Lilla vattenormen

stjärnbild på södra stjärnhimlen

Lilla vattenormen (Hydruslatin) är en liten stjärnbildsödra stjärnhimlen.[1][2] Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]

Lilla vattenormen
Hydrus
Lista över stjärnor i Lilla vattenormen
Latinskt namnHydrus
FörkortningHyi
Rektascension4,66 h
Deklination-82°
Area243 grad² (61)
Huvudstjärnor3
Bayer/Flamsteedstjärnor19
Stjärnor med exoplaneter4
Stjärnor med skenbar magnitud < 32
Stjärnor närmare än 50 ljusår1
Ljusaste stjärnanBeta Hydri (2,82m)
Närmaste stjärnanBeta Hydri (24,38 )
Messierobjekt0
MeteorregnInga
Närliggande stjärnbilderEridanus
Fenix
Tukanen
Oktanten
Taffelberget
Svärdfisken
Rombiska nätet
Pendeluret
Synlig vid latituder mellan +8° och −90°
Bäst synlig klockan 21:00 under november.

Historik redigera

Stjärnbilden förekom första gången i en stjärnatlas som publicerades av Petrus Plancius och den flamländske kartografen Jodocus Hondius 1597. Första gången på bild förekom den i Johann Bayers stjärnatlas Uranometria, som utkom 1603. Den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille gav de ljusstarkare stjärnorna i konstellationen deras Bayer-beteckningar 1756.

Stjärnor redigera

 
Stjärnbilden Lilla Vattenormen (Hydrus) som den kan ses med blotta ögat.

Lilla vattenormen är en liten och vag stjärnbild, med några någorlunda ljusstarka stjärnor som gör stjärnbilden lätt att känna igen.[4][3]

Djuprymdsobjekt redigera

Stjärnhopar redigera

Galaxer redigera

Stjärnbilden innehåller många ljussvaga galaxer.[4][3]

Oklassificerat redigera

  • IC 1717 är ett objekt som upptäcktes av den danske astronomen John Louis Emil Dreyer i närheten av den gula jättestjärnan Eta-2 Hydri. Det har spekulerats om ett supernovautbrott, men I så fall skulle planeten som upptäckts vid Eta-2 Hydri ha utplånats.

Referenser redigera

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 31 januari 2014. 
  3. ^ [a b c] ”Hydrus Constellation”. Arkiverad från originalet den 31 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140131195339/http://www.constellation-guide.com/constellation-list/hydrus-constellation/. Läst 31 januari 2014. 
  4. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 388-389. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar redigera