorde även radio och tv. Åren 1980–1983 skrev han och spelade tillsammans med Björn Granath Under tre kungar i regi av Judith Hollander, en föreställning på Teater Fågel Blå, som under dessa år var hans arbetsbas.

I början av 1980-talet skrev han och spelade huvudrollen i Sveriges Televisions barnprogram På kurs med Kurt, som sänts i repris flera gånger.

Segerström har varit engagerad vid Boulevardteatern som han var med att starta och driva (1984–2006), Stockholms stadsteater, Göteborgs stadsteater och Helsingborgs Stadsteater. För Boulevardteaterns premiärföreställning skrev han pjäsen Teaterterroristerna, som också blev långfilm 1986.

Den 21 januari 2008 mottog han en Guldbagge för årets "Bästa manliga huvudroll" för sin roll som den hunsade, arbetssökande Bernhard i filmen Darling.[2] Sommaren 2008 medverkade Segerström i Strindbergs Dödsdansen och Snart halvtid på Skillinge Teater. Hösten 2008 sågs han i musikalen My Fair Lady på Oscarsteatern i Stockholm.

Segerström spelade rollen som Klabbarparn i Åsa-Nisse – wälkom to Knohult (2011). Han medverkade i ett avsnitt av Kanal 5:s komediprogram Roast på Berns (2010).

Författarskap redigera

År 2013 debuterade Segerström som skönlitterär författare med novellsamlingen Berättelser från köpingen, en samling delvis självupplevda, delvis hörda eller påhittade berättelser i Fritiof Nilsson Piratens anda från Segerströms uppväxtort, Skurup. Denna följdes 2015 av Trelleholla – ondare än ont, en blandning av spänningsroman från Trelleborg och en satir över "det svenska deckarundret", inklusive Wallander i grannstaden Ystad.

Inspirationen från "Piraten" återkom också i monologpjäsen Mannen som blev ensam efter dennes novell med samma titel, om utfrysningen och förföljelsen av en invandrad trädgårdsodlare i det tidiga 1900-talets Österlen. I regi av Staffan Olzon har han turnerat runt i Sverige med den föreställningen sedan hösten 2014.[3]

Familj redigera

Segerström var under många år sambo med skådespelaren Susanne Hallvares. De gifte sig på hans femtioårsdag 1994. Paret har senare skilt sig.[4] Tillsammans adopterade de 1996 en son.

2019 kom han ut som bisexuell, vilket han talar om i sin monolog Arg gubbe.[5]

Priser och utmärkelser redigera

Filmografi i urval[7] redigera

Filmmanus redigera

Filmmusik redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1991 Harvey Stilla natt (Season's Greetings)
Alan Ayckbourn		 Jacob Nordenson Boulevardteatern[8]
1992 Verkligheten
Michael Segerström		 Annika Silkeberg Boulevardteatern[9]
1993 Onkel Vanja Onkel Vanja (Дядя Ваня, Djadja Vanja)
Anton Tjechov		 Joachim Siegård Boulevardteatern[10]
1994 Stanley Elakt spel (Wildest Dreams)
Alan Ayckbourn		 Alexander Nordström Boulevardteatern[11]
1995 Harpagon Den girige (L'Avare ou l'École du mensonge)
Molière		 Susanne Hallvares
Dag Malmberg		 Boulevardteatern[12]
Elvis lever
Michael Segerström		 Mosebacke Etablissement[13]
1996 Bart Trio till tidens ände
Lars Norén		 Benny Fredriksson Boulevardteatern[14]
1997 Medverkande Velodromvurpan, revy
Michael Segerström, Mats Berglund och Mattias Andersson		 Mats Berglund Boulevardteatern[15]
Puck En midsommarnattsdröm (A Midsummer Night's Dream)
William Shakespeare		 Ronny Danielsson Göteborgs stadsteater[16]
1998 Läkarsekreteraren Gunnel Söderakuten 98
Michael Segerström och Bengt Ohlsson		 Bengt Ohlsson Boulevardteatern[17]
Pengarna eller livet (Funny Money)
Ray Cooney		 Lars Amble Maximteatern[18]
1999 Lawrence Garfinkle Andras pengar (Other People's Money)
Jerry Sterner		 Lena Söderblom Stockholms stadsteater
2000 Han var en mus
Sisela Lindblom		 Sisela Lindblom Boulevardteatern[19]
2001 Fadern Eldansikte (Feuergesicht)
Marius von Mayenburg		 Jenny Andreasson Helsingborgs stadsteater[20]
2002 Erik Tiden är vårt hem
Lars Norén		 Henric Holmberg Skillinge Teater[21]
Lång tystnad, plötsligt mörker
Niklas Rådström		 Olof Lindqvist Göteborgs stadsteater[22]
2003 Besök (Besøk)
Jon Fosse		 Ragnar Lyth Göteborgs stadsteater[23]
2004 Herman Karl XII:s hemlighet
Michael Segerström		 Thomas Segerström Boulevardteatern[24]
Vaktkonstapel Gröt Mycket väsen för ingenting! (Much Ado About Nothing)
William Shakespeare		 Thomas Segerström Romateatern[25]
2006 Jerry Svek (Betrayal)
Harold Pinter		 Staffan Olzon Skillinge Teater[26]
2008 Edgar Dödsdansen
August Strindberg		 Staffan Olzon Skillinge Teater[27]
Överste Pickering My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner		 Tomas Alfredson Oscarsteatern[28]
2011 Malvolio Trettondagsafton (Twelfth Night, or What You Will)
William Shakespeare		 Thomas Segerström Romateatern[29]
2012 Fabrikör John Höglund Den enfaldige mördaren
Dennis Magnusson		 Dennis Sandin Helsingborgs stadsteater[30]
Gåskarlen Nils Holgerssons underbara resa
Selma Lagerlöf		 Annika Kofoed Helsingborgs stadsteater[31]
2014 Överste Horridge Rebecca
Sylvester Levay och Michael Kunze		 Åsa Melldahl Malmö Opera
Vanteck Mannen som blev ensam
Fritiof Nilsson Piraten		 Staffan Olzon Helsingborgs stadsteater
Turné
2015 Argan Den inbillade sjuke (Le Malade imaginaire)
Molière		 Ulla Gottlieb(da)
Anna Novovic		 Helsingborgs stadsteater[32]
2019 Arg gubbe
Michael Segerström		 Ejvind Andersen Teater Giljotin[5]
2023 Robert Magerman En midsommarnattsdröm (A Midsummer Night's Dream)

