Masksula[2] (Sula dactylatra) är en huvudsakligen svartvit fågel i familjen sulor inom ordningen sulfåglar som förekommer i alla världshaven.[3]

Masksula
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSulor
Sulidae
SläkteSula
ArtMasksula
S. dactylatra
Vetenskapligt namn
§ Sula dactylatra
AuktorLesson, 1831

Utseende redigera

Masksulan är en relativt stor sula, den största i släktet Sula, 81–92 centimeter lång. Den adulta fågeln är huvudsakligen vit med svart mask, svarta arm- och vingpennor samt svart stjärt. Ungfågeln har brunt huvud, nacke och ovansida med vitt fjällmönster och vitt halsband. Undersidan är vit och i stora delar också de undre vingtäckarna.[4]

Utbredning och systematik redigera

Masksula delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

  • Sula dactylatra personata – förekommer från öarna i centrala och västra Stilla havet till öarna utanför västra Australien
  • Sula dactylatra fullagari – förekommer på öar i norra Tasmanhavet
  • Sula dactylatra dactylatra – förekommer och häckar på öar i Västindien och sydvästra Atlanten
  • Sula dactylatra melanops – förekommer och häckar på öar i västra Indiska oceanen[5]

Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med fynd i Spanien, Frankrike, Storbritannien samt i Azorerna.[6]

Tidigare behandlades nazcasula (S. granti) som en underart till masksulan.

Ekologi redigera

Föda redigera

Masksulan är en marin och till och med pelagisk art som föredrar djupare vatten än andra sulor i släktet Sula. Den livnär sig av fisk, oftast större byten än andra sulor och framför allt flygfisk. Arten rör sig huvudsakligen en och en eller i små grupper. Den parasiteras ofta av fregattfåglar.

Häckning redigera

Masksulan häckar på klippiga ensliga öar i små eller medelstora kolonier, oftast på en sluttning eller klipphylla men ibland på platt mark och på sandöar. Honan lägger två ägg som ruvas i cirka 44 dagar, men endast en unge överlever alltid.[7]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som ganska vanlig.[8]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Sula dactylatra Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Redman, Nigel; Stevenson, Terry; Fanshawe, John (2016) (på engelska). Birds of the Horn of Africa: Ethiopia, Eritrea, Djibouti, Somalia, and Socotra - Revised and Expanded Edition. Princeton Field Guides. Princeton University Press. Sid. 44. ISBN 978-0-691-17289-7. OCLC 944380248. https://books.google.com/books?id=QOs9DwAAQBAJ&pg=PA44. Läst 4 december 2018. 
  6. ^ Tarsiger.com Fynd av masksula i västpalearktis
  7. ^ Carboneras, C., Christie, D.A., Jutglar, F., Garcia, E.F.J. & Kirwan, G.M. (2017). Masked Booby (Sula dactylatra). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52623 29 december 2017).
  8. ^ Stotz, D.F., Fitzpatrick, J.W., Parker, T.A. and Moskovits, D.K. 1996. Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press, Chicago.

Externa länkar redigera