Liberalism
Liberalism (av latin liber, fri) är en samhällsåskådning och politisk ideologi med individens frihet som grundläggande värde.[1] Betydelsen av ordet varierar med tidsepok och världsdel och det är därför svårt att ge en exakt definition. Liberalism kan dock allmänt sägas vara nära förbundet med individuell frihet, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Ett fritt näringsliv med marknadsekonomi och privat äganderätt inkluderas också i många definitioner. Som ett led i att garantera individens frihet har liberaler ställt sig skeptiska till statlig inblandning i den privata sfären. Här finns en bred glidande skala från socialliberaler, som förespråkar skattefinansierade välfärdstjänster i offentlig eller privat regi, till nyliberaler, som på flera håll helt motsätter sig skattebekostade lösningar, och slutligen anarkokapitalister, som inte ser någon som helst nytta med en nattväktarstat. De flesta större partierna i världen som kallar sig liberala är socialliberala. Anarkokapitalistiska partier är sällsynta.
I Sverige finns två olika socialliberala riksdagspartier; Folkpartiet och Centerpartiet. Riksdagspartiet Moderaterna kallar sin ideologi "en förening av konservativ samhällssyn och liberala idéer", medan t.ex Liberala partiet (som hittills saknar inflytande via platser i kommun/riksdag) är ett klassiskt liberalt parti. Liberalismens, för utomstående, ideologiska oklarhet och motsägesfullhet har myntats som uttryck av förre folkpartiledaren Gunnar Helén: "Att vara liberal är att vara kluven".
I USA har liberal kommit att bli närmast ett skällsord, använt av personer till höger på den politiska skalan, för att beteckna politiker på vänsterkanten, som bland annat anses förespråka stora ingrepp i marknadsekonomin. Det är viktigt att inse att liberal i detta avseende inte är helt synonymt med hur vi använder begreppet i Sverige, utan snarare syftar på vänstern inom det Demokratiska partiet, alltså ungefär motsvarande en kombination av dem som är längst till vänster inom Folkpartiet och Centerpartiet, moderatare miljöpartister och socialdemokratier i mitten eller till höger i partiet.
Liberalismen har sin utgångspunkt i idéer från upplysningstidens filosofer Voltaire, Rousseau med flera. Frihetslagstiftningarna; Individuella friheter, yttrandefrihet, religionsfrihet och tryckfrihet är starkt förknippade med liberala värderingar.
Ideologi
Demokrati och mänskliga rättigheter
För liberaler är demokratin, med fri och allmän rösträtt viktig – bara en statsmakt som har de styrdas samtycke är rättmätig. Klassiska liberala frågor sedan länge är också religionsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet. Liberaler förespråkar åtskillnad mellan religion och stat.
Liberalismen menar att varje människa har samma rättigheter, oberoende av exempelvis religion, kön, sexuell läggning och etnicitet. Liberaler förespråkar en rättsstat och allas likhet inför lagen. Liberalismen har en humanistisk utgångspunkt.
Fri ekonomi
En relativt fri ekonomi förespråkas av de flesta liberaler. Frihandel är en klassisk liberal fråga. Man menar att marknadsmekanismen är bäst lämpad för att organisera produktionen och överföra information mellan olika aktörer på marknaden.
Nyliberaler menar att ekonomin fungerar som bäst och effektivast undviker ekonomiska flaskhalsar, då den inte manipuleras med politisk inblandning. Socialliberaler förespråkar istället statlig inblandning för att till exempel korrigera för de eventuella baksidor de ser med marknadskonkurrensen, samt skydda arbetare och konsumenter från att göra ohälsosamma yrkesval och affärsval. Nyliberaler menar då, att det oftast är just detta som riskerar att starta eventuella finanskriser.
Liberalismen förespråkar även att mänskliga individer står över politiska gränser, och värnar därför individers frihet att själva välja var de vill arbeta och bo.
Sociala rättigheter
Nyliberaler tycker att alla välfärdsstatens verksamheter, exempelvis utbildning och sjukvård, bör utföras och betalas privat. Socialliberaler ser här återigen en större uppgift för staten att se till att alla människor har vissa grundläggande sociala rättigheter.
Inriktningar inom liberalismen
Den samtida liberalismen brukar delas in i två huvudinriktningar: socialliberalism och nyliberalism. John Rawls bok En teori om rättvisa från 1971 ställd mot Robert Nozicks nyliberala verk Anarki, stat och utopi från 1974 visar denna uppdelning. Eftersom liberaler ser frihet som grundläggande värde är skillnaden mellan socialliberalism och nyliberalism om man använder en positiv eller negativ frihetsdefinition.
