Wikipedia

Lothar I

Lothar I , född 795, död 29 september 855, var karolingisk kung av Bayern 815–817 samt romersk kejsare 817–855.

Lothar I
FöddAltdorf[1], Tyskland
DödPrüm[2][3][4], Tyskland
BegravdPrüm abbedi
Medborgare iKarolingiska riket
SysselsättningMonark[5], författare[6]
Befattning
Hertig av Bayern
Carolingian Roman emperor (817–855)
MakaErmengarde av Tours[5][7]
PartnerDoda[8]
BarnRotrude[9]
Bertha[10]
Irmgard[11]
Ludvig II (f. 825 och 825)[12]
Hiltrude (f. 826)[8]
Gisela (f. 830)[13]
Lothar II (f. 835 och 827)[14]
Karl av Provence (f. 845)[15]
Karlmann (f. 853)[16]
FöräldrarLudvig den fromme[5]
Ermengard av Hesbaye[5]
SläktingarHildegard, prinsessa av Frankerriket (syskon)[17]
Pippin av Akvitanien (syskon)[17]
Ludvig den tyske (syskon)[17]
Gisele (syskon)[17]
Karl den skallige (syskon)[17]
Redigera Wikidata
Historisk karta över de karolingiska rikena efter delningen i Verdun år 843

Biografi redigera

Äldste son till Ludvig den fromme och Irmingard. Bror till Ludvig den tyske och halvbror till Karl den skallige.[18]

Lite är känt om Lothars barndom, som förmodligen utspelade sig vid Karl den stores, hans farfar, hov. 815 erhöll han den bayerska tronen.

När Ludvig delade imperiet mellan sina söner 817 kröntes Lothar till medkejsare i Aachen, vilket innebar en högre position än brödernas. 821 gifte han sig med Irmingard, dotter till Hugo, hertig av Tours. 823 övertog han styret av Italien och 5 april 823 kröntes han till kejsare av påven Paschalis I i Rom.

I november 824 utfärdade han en lag som gav kejsaren överhöghet över påven och utfärdade därefter förordningar för att förbättra det italienska styret.

När han återvände till sin fars hov lyckades Lothars styvmor Judit få med sig honom på hennes plan att säkra ett kungadöme åt sin son Karl den skallige, en plan som genomfördes 829. Lothar ändrade sig dock snart och ägnade det följande decenniet i ständig konflikt med sin far kring delning av imperiet. Han var omväxlande imperiets härskare och förvisad till Italien, i ena stunden stred han i allians med sina bröder för att i nästa föra krig mot dem. Hans rike kom sålunda att variera i omfattning.

På sin dödsbädd 840 skickade Ludvig de kejserliga insignierna till Lothar som utan att ta hänsyn till delrikena gjorde anspråk på hela imperiet. Förhandlingarna mellan honom och hans bror Ludvig den tyske och hans halvbror Karl den skallige, vilka båda hade kraften att kunna motsätta sig Lothars anspråk, ledde till en allians mellan de yngre bröderna mot Lothar. Vid det avgörande slaget vid Fontenay den 25 juni 841 blev Lothar trots sin tapperhet besegrad och tvingades fly till Aachen. Efter att ha ställt upp nya trupper inledde han ett plundringståg men kunde inte stå emot sina bröders arméer. Han förde med sig de skatter han kunde komma över men tvingades överlämna sin huvudstad till sina bröder.

Ansträngningar att nå en fredsuppgörelse ledde till ett möte mellan bröderna på en ö i Saône i juni 842 och efter många fördröjningar undertecknades fördraget i Verdun i augusti 843. Genom det erhöll Lothar Italien, den kejserliga titeln och ett landområde kring floderna Rhen och Rhône. Lothar överlämnade därpå Italien till sin äldste son Ludvig och höll sig till sitt nya kungadöme, ständigt involverad i gräl och försoning med sina bröder och i halvhjärtade ansträngningar att försvara sitt rike mot nordmännens och saracenernas attacker.

855 blev Lothar allvarligt sjuk utan förhoppning om tillfrisknande och han överlämnade då tronen till sina söner för att 23 september dra sig tillbaka till klostret i Prüm där han dog sex dagar senare. Hans grav återupptäcktes i Prüm 1860. Hans rike delades mellan hans söner: den äldste Ludvig II erhöll Italien och den kejserliga titeln; Lothar II erhöll Lotharingia; och den yngste, Karl, erhöll Burgund och fick titeln kung av Provence.

Referenser redigera

  1. ^ läs online, genealogy.euweb.cz.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.newrivernotes.com.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.lawrencefamhis.com.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, homepages.rpi.edu.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 259-261, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  6. ^ Mirabile: Archivio digitale della cultura medievale, SISMEL – Edizioni del Galluzzo.[källa från Wikidata]
  7. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 262, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  9. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 265, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  10. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 263, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  11. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 264, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  12. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 267-269, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  13. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 264-265, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  14. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 270-273, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  15. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 266, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  16. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 267, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  17. ^ [a b c d e] Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 255-257, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  18. ^ Pierre Riche (1993). The Carolingians: A Family Who Forged Europe. University of Pennsylvania Press. ISBN 0-8122-1342-4.

Externa länkar redigera



Företrädare:
Ludvig den fromme 		Romersk kejsare
817–855
Ludvig den fromme medregent till 840 		Efterträdare:
Ludvig II
Företrädare:
Ludvig den fromme
Innan tre års inbördeskrig 		Kung av Mellanfrankiska riket
843–855 		Efterträdare:
Ludvig II
Kung av Italien
Efterträdare:
Lothar II
Hertig av Lothringen
Efterträdare:
Karl av Provence
Kung av Burgund
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lothar_I&oldid=53817697”