Lista över svenska ordaccentsskilda minimala par

Ordaccentsskilda minimala par i sverigesvensk standardsvenska är ordformer vars betydelser skiljer sig åt beroende på med vilken tonaccent/ordaccent de uttalas. De respektive uttalsformerna på varje rad i nedanstående lista bildar så kallade minimala par, eftersom de utöver skillnaden i tonförlopp har samma uttalsegenskaper. Listan är ordnad alfabetiskt efter andra kolumnen. Svenska språkliga varieteter som är utpräglade folkmål har ej beaktats. Listan är inte relevant för finlandssvensk standardsvenska (högsvenska), som saknar ordaccent.

Tveksamma fall

Minimala ordpar som skulle kunna ifrågasättas av fonologiska skäl eller på grund av osäker ställning i standardsvenska har bedömts enligt nedanstående kriterier.

Fonologiskt tveksamma fall

Sammanfall av kort /e/ och kort /ɛ/

Några av ordparen i listan (som etter–ätter) utgör minimala par i de varieteter av standardsvenska som har sammanfall av den korta allofonen av fonemet /e/ och den korta allofonen av fonemet /ɛ/ (kort ä). Detta sammanfall finns hos de svensktalande som uttalar sett och sätt med samma vokalljud. Eftersom sammanfallet finns i de flesta svensktalandes idiolekt tas minimala par som uppkommit genom sammanfallet med i listan.

Sammansatta ord av typen ”norrmän”

Några ordpar som normen–norrmän kan ifrågasättas eftersom ordet som har akut accent kan uttalas med ett schwa i andra stavelsen: normen kan uttalas [ˈnɔrmən]. Det är tveksamt huruvida ord med grav accent som norrmän kan uttalas med schwa i andra stavelsen. Den fonologiska orsaken till att minimala par som normen–norrmän är tveksamma är att senare ledet i ett ord med grav accent uppbär bitryck, en ganska stark betoning, medan det senare ledet i ett ord med akut accent är obetonat. Icke sammansatta standardsvenska ord har i princip tre kontrasterande vokaler i obetonad stavelse (fasar–fasor–faser), medan sammansatta ord med grav accent har samma fonematiska vokalkontraster i stavelse med bitryck som i stavelse som uppbär huvudtryck, alltså åtta eller nio korta vokalallofoner. Den fullständiga uppsättningen vokaler i andra ledet av sammansatta ord med grav accent visas av ordpar som halvtom–halvtum, helrätt–helrött och jätterisk–jätterysk. Sålunda är det osäkert huruvida ett ord som norrmän endast skiljs från normen genom ordaccenten; visserligen kan man uttala båda orden med samma vokalkvalitet i andra stavelsen, men normen torde dessutom kunna uttalas med andra stavelsens vokal reducerad till schwa, vilket norrmän troligen inte kan. Jämför helrätt, där ett uttal med schwa skulle leda till att kontrasten helrätt–helrött förloras. Eftersom uttal av normen och norrmän med samma vokalkvalitet i andra stavelsen är möjligt och vanligt är det dock försvarligt att ta med sådana ordpar i listan.

Vardagliga men språkhistoriskt korrekta uttal

I nutida talad standardsvenska har vissa ord två uttalsvarianter: dels ett läsuttal som helt motsvarar skriftbilden (och ofta är ett avsteg från den naturliga språkutvecklingen), dels ett språkhistoriskt sett mer naturligt uttal. Det senare slaget av uttal medtas i listan endast om det passerar helt obemärkt i standardsvenskt tal utan att ge ett dialektalt eller vardagligt intryck. Därför medtas paret fredag – freda, men inte ruter (spelkortsfärg) – ruter (glasrutor), eftersom glasruter, ehuru språkhistoriskt korrekt, idag anses vardagligt. Uteslöte man de mer lediga standardsvenska uttalsvarianterna bortfölle även minimala par som fredag – freda.