Mindre riktningar är frisinne, nationalliberalism och ordoliberalism.
Nyliberalism
Nyliberalism härleds ideologiskt från det klassiskt liberala idéarvet från 1600- och 1700-talet. Individens rätt till liv, frihet och egendom samt den ekonomiska liberalismen är två betydande traditioner. Statens uppgifter ska vara begränsade till att upprätthålla individens rättigheter genom att ansvara för polis, domstolar och ett försvar.
Verksamheter som utbildning och sjukvård ska bedrivas av privata företag eller organisationer samt finansieras privat genom exempelvis en försäkring. När det gäller individer som inte har råd att köpa dessa tjänster lyfter nyliberaler fram det civila samhället med släkt- och familj samt donationer och välgörenhet.
Förespråkandet av en begränsad stat, privat äganderätt och en minimalt reglerad laissez faire-kapitalism går internationellt under beteckningen libertarianism. I Sverige har nyliberalism vanligtvis använts som synonym. Anarkokapitalism är en mindre riktning som helt vill avskaffa staten.
Socialliberalism
Socialliberalismen utgår ifrån ett bredare rättighetsbegrepp — man menar att man även kan räkna in exempelvis rätt till utbildning och skälig inkomst i varje individs rättigheter. Man vill därför ha en välfärdsstat med skattefinansierade välfärdstjänster. Synen på huruvida det ska vara offentliga eller privata aktörer som utför exempelvis sjukvård skiljer sig åt mellan liberaler. Socialliberaler förespråkar en reglerad kapitalistisk marknadsekonomi.
Historia
Ordet liberal började användas i sin nuvarande politiska betydelse omkring 1820. Men som ideologi har liberalismen sin rot i de humanistiska tankar som uppstod under renässansen, samt Whigpartiet i Storbritannien, som efter "den ärorika revolutionen" 1688 hävdade sin rätt att välja sin kung. De riktigt liberala rörelserna föddes under upplysningstiden och formulerade idéerna om individens rättigheter samt betydelsen av självbestämmelse genom valda representanter.
Det stora brottet med det förflutna samhället var tanken att fria individer kan bilda grunden för ett stabilt samhälle. Detta tankesätt är till största delen baserat på böcker av engelsmannen John Locke (1632-1704), som i sin bok Two Treatises on Government idéerna om ekonomisk frihet och intellektuell frihet. Locke utvecklade vidare en teori om naturrätten, en tidig föregångare till våra dagars tankar om mänskliga rättigheter. Däremot var tanken om äganderätt det viktigaste hos Locke och därför förespråkade han inte demokrati, då det enligt honom kunde inkräkta på rätten till privat ägande. Hans naturrättsteori gav ändå en ideologisk legitimitet till de amerikanska och franska revolutionerna. Under den sena franska upplysningstiden dominerade Voltaire, som argumenterade för att Frankrike skulle införa en konstitutionell monarki och avskaffa adelsståndet, och Rousseau som argumenterade för människans naturliga rätt till frihet.
David Hume bidrog med tanken att fundamentala mänskliga beteenderegler skulle göra att människor vill nedkämpa alla försök att begränsa eller reglera dem. Han argumenterar för detta i sin bok A Treatise of Human Nature 1739-1740.
Adam Smith utvecklade tanken att individer kan uppbygga både ett moraliskt och ekonomiskt samhälle utan statlig inblandning, och att nationer är som starkast när deras medborgare är fria att ta egna initiativ. Han argumenterade för laissez-faire-principen. Hans mest kända bok är The Wealth of Nations (Nationernas välstånd), som utkom 1776, där han argumenterade för att marknaden under särskilda förhållanden kan reglera sig själv och därför skulle producera mer välstånd än statligt reglerade marknader. Staten skulle endast ägna sig åt uppgifter som inte drivs av vinstintresse, som till exempel kamp mot monopol.
Liberalismen började växa sig stark i västvärlden under 1800-talet, då medelklassen hade fått större makt. Tanken att all makt utgår från folket och att det också är kapabelt att stifta nödvändiga lagar och genomdriva dem gick längre än upplysningstidens idéer.
