Leopold Gmelin, född 2 augusti 1788 i Göttingen, död 13 april 1853 i Heidelberg, var en tysk kemist; son till Johann Friedrich Gmelin.

Leopold Gmelin
Född2 augusti 1788[1][2][3]
Göttingen[4]
Död13 april 1853[1][2][3] (64 år)
Heidelberg[4]
BegravdBergfriedhof
Medborgare iKungariket Hannover
Utbildad vidTübingens universitet
Göttingens universitet
Wiens universitet
SysselsättningKemist, universitetslärare
ArbetsgivareRuprecht-Karls-Universität Heidelberg
FöräldrarJohann Friedrich Gmelin
Redigera Wikidata

Gmelin utnämndes 1814 till extra ordinarie och 1817 till ordinarie professor i kemi och medicin i Heidelberg. Han inlade stora förtjänster inom den organiska och särskilt den fysiologiska kemin genom de tillsammans med Friedrich Tiedemann anställda undersökningarna över matsmältningen. Bland annat så upptäckte han 1822 ferricyankalium och introducerade namnen ester och keton i kemin.

Gmelin insåg även tidigt behovet av ett stort kemiskt samlingsverk och utgav 1817-19 Handbuch der theoretischen Chemie. Detta verk har sedan dess utkommit i ständigt nya upplagor och bär sedan 8:e upplagan (1924-80) namnet Gmelins Handbuch der anorganischen Chemie och omfattar 760 band med 240 000 sidor text (därtill kom 35 band "Index"). Fram till 1997 fortsattes utgivning av supplementband men därefter har den upphört.

Källor redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Leopold Gmelin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Who Named It?, Leopold Gmelin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гмелин Леопольд”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera