Wikipedia

Lynn Anderson

amerikansk countrysångare

Lynn Anderson, född 26 september 1947 i Grand Forks i North Dakota, död 30 juli 2015[1] i Nashville i Tennessee, var en amerikansk countrysångerska.[2]

Lynn Anderson
Lynn Anderson 2011.
FödelsenamnLynn Rene Anderson
Pseudonym(er)The Great Lady of Country Music
Född26 september 1947
Grand Forks, North Dakota, USA
Död30 juli 2015 (67 år)
Nashville, Tennessee, USA
BakgrundUSA USA
GenrerCountry, pop
RollSångare, låtskrivare
InstrumentSång, keyboard
År som aktiv1966 – 2015
SkivbolagChart, Columbia, Permian, MCA, Mercury
ArtistsamarbetenLiz Anderson, Glenn Sutton, Mentor Williams, Jerry Lane, Ed Bruce, Gary Morris, Patsy Cline, Johnny Cash, Dolly Parton, Tom Jones, The Bellamy Brothers, Tammy Wynette, Kenny Rogers
WebbplatsOfficiell webbplats
Utmärkelser
Country Music Association Award for Female Vocalist of the Year (1971)
American Music Award för bästa kvinnliga countryartist

Hon var dotter till countrysångarna och låtskrivarna Liz Anderson och Casey Anderson. Hon flyttade tillsammans med familjen till Sacramento i Kalifornien, där hon växte upp. 1966 debuterade Lynn Anderson på Chart med Ride, Ride, Ride, skriven av Liz Anderson.[3] Hon stannade hos Chart till 1970, då hon gick över till Columbia. Det var också där hennes tredje album gavs ut, med hennes mest kända inspelning "Rose Garden", skriven av Joe South. För den fick Anderson 1971 en Grammy Award för bästa prestation av en kvinnlig countrysångare.[4] Hon har som artist haft presidenterna Nixon, Ford, Carter och Reagan på första bänk i publiken.[5]

Bland de orter där Lynn Anderson växte upp i Kalifornien uppger amerikanska media även San José och Fair Oaks. Farföräldrarna (Anderson) och morföräldrarna (Håby) bodde dock kvar i North Dakota.[6] Lynns mor Liz Anderson (född Elisabeth Haaby) hade som artist och låtskriverska omfattande skivutgivning och sjöng med tonåriga Lynn i TV över hela kontinenten bland annat duetten "Mother, may I". Lynn debuterade i "Lawrence Welk Show" som 16-åring och var i två års tid i tjugoårsåldern stadigt med i showen.

Gift[7] under åren 1968-1977 med stjärnproducenten Glenn Sutton i Nashville hade Lynn Anderson sin storhetstid som artist.[8] Trots konkurrens från främst Loretta Lynn och Tammy Wynette presenterades hon på Grand Ole Opry som "The First Lady of Country Music" - en titel som dock Dolly Parton fullständigt tog över kring 1975. Lynn Andersons försök till förnyelse, ett steg åt släpig pop med LP:n "Even Cowgirls Get the Blues" 1980 slog inte särskilt väl ut.[9] Tillbaka till countryns rötter fick hon dock sin i karriären sjunde Grammy-nominering för "Bluegrass Sessions" så sent som 2004.

Uppmärksammat i norska media besökte hon en stor grupp avlägsna norska släktingar.[10][11] Men hennes hälsa hade blivit periodvis klenare. Under en resa i Italien sommaren 2015 insjuknade Lynn Anderson hastigt i vad som blev svår lunginflammation[12], hon flögs till Nashville men avled i tillstötande hjärtinfarkt[13] på Vanderbilt University Medical Center den 30 juli 2015. Sångerskan Connie Smith var värdinna för den stort medialt bevakade begravningssammankomsten,[14] där Dolly Parton och Brenda Lee talade.

Lynn Anderson hade från äktenskapet med Sutton dottern Lisa Sutton, född 1970. Därefter gift 1978-1982 med oljemagnaten Harold "Spook" Stream födde hon sonen Gary Stream och dottern Melissa (gift Hempel). Andersons livspartner de 26 sista åren, Mentor Williams, som var producent och låtskrivare, avled i Nashville i november 2016.[15] Förutom de tre barnen efterlämnade Lynn Anderson fyra barnbarn.[16]

Asteroiden 13644 Lynnanderson är uppkallad efter henne.[17]

Diskografi i urval redigera

Album
  • 1966 – Ride, Ride, Ride
  • 1968 – Big Girls Don't Cry
  • 1968 – Promises, Promises
  • 1969 – Songs That Made Country Girls Famous
  • 1969 – At Home with Lynn
  • 1969 – With Love, From Lynn
  • 1970 – Songs My Mother Wrote
  • 1970 – Stay There 'Til I Get There
  • 1970 – Uptown Country Girl
  • 1971 – Rose Garden
  • 1971 – How Can I Unlove You
  • 1971 – A Woman Lives for Love
  • 1971 – You're My Man
  • 1971 – The Christmas Album
  • 1971 – Lynn Anderson with Strings
  • 1972 – Cry
  • 1972 – Listen to a Country Song
  • 1973 – Keep Me in Mind
  • 1973 – Top of the World
  • 1974 – It Makes You Happy
  • 1974 – Smile for Me
  • 1975 – I've Never Loved Anyone More
  • 1975 – What a Man My Man Is
  • 1976 – All the King's Horses
  • 1977 – I Love What Love Is Doing to Me / He Ain't You
  • 1977 – Wrap Your Love All Around Your Man
  • 1977 – The Angel in Your Arms
  • 1978 – From the Inside
  • 1979 – Outlaw Is Just a State of Mind
  • 1980 – Even Cowgirls Get the Blues
  • 1983 – Back
  • 1988 – What She Does Best
  • 2002 – Christmas
  • 2004 – The Bluegrass Sessions
  • 2005 – On Top of the World
  • 2005 – Cowgirl
  • 2012 – Cowgirl II
  • 2012 – If I Kiss You
  • 2015 – Bridges

Referenser redigera

  1. ^ "'Rose Garden' singer Lynn Anderson dies at 67" The Tennesean.
  2. ^ Michael Kosser: "How Nashville Became Music City, U.S.A." sid 135. Trade Book Editorial Offices, Milwaukee, USA, 2006.
  3. ^ Lpdiscography.com Arkiverad 6 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ CountryPolitan: Lynn Anderson – Artist Biography (arkiverad)
  5. ^ "Countrylegenden död - blev 67 år gammal" Aftonbladet 31 juli 2015 https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/a/G156JV/countrylegenden-dod--blev-67-ar-gammal
  6. ^ The Grand Forks Herald, 31 juli 2015, https://www.grandforksherald.com/taxonomy/term/278703
  7. ^ Rolli Fölsch. "Popmusikens utveckling" sid 17 (kapitlet "Country & Western och rockabilly). Liber Läromedel, Beta Grafiska, Lund 1984. ISBN 91-40-30723-9
  8. ^ Joel Whitburn: "Hot Country Songs 1944-2008", Record Research Inc., USA 2008 ISBN 0-89820-177-2
  9. ^ Lynn Anderson (LP-album) "Even Cowgirls Get the Blues". Producent Steve Gibson. S CBS 84634, 1980.
  10. ^ "Lynn Anderson visits her relatives in Norway". YouTube, uppladdad 2 februari 2014.
  11. ^ "Lynn Anderson i All sang på grensen" YouTube 13 september 2008.
  12. ^ "Country på ny plats" (artikel med tillhörande kommentar) Tranås Tidning 16 juli 2018, https://www.tranastidning.se/article/country-pa-ny-plats/
  13. ^ Tobias Holmgren: "Rose garden-sångerskan är död", Göteborgs-Posten 31 juli 2015, www.gp.se/kultur/rose-garden-sångerskan-är-död-1.121504
  14. ^ "Lynn Anderson's triumphs, talent remembered at funeral", The Tennesseean 5 augusti 2015, Läst 26 juni 2019
  15. ^ "'Drift Away' Songwriter Mentor Williams Dead at 70", Rolling Stone 17 november 2016. Läst 26 juni 2019
  16. ^ "Lynn Anderson Remembered by Martina McBride", Billboard Retrieved 1 augusti 2015.
  17. ^ ”Minor Planet Center 13644 Lynnanderson” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=13644. Läst 9 oktober 2023. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lynn_Anderson&oldid=54320740”