Merak

stjärna i Stora björnens stjärnbild

Merak[10] eller Beta Ursae Majoris (β Ursae Majoris förkortat Beta UMa, β UMa) som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Stora Björnen. Merak är en del av Karlavagnen och den sydligaste stjärnan i den linje av två stjärnor (den andra är Dubhe) som pekar mot Polstjärnan. Den har en skenbar magnitud på +2,37[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 40,9[1] mas beräknas den befinna sig på ca 80 ljusårs (24 parsek) avstånd från solen. Stjärnan är en av fem stjärnor i Big Dipper som utgör en del av en öppen stjärnhop som kallas Ursa Major Moving Group.

Merak
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildStora Björnen
Rektascension11t 01m 50,47654s[1]
Deklination+56° 22′ 56,7339″[1]
Skenbar magnitud ()+2,37[2]
Stjärntyp
SpektraltypA1 V[3]
U–B+0,00[2]
B–V-0,02[2]
VariabeltypMisstänkt
Astrometri
Radialhastighet ()-12,0[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +81,43[1] mas/år
Dek.: +33,49[1] mas/år
Parallax ()40,90 ± 0,16[1]
Avstånd79,7 ± 0,3  (24,45 ± 0,10 pc)
Absolut magnitud ()+0,61[4]
Detaljer
Massa2,7[5] M
Radie3,021 ± 0,038[6] R
Luminositet63,015 ± 1,307[6] L
Temperatur9 377 ± 75[6] K
Vinkelhastighet46[7] km/s
Ålder500 ± 100[8] miljoner år
Andra beteckningar
Merak, Mirak,[9] β Ursae Majoris, β UMa, Beta UMa, 48 Ursae Majoris, BD+57°1302, FK5 416, GC 15145, HD 95418, HIP 53910, HR 4295, PPM 32912, SAO 27876. [9]

Nomenklatur redigera

Beta Ursae Majoris har det traditionella namnet Merak, som kommer från den arabiska frasen المراق al-maraqq "ländarna" (av björnen.[11] År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[12] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN:s första bulletin från juli 2016 innehåller en tabell över de första två satserna av namn som fastställts av WGSN och som anger namnet Merak för Beta Ursae Majoris.[13]

Egenskaper redigera

Beta Ursae Majoris är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A1 V,[3] vilket gör den till en ganska typisk huvudseriestjärna som genererar energi genom fusion av väte i dess kärna. Den har en massa som är ca 2,7[5] gånger solens massa, en radie som är ca 3,0[6] gånger större än solens och utsänder ca 63[6] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 9 400 K.[6]

Observerat överskott av infraröd strålning tyder på att Merak har en kall skiva av stoft runt sig, mycket likt det man har hittat runt stjärnorna Fomalhaut och Vega. Den genomsnittliga temperaturen på denna skiva är 120 K,[14] vilket anger att den roterar inom en radie av 47 AE från värdstjärnan.[5] Stoftet har en beräknad massa på omkring 0,27 procent av jordens massa.[14] Inga planeter har upptäckts runt Merak, men stoftet tyder på att sådana kan existera eller att är under process av skapande.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Beta Ursae Majoris, 13 mars 2019.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
  3. ^ [a b c] Evans, D. S. (June 20–24, 1966). "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". In Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick. Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30. Determination of Radial Velocities and their Applications. 30. University of Toronto: International Astronomical Union. p. 57. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
  4. ^ Eggen, Olin J. (August 1998), "The Sirius Supercluster and Missing Mass near the Sun", The Astronomical Journal, 116 (2): 782–788, Bibcode:1998AJ....116..782E, doi:10.1086/300465.
  5. ^ [a b c] Wyatt, M. C.; et al. (July 2007), "Steady State Evolution of Debris Disks around A Stars", The Astrophysical Journal, 663 (1): 365–382, arXiv:astro-ph/0703608, Bibcode:2007ApJ...663..365W, doi:10.1086/518404
  6. ^ [a b c d e f] Boyajian, Tabetha S.; et al. (February 2012), "Stellar Diameters and Temperatures. I. Main-sequence A, F, and G Stars", The Astrophysical Journal, 746 (1): 101, arXiv:1112.3316, Bibcode:2012ApJ...746..101B, doi:10.1088/0004-637X/746/1/101. See Table 10.
  7. ^ Royer, F.; Zorec, J.; Gómez, A. E. (February 2007), "Rotational velocities of A-type stars. III. Velocity distributions", Astronomy and Astrophysics, 463 (2): 671–682, arXiv:astro-ph/0610785, Bibcode:2007A&A...463..671R, doi:10.1051/0004-6361:20065224
  8. ^ Monier, R. (November 2005), "Abundances of a sample of A and F-type dwarf members of the Ursa Major Group", Astronomy and Astrophysics, 442 (2): 563–566, Bibcode:2005A&A...442..563M, doi:10.1051/0004-6361:20053222
  9. ^ [a b] "MERAK -- Variable Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-01
  10. ^ "MERAK -- Variable Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-01
  11. ^ Allen, Richard Hinckley (1899), "Star-names and their meanings", New York, G. E. Stechert: 438, Bibcode:1899sntm.book.....A
  12. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  13. ^ "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
  14. ^ [a b] Rhee, Joseph H.; et al. (May 2007), "Characterization of Dusty Debris Disks: The IRAS and Hipparcos Catalogs", The Astrophysical Journal, 660 (2): 1556–1571, arXiv:astro-ph/0609555, Bibcode:2007ApJ...660.1556R, doi:10.1086/509912

Externa länkar redigera