William Shakespeare

Sara Cronberg Malmö Stadsteater[33]

Bibliografi redigera

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges befolkning 2000: Segerström, Karl Kristian Mikael (1944-05-20) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  2. ^ Ekström, Andreas (21 januari 2008). ”Äntligen fick Segerström första guldbaggen”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2008-01-21/antligen-fick-segerstrom-forsta-guldbaggen. Läst 6 januari 2010. 
  3. ^ Ystads Allehanda 30 augusti 2014, "Ensam tid för Segerström"
  4. ^ ”Givmild sambo gav sig själv i 50-årspresent”. Dagens Nyheter. 22 maj 1994. https://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/givmild-sambo-gav-sig-sjalv-i-50-arspresent/. Läst 28 april 2019. 
  5. ^ [a b] ”Arg gubbe”. Teater Giljotin. http://www.teatergiljotin.se/arg-gubbe. Läst 25 maj 2019. 
  6. ^ ”Guldbagge till Michael Segerström”. SVT Nyheter. 21 januari 2008. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/guldbagge-till-michael-segerstrom. Läst 25 januari 2020. 
  7. ^ Per Olov Qvist, Lars Åhlander (2002). Svenska skådespelare i film och TV 1897-2000 (1. uppl.). ISBN 91-85248-89-4  (år 1955-2000)
  8. ^ Tove Ellefsen (7 oktober 1991). ”Intelligent svart komik: Boulevardteatern firar tragisk engelsk jul”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-10-07/273/18. Läst 14 april 2018. 
  9. ^ Marcus Boldemann (18 oktober 1992). ”Absurd komedi med udd”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/absurd-komedi-med-udd/. Läst 28 april 2019. 
  10. ^ Ingegärd Waaranperä (11 oktober 1993). ”Det hettar till i kärleken. I Boulevardteaterns 'Onkel Vanja' blir allas”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/det-hettar-till-i-karleken-i-boulevardteaterns-onkel-vanja-blir-allas/. Läst 28 april 2019. 
  11. ^ Leif Zern (26 september 1994). ”Elakt spel i fel tonart. Ambitiöst men tråkigt på Boulevardteatern”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/elakt-spel-i-fel-tonart-ambitiost-men-trakigt-pa-boulevardteatern/. Läst 28 april 2019. 
  12. ^ Ingegärd Waaranperä (18 september 1995). ”Genial fest med en stjärna. Michael Segerström i centrum på Boulevardteaterns 'Den Girige'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/genial-fest-med-en-stjarna-michael-segerstrom-i-centrum-pa-boulevardteaterns-den-girige/. Läst 28 april 2019. 
  13. ^ Ingegärd Waaranperä (1 november 1995). ”Förförd Presley står upp igen. I Segerströms utlämnande show får låtarna undertext”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/forford-presley-star-upp-igen-i-segerstroms-utlamnande-show-far-latarna-undertext/. Läst 28 april 2019. 
  14. ^ Sven Hansell (5 oktober 1996). ”Vid förintelsens gräns. 'Trio till tidens ände' är en av Lars Noréns svartaste pjäser”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/vid-forintelsens-grans-trio-till-tidens-ande-ar-en-av-lars-norens-svartaste-pjaser/. Läst 28 april 2019. 
  15. ^ Mikael Löfgren (27 januari 1997). ”Komiker av format i småtokig teaterrevy”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/komiker-av-format-i-smatokig-teaterrevy/. Läst 28 april 2019. 
  16. ^ Mikael Löfgren (17 augusti 1997). ”Se men inte beröras. Det visuella överväger i 'En midsommarnattsdröm' på Göteborgs stadsteater”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/se-men-inte-beroras-det-visuella-overvager-i-en-midsommarnattsdrom-pa-goteborgs-stadsteater/. Läst 28 april 2019. 