Begränsad förekomst i standardsvenska

Ovanliga ord som inte har använts i hela svenska språkområdet tas med om de:

1. har en viss regional spridning snarare än att de är begränsade till lokala folkmål (sockenmål)
2. har förekommit i tryckt skrift (på rikssvenska) och inte blott finns i forskares uppteckningar från 1800‐ och 1900‑talens räddningsaktioner för genuina folkmål
3. inte försvunnit med genuina folkmåls utdöende utan överlevt i utjämnad dialekt/regional standardsvenska (som är folkmålens efterföljare)
4. behandlas som uppslagsord i Svenska Akademiens ordbok och jämförbara källor utan att där bedömas som helt folkmålsartade.

Icke medtagna minimala par

Böjningsformer som vid en påvisbar tidpunkt slutat användas i standardsvenska medtages ej. Sålunda medtages ej ordparet bären plockades – bären varandras bördor. Former av presens konjunktiv (optativ) och preteritum konjunktiv medtages dock, eftersom konjunktiv inte helt slutat användas i standardsvensk normalprosa.

Egennamn som inte är etablerade på svenska medtas ej. Det finns en obebodd ö i Tonga som heter Late vilket troligen skulle uttalas Láte om det tillfälligt nämndes i svenskt tal, men det betyder inte att namnet bildar ett minimalt par med svenska late (den late mannen). I listan medtas däremot utländska egennamn som är etablerade på svenska. Elsass och Elsas är alltså ett par.

I de fall båda orden i ett minimalt par är substantiv (till exempel anden – anden) finns också motsvarande s‑genitivpar (andens – andens), men dessa har utelämnats ur listan.

Ordformer som enbart är kända från folkmålsuppteckningar och ‑litteratur har utelämnats ur listan.

