Lennart Oesch
Karl Lennart Oesch, född 8 augusti 1892, död 28 mars 1978, var en finländsk militär av schweizisk härkomst.
Biografi redigera
Oesch befordrades till major 1918, överstelöjtnant 1921, överste 1925, generalmajor 1930, samt generallöjtnant 1936. Riddare av Mannerheimkorset 1944.
Han genomgick militär utbildning vid finska jägarbataljonen i Tyskland 1915–1918 och Franska krigshögskolan 1923–1926. Under inbördeskriget tjänstgjorde han som bataljonskommendör och deltog där i slaget vid Rautus.
Under andra världskriget var Oesch generalstabschef 1939–1940 och 1944. Som chef på Karelska näset förde han befälet vid Slaget vid Tali-Ihantala 1944. Den store hjälten under slutstriderna på Karelska näset torde ha varit generallöjtnant K. L. Oesch som genom en omorganisation av försvaret ökade koncentrationen på huvudmålet, truppförstärkningar och tyngdpunkt på djupgruppering.[värdeomdöme][källa behövs] Själv framhöll han alltid den enskilde soldatens insats som möjliggjorde att man fick ett tillfälligt stopp i anfallen.
Oesch utfärdade i september 1941 en order till de finländska krigsfångelägren som innebar att sovjetiska krigsfångar skulle skjutas om de vägrade lyda befallningar. Omständigheterna är oklara, men tydligen använde några skjutglada finländska fångvakter en egen tolkning av ordern.[källa behövs] Efter krigsslutet begärde Sovjetunionen hans gripande som krigsförbrytare anklagad för avrättningen av 17 krigsfångar.
På eget initiativ avgick Oesch september 1945 och övervägde då att fly till