  17. ^ Sven Hansell (1 mars 1998). ”Parodisk såpopera med charm. Boulevardteatern gjuter liv i en föreställning med hemliga gäster.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/parodisk-sapopera-med-charm-boulevardteatern-gjuter-liv-i-en-forestallning-med-hemliga-gaster-teater/. Läst 28 april 2019. 
  18. ^ Pia Huss (23 september 1998). ”Resan till Barcelona får problem”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/teater-resan-till-barcelona-far-problem/. Läst 29 oktober 2016. 
  19. ^ Ingegärd Waaranperä (28 februari 2000). ”Teater: Befriande slampigt. Boulevardteatern utforskar könens gemensamma historia av missförstånd så rollerna ryker”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/teater-befriande-slampigt-boulevardteatern-utforskar-konens-gemensamma-historia-av-missforstand-sa/. Läst 28 april 2019. 
  20. ^ Rikard Loman (1 oktober 2001). ”Teater: Växtvärk och växtstopp. Familj med generations- och könskamp”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/teater-vaxtvark-och-vaxtstopp-familj-med-generations-och-konskamp/. Läst 28 april 2019. 
  21. ^ Lars-Olof Franzén (3 juli 2002). ”Festen är över och allting upprepas. När Norén flyttar till Österlen blir idyllen ett hot”. Dagens Nyheter: s. B02. https://www.dn.se/arkiv/kultur/rattelse-muller-och-karin-elin-och-julia-i-lars-norens-tiden-ar-vart-hem-pa-skillinge-teater-spelas/. Läst 28 april 2019. 
  22. ^ Mikael Löfgren (1 oktober 2002). ”Rakt in i nuets hjärta”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/rakt-in-i-nuets-hjarta/. Läst 28 april 2019. 
  23. ^ Mikael Löfgren (2 februari 2003). ”Stramt om ensamhet och förförelse”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/stramt-om-ensamhet-och-forforelse/. Läst 28 april 2019. 
  24. ^ Pia Huss (18 februari 2004). ”Mer sorgemarsch än gyckelspel. Segerström gör för mycket av för lite.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/dn-rattar-regissoren-till-pjasen-karl-xii-s-hemlighet-pa-boulevardteatern-fick-fel-namn-i-gardagens/. Läst 28 april 2019. 
  25. ^ Pia Huss (22 juni 2004). ”Dumskallar av bästa märke”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/dumskallar-av-basta-marke/. Läst 28 april 2019. 
  26. ^ Rickard Loman (25 juni 2006). ”Besk kommentar om otrohet”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/besk-kommentar-om-otrohet-2/. Läst 28 april 2019. 
  27. ^ Rickard Loman (23 juni 2008). ”Svart sommar i Skillinge”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/svart-sommar-i-skillinge-2/. Läst 28 april 2019. 
  28. ^ ”My Fair Lady”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923202911/http://www.chinateatern.se/show/my-fair-lady/. Läst 3 september 2015. 
  29. ^ Pia Huss (30 juni 2011). ”'Trettondagsafton' på Romateatern, Roma, Gotland”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/trettondagsafton-pa-romateatern-roma-gotland/. Läst 28 april 2019. 
  30. ^ Mikael Löfgren (17 september 2012). ”'Den enfaldige mördaren' extra allt”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/den-enfaldige-mordaren-extra-allt/. Läst 28 april 2019. 
  31. ^ Ingegärd Waaranperä (4 december 2012). ”Knäpptyst publik är bästa betyg”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/knapptyst-publik-ar-basta-betyg/. Läst 28 april 2019. 
  32. ^ Rikard Loman (29 mars 2015). ”Elegant men överspelat haveri”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/elegant-men-overspelat-haveri/. Läst 28 april 2019. 
  33. ^ ”En midsommarnattsdröm” (på engelska). Malmö Stadsteater. https://www.malmostadsteater.se/en-midsommarnattsdrom. Läst 30 mars 2023. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Michael_Segerström&oldid=53447002”