Marcel Marceau
Marcel Marceau, egentligen Marcel Mangel, född 22 mars 1923 i Strasbourg, död 22 september 2007 i Cahors i Lot (i hjärtinfarkt),[11] var en fransk mimartist.
| Marcel Marceau | |
 | |
| Född | Marcel Mangel 22 mars 1923[1][2][3] Strasbourg[4] |
|---|---|
| Död | 22 september 2007[5][2][6] (84 år) Cahors, Frankrike |
| Begravd | Père-Lachaise och Grave of Marceau |
| Andra namn | Bip[7] och Le mime Marceau |
| Medborgare i | Frankrike[8] |
| Utbildad vid | Lycée Fustel-de-Coulanges (Strasbourg) Lycée Gay-Lussac École nationale supérieure d'art de Limoges  |
| Sysselsättning | Pantomimartist[9], målare, litograf, medlem av franska motståndsrörelsen, clown, cirkusartist, skådespelare, bildkonstnär[9] |
| Maka | Ella Jaroszewicz[10] |
| Barn | 4 |
| Utmärkelser | |
| Prix du Brigadier (1963) Heders-Molière (1990) Riddare av Akademiska palmen Gabriela Mistrals lärarmeritorden Hedersdoktor vid Princeton University Kommendör av Nationalförtjänstorden Kommendör av Arts et Lettres-orden Officer av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
.jpg)
Biografi redigera
Marceau fick sitt intresse för scenen efter att ha sett Charlie Chaplin. 1944 började Marceau som elev hos Étienne Decroux, och då kom också filmen Paradisets barn av Marcel Carné. Paradisets barn handlar om mimaren Jean-Gaspard Deburau på 1800-talet (i romantisk tappning). Inspirerad av filmen skapade Marceau en modern motsvarighet i sin gestalt Bip. Typiskt för Marceau är att han gör tyst pantomim som berättar något - en historia, en moralitet, en betraktelse. Berömd är också hans kapacitet att ur tomma intet få publiken att se hela världar.
Marceau medverkade som sig själv i Mel Brooks film Det våras för stumfilmen (1976) i vilken han uttalar filmens enda talade ord - Non. Kanske också det enda ord han någonsin uttalat under sin konstutövning som mimare. I filmen Barbarella (1968) spelade han dock Professor Ping i en talande roll. Detta var första gången hans röst hördes på film.
År 1978 öppnade han en mimskola som hette École de mimodrame som då låg i Paris.
Övrigt redigera
Filmen Resistance från 2020 handlar om Marcel Marceaus liv under andra världskriget.
Fotnoter redigera
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Марсо Марсель”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Marcel Marceau, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läst: 24 oktober 2016, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ French mime artist Marceau dies (på engelska), BBC News Online, 23 september 2007, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Marcel Marceau, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ RKDartists, läs online, läst: 19 juni 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ DN.se – Mimaren Marcel Marceau död