Den industriella revolutionen ökade det materiella välståndet, men skapade även stora klyftor i samhället tillsammans med andra problem som föroreningar, utanförskap, överbefolkning av städerna och barnarbete. Folk blev friskare och levde längre, och överskottet av arbetskraft ledde till sänkta löner. Socialliberaler krävde minimilöner, förbud mot barnarbete och ökad säkerhet för arbetare. Laissez-faireinriktade liberaler hävdade att dessa lagar skulle inkräkta på frihet, rätten till ägande och hindra den ekonomiska utvecklingen. Vidare trodde man att samhället skulle ordna dessa problem av sig själv utan statlig inblandning. På så sätt uppstod den första striden i liberalismen.
1911 gav L T Hobhouse ut boken Liberalism, som sammanfattade den nya liberalismen vilken accepterade viss statlig inblandning i ekonomin för att ge individerna en gemensam rätt till en jämlik fördelning. Detta skedde under en tid då de antistatliga delarna av liberalismen blivit mer radikala, på gränsen till anarkistiska.
Kritik
Kritiker till vad den svenska vänstern kallar "den nuvarande liberalismen" i Sverige, menar att den har kommit att koncentreras till avregleringar och privatisering. Dessa menar att helt privatfinansierad välfärd skapar ett samhälle där de med medel får bra samhällsservice medan de fattiga inte har råd att till exempel laga tänderna. [källa behövs] Från klassiskt liberalt håll påpekar man att det är just så med den nu förda politiken, men att det Klassiskt liberala samhället, som aldrig fått växa fram i Sverige, finansiellt även hade gagnat de flesta med en nu bekymmersam ekonomi. Samt att det nya arbetsmarknadssystemet snarare skulle få den långvariga fattigdomen att minska än att öka.
Nyliberalismen är enligt dess företrädare "återuppväckelsen av den klassiska liberalismen". Nyliberaler menar att socialliberalerna förvrängt termen "liberalism" och dess värderingar - människans rätt till sig själv och sitt ägande - och har därför myntat det nya ordet "nyliberalism". Socialliberalerna har å sin sida kritiserat nyliberaler för att sätta den personliga valfriheten före den personliga friheten.[källa behövs]
En vanligt förekommande kritik från vänsterhållet rör det privata ägandet och den liberala tron på frivilliga överenskommelser i marknadsekonomin. För att dra ett konkret exempel så menar kritiker att arbetsgivare och arbetstagare inte är jämbördiga parter på grund av den förres ägande. Arbetstagaren står i beroendeförhållande till arbetsgivaren (då arbetstagaren är i behov av lön för att försörja sig själv), medan arbetstagaren för arbetsgivaren är helt utbytbar; det finns arbetslösa som står på kö i väntan på ett arbete. Då menar liberaler att i ett liberalt samhälle är även arbetsgivaren utbytbar och att dessa två parametrar ger en mindre segmenterad arbetsmarknad.
En annan kritik går ut på att kopplingen mellan marknadsliberalism och demokrati inte är självklar, då marknadsliberala idéer tillämpats även av diktaturer, exempelvis Kina och Pinochets Chile. Somliga kritiker hävdar även att kapitalismen som sådan är mer eller mindre oförenlig med andra liberala grundvärderingar.[källa behövs]
Ytterligare kritik rör individualismen. Kritiker anser att liberaler är allt för snabba att individualisera problem i samhället. Enligt kritikerna framställs individen inom liberalismen som någonting abstrakt och isolerat från omvärlden, istället för att betraktas i sitt sammanhang. Kritikerna menar att människan och hennes frihet aldrig kan förstås fullt ut om man undlåter att betrakta henne som både subjekt och objekt i samhället. Med det menas att liberalerna inte förstått till vilken grad individen påverkas av sin omgivning.[källa behövs] Liberaler menar då istället att kritikerna inte förstått att betrakta individer som just individer: Naturligt fria att leva, möta, organisera och ingå avtal med andra fria individer.
Se även
- Wiktionary har ett uppslag om liberal.
-
Wikiquote har citat av eller om Liberalism
- Liberalism i Sverige
- Liberal demokrati
- Nattväktarstat
- Välfärdsstat
- Högervågen
Källor
Noter
Litteratur
- Prismas Nya Uppslagsbok, ISBN 91-518-2823-5, Otava Finland 1995.
- Bra Böckers världshistoria, band 11
- Svenska Akademiens ordbok: 1/140/35617 (huvudordet liberal)
- Nordisk familjebok
- Reidar Larsson, Politiska ideologier i vår tid, ISBN 91-44-00294-7
- Wallerstein, Immanuel: Liberalismens död. Vertigo 2001. ISBN 91-973491-4-3
Externa länkar
|
|||||||||||||||||
|
|||||
|
||||||||||||||||||||||||||
