Margareta av Valois
Margareta "Margot" av Valois, även Margareta av Frankrike (på franska Marguerite de Valois eller Marguerite de France), kanske mer känd som "Drottning Margot" (på franska La Reine Margot), född 14 maj 1553 på Château de Saint-Germain-en-Laye, död 27 maj 1615 i Paris, prinsessa av Frankrike, drottning av Frankrike och Navarra, gift med Henrik IV av Frankrike.[1] Vid hennes giftermål med Henrik av Navarra (sedermera Henrik IV av Frankrike) inträffade Bartolomeinatten i Paris 1572.
| Margareta av Valois | |
|---|---|
| |
| Margareta av Valois (cirka 1572) | |
| Företrädare | Louise av Lorraine |
| Efterträdare | Maria av Medici |
| Barn | Inga barn |
| Föräldrar | Henrik II av Frankrike Katarina av Medici |
| Född | 14 maj 1553 Château de Saint-Germain-en-Laye |
| Död | 27 mars 1615 (61 år) Hostel de la Reyne Margueritte, Paris |
| Begravd | Klosterkyrkan Saint-Denis |
| |
Biografi redigera
Margot var dotter till Henrik II av Frankrike och Katarina av Medici. Under hennes uppväxt föreslog hennes mor att hon skulle gifta sig med sin syster Elisabets styvson, Don Filip av Spanien, och därefter med Elisabets änkling, kung Filip av Spanien, men Spanien avböjde förslagen. Hon hade ett förhållande med Henrik av Guise, något som orsakade en konflikt med hennes mor och bror Henrik.
redigera
Den 18 augusti 1572 gifte sig Margot med kung Henrik av Navarra i Notre Dame i Paris. Äktenskapet hade arrangerats för att åstadkomma en symbolisk försoning och allians mellan Frankrikes katoliker och protestanter under de pågående religiösa Hugenottkrigen, då den franska kungafamiljen var katoliker och Henrik av Navarra var ledare för den protestantiska grenen av dynastin och Frankrikes hugenotter. Kungariket Navarra bestod vid denna tid endast av några små områden i Sydfrankrike, men Navarra spelade en viktig roll i fransk politik eftersom dess kungafamilj var protestantisk, sågs som ledare för Frankrikes hugenotter, och dess kung Henrik hade arvsrätt även till den franska tronen.
Under bröllopet i Paris inträffade den berömda massakern under Bartolomeinatten på de hugenotter som hade samlats i staden för att närvara vid bröllopet, och det religiösa inbördeskriget bröt ut på nytt. Under massakern hölls Henrik och Margot under husarrest i Paris av hennes familj. Henrik tvingades konvertera till katolicismen, och Margot ska ha räddat åtskilliga hugenotter genom att ge dem asyl i sin egen våning.
Henrik av Navarra lyckades slutligen fly från Paris år 1576. Margot lämnade Paris 1578 och återförenades då med Henrik i Navarras huvudstad Pau. Drottning Margot trivdes inte i Pau, som behärskades av kalvinistisk renlevnadspuritanism, och allmänheten ska ha betraktat henne som lättsinnig på grund av hennes färgglada kläder och flirtiga uppträdande. Hon bosatte sig därför i stället med Henriks syster Katarina på slottet Nerac, där hon höll sitt eget hov separat från sin make, och levde sitt eget liv med trubadurer och älskare. Även maken hade öppet utomäktenskapliga förbindelser: han lät sina mätresser bo på Nerac.
Margot återvände till sin bror Henrik III i Paris år 1582, där hon sedan levde i två år vid det franska hovet. Hon ska under denna tid ha levt i en sådan utmanande erotisk lössläppthet att hennes bror kungen år 1584 lät utvisa henne ur staden anklagad för att ha fött ett barn med en av sina älskare. Hon återvände då till Nerac, där hennes situation förvärrades av skandalen.
Vid slutet av det åttonde religionskriget 1585 rymde Margot från Nerac tillsammans med en älskare och tog genom en kupp makten i staden Agen, som ingick i hennes personliga underhållslän. Hon förlorade dock kontrollen över staden när befolkningen gjorde uppror mot hennes styre och tvingades fly till borgen Carlat.
År 1586 blev Margot på sin mors och bror kungens befallning tillfångatagen av den franska krigsmakten. Hennes älskare avrättades och Margot spärrades in i Usson, en borg i bergen, känd för att vara ett ointagligt fäste. Margot fruktade i Usson att bli lönnmördad på order av sin mor och bror. Hennes situation förvärrades också sedan hon hade förfört en tjänstepojke, vilket utsatte henne för förakt från fångvaktarna. Efter ett års fångenskap lyckades Margot iscensätta en kupp och ta kontrollen över borgen i Usson 1587. De följande åren levde Margot ett tillbakadraget liv i Usson, och höll sig borta inbördeskriget och tronstriderna i Frankrike. Bönderna i trakten talade om henne som borgfrun som lockade till sig unga bondpojkar upp till slottet och till sin säng.
Annullering redigera
År 1589 avled hennes bror Henrik III barnlös och hennes make besteg Frankrikes tron som Henrik IV. Hon blev därmed formellt Frankrikes drottning. Margot kvarblev dock i Usson, medan Henrik lovade sin mätress Gabrielle d'Estrées att gifta sig med henne.
Äktenskapet mellan Margot och Henrik var barnlöst och uppgavs som ofullbordat, och Henrik ansökte 1592 om en annullering. År 1599 annullerades äktenskapet och förklarades ogiltigt. Margot fick behålla titeln drottning, ett underhåll och sin personliga förmögenhet samt en framskjuten plats i rang vid hovet: hon kallades dock inte längre för "drottning Margot av Frankrike" utan enbart "drottning Margot". Efter annulleringen bad hon om tillstånd att få återvända till Paris, men Henrik gav inte sitt samtycke förrän 1605.
Efter sin återkomst till Paris 1605 lät Margot uppföra palatset Hostel de la Reyne Margueritte där hon levde med sitt eget hov. Hon beskrivs vid denna tid som fet och inte längre vacker, och bemöttes med en viss ringaktning vid det franska hovet, men hon blev populär bland allmänheten så som den sista medlemmen av den gamla dynastin. Vid sitt eget hov fortsatte hon att ha unga älskare fram till sin död, och hon gjorde sig känd för sitt intresse för konst. Hon var spirituell och mycket konst- och litteraturintresserad och var under sina senare år medelpunkten i en krets av författare och konstnärer.
Memoarer redigera
Margot författade sina memoirer, Memoires, som publicerades postumt 1628 och förorsakade skandal.
Drottning Margot i litteratur och film redigera
Alexandre Dumas d.ä. skrev en roman Drottning Margot som handlar om händelserna runt Bartolomeinatten. Romanen filmades 1994 med Isabelle Adjani i huvudrollen.
Anfäder redigera
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter redigera
- ^ Gerd Treffer: Die französischen Königinnen. Pustet, Regensburg 1996, ISBN 3-7917-1530-5
Externa länkar redigera
Succession redigera
| Företrädare: Margareta av Angoulême |
Drottning av Navarra (ej regent) 1572–1599 |
Efterträdare: Maria av Medici |
| Företrädare: Louise av Lorraine |
Drottning av Frankrike (ej regent) 1589–1599 |
Efterträdare: Maria av Medici |