Ordaccentsskilda minimala par

Akut accent (accent I)	Grav accent (accent II)	Noter akut	Noter grav
agar	agar
Agnes	Agnes	namnet Agnes	s-genitiv av namnet Agne
akter	akter
almen	allmän
A:na	ana
anden	anden
Ares	Ares
asen	asen
asken	asken		askdungar
axel	Axel
Babben	babben	Babben Larsson	nedsättande ord för invandrare
backen	backen	backväxeln; flaskbacken
balen	balen
ballen	ballen	rundade mjukdelen på hovens baksida
banen	banen	ståthållare
B:na; bena	bena
Bingen	bingen	helgonet Hildegards hem	spanmåls/potatis-låren
biten	biten
björken	björken		plural av björke; björklund
bleken	bleken	bestämd form pluralis av blek, stiltje	bestämd form pluralis av bleke, kalkslam
bleket	bleket	tillståndet av stiltje över kustvatten	kalkslam
blänket	blänket	glimten	fiskedraget
boken	boken		halvskämd, mer än övermogen; bestämd form pluralis av boke, bokskog
bona	bona
bonas	bonas	genitiv	passiv presens av bona
borsten	borsten
brassen	brassen		brasilianaren
breven	brevvän
brister	brister
brunnen	brunnen
brynen	brynen	smala gränsområden: skogs-/vattenbrynet; ögonbrynet
brynet	brynet
bunden	bunden	100 trådar i vävning (bestämd form pluralis)
buren	buren
busen	busen	busstrecken
bågen	bågen	bluffarna
busken	busken	kortform av buskteatern
byken	byken	tvätten	pöbelhopar
bälten	bälten
bessen	bässen	bestämd form pluralis av bess	gumsen
böken	böken		bestämd form pluralis av böke, bokskog
böket	böket		bokskogen
dillen	dillen		överdrivna intressen (av Delirium tremens)
dragen	dragen	vinddragen; fiskedragen	perfekt particip av dra; lätt berusad
draget	draget	vinddraget; fiskedraget	perfekt particip av dra
driven	driven	bestämd form pluralis av driv	erfaren
drivet	drivet	farten, flytet	perfekt particip av driva
droppen	droppen
eder	eder	gammal form av er
eken	eken		plural av eke; eklund
Elsass	Elsas
E:na	ena
Enar	enar
enen	enen		plural av ene; enbuskdunge
S:en; Essen; ässen	essen		vara i sina essen
fallen	fallen
fallet	fallet	bestämd form av fall	neutrum av fallen
faren	faren
fäster	fester
fiken	fiken		lysten
Fiskars	fiskars	ort i Nyland
fisken	fisken		plural av fiske
flotten	flotten
F:en	FN
fonen	fånen	språkljudet; enheten för att mäta språkljud
fredag	freda
fången	fången	bestämd plural av fång
fånget	fånget	bestämd singular av fång	av fången (adj.): lätt fånget lätt förgånget
fällen	fällen	bestämd singular av fäll	hygge vindfällen
festen	fästen
fören	fören		av före: glid på skidor
förut	förut	föröver
gifter	gifter
giftet	giftet
J:na	gina		grov talja; att gena
given	given		perfekt particip av ge
ljusen	gjusen
Juthas	gjutas
gripen	gripen
gången	gången		passerad (i tiden)
Hagar	hagar	Abrahams tjänsteflicka	Betesmark
Hagen	hagen	svensk släkt
haken	haken	skårorna, urtagningarna; danslokalerna
Hakkas	hackas
Hajas	hajas
Hannes	Hannes
heden	heden		hednisk: i heden tid
Hjälmar	hjälmar	Namn skapat under nordiska namnrenässansen
huggen	huggen
hugget	hugget
hyllen	hyllen	flädern
hållen	hållen
hållet	hållet		perfekt particip av hålla
H:na	håna
Hellas	hällas
hänget	hänget
högre	högre		mannen till höger om den vänstre
hörda	Hörda		by i Östra Torsås socken
iden	iden	fisken	vinterbon för björnar
I:na	Ina; ina		kvinnonamn; surra (som en mygga)
inför	inför		presens/imperativ av införa
ljuden	juden
jeten	jätten
Kalla	kalla
Kallas	kallas
kallen	kallen	livsuppgifterna	hjälpredan (bollkallen, hoppilandkallen)
karaten	karaten	guldhalten	kampsporten
kasen	kasen	den vunna marken i pärk
katten	katten		kraftuttryck
klabben	klabben	bestämd form pluralis av klabb, helhet	träklumpen
klaven	klaven
knallen	knallen
knuten	knuten
kubben	kubben		huggkubben, vedkubben
kullen; Kullen	kullen		det lilla berget
kåren	kåren
LASen	lasen		tyglappen
laven	laven
leder	leder
leven	leven	brödkakan; valutan
liden	liden
liken	liken	bestämd form pluralis av lik	den jämbördige eller jämnstarke
loden	loden
lommen	lommen
Lukas	lukas		rensas från ogräs
lumpen	lumpen
löpet	löpet	loppet, löpsedeln	ystningsenzymet
malen	malen
marker	marker	även plural av mark (viktenhet)
massa	massa	”negrernas tilltalsord till vit man” (SAOB:s definition)
matten	matten	schackvinsten	matematiken; matmodern
missen	missen
mjölken	mjölken
modet	modet
moppen	moppen
mullen	mullen		fisken av släktet Mullus; skogsmullen
Murad	murad
månen	månen	omfattningen; jordmånen
Märet	märet		gränslinjen
namnen	namnen
nappen	nappen		samisk träskopa
Norge	Norje
normen	norrmän
nubben	nubben
Oden	oden
O:na	ona		isränna
Onan	onan		isrännan
oret	orätt
packen	packen	grupperna av slödder	balen, bunten
Pallas	pallas
pajas	pajas		förstöras
Palmers	palmers
panter	panter
patten	patten
peket	peket	pekoralet	bogsprötet
Polen	pålen
pollen	pållen
posen	påsen
perser	pärser
PUKen	puken		ond ande
radar	radar
Ramses	Ramsays	farao	tillhörig medlem av adliga ätten Ramsay
raster	raster
regel	regel
resen	resen	vedstaplar för kolning (bestämd form)
rivet	rivet
roller	roller	rulle att måla med
rosten	rosten		rostningsmalmhögen
roten	roten
rutten	rutten
rågen	rågen		överflödet
Roger	råger		rågsorter
roma; Roma	råma
råna	råna	skogsråna; rådjurshonorna
räcken	räcken	gymnastikredskapen	vägräcken, trappräcken
räcket	räcket
rädder	redder	stark adjektivböjning (relikt av maskulinum nominativ)
röna	röna
sabbat	sabbat		förstört
saker	saker	skyldig
ceder; seder	seder
selen	selen	lugnvattnen
C:na	sena
sena	sena	att vara sen	förbinder muskler med skelettet
sikten	sikten
skallen	skallen	hundens läten
skaten	skaten	spelkortstalongen	trädtoppen
skeden	skeden
skiftet	skiftet		bytet, förändringen
skiften	skiften		bytena, förändringarna
skiten	skiten		oftare sketen
skjuten	skjuten
skjutet	skjutet
skotten	skotten
skuren	skuren
skytten	skytten	bestämd form av skytt	plural av skytte
skänker	skänker	ger	gåvor
slagen	slagen		misshandlad, besegrad
slaget	slaget		misshandlat, besegrat (particip)
slitet	slitet
sluten	sluten
slutet	slutet
släkten	släkten
Snoddas	snoddas		det stulnas (”Det snoddas [stulnas] värde var…)
snuten	snuten	polisen (slang)
zoona	sona
socen	sossen
spaden	spaden
spana	spana
stegen	stegen
stigen	stigen
stommen	stommen	prästlönestället
strider	strider
stråken; Stråken	stråken
stubben	stubben
stucken	stucken
ställen	ställen
stället	stället
sugen	sugen	salivsugen	lysten
suget	suget	dragningen
supen	supen		av supa: nedsupen
svalen	svalen
svennen	svennen	väpnare	etnisk svensk
Sverige	svärje		presens konjunktiv av svärja
såten	såten	jaktområde	liten stack
säden	säden		flera utsäden
cellen	sällen
tagen	tagen
taget	taget
tanken	tanken
tassen	tassen		vargen
T:na	tena		fiskeredskap
toner	toner	skrivarfärg	musik
traven	traven	hästgångarten: hjälp på traven; (typen av) korsblommig växt	bestämd form av trave (en stapel, av t.ex. ved)
träden	träden
trädet	trädet
träna	träna	talspråklig bestämd plural av träd (eller av trä)	idka träning
tomten	tomten
tummen	tummen	längdmåttet
tecken	täcken
udden	udden
af Ugglas	ugglas
uppför	uppför	uppåt i backe	presens/imperativ av uppföra
utför	utför	nedåt i backe	presens/imperativ av utföra
vaken	vaken
Valar	valar
valen	valen		steldomnad
vanten	vanten	bestämd form plural av vant, vajer på båt
vasen	vasen
vetten	vetten; vätten	bestämd form pluralis av vett
viken	viken
viner	viner
vina	vina	bestämd form pluralis av vi, helgedom
vreden	vreden
värden; världen	värden
Åbo	åbo		besittningrättsinnehavare
åsen	åsen
Oskar	åskar
N:en	ännen		bestämd form pluralis av änne (panna)
etter	ätter	etter värre; giftig vätska
ödet	ödet	jordagods
ören	ören	grovt grus
öret	öret	alternativ bestämd form

Se även

• Lista över svenska homografer
• Lista över svenska homofoner
• Lista över svenska vokallängdsskilda minimala par
• Lista över svenska minimala par mellan sj- och tj-ljudet

Källor

• Svenska Akademiens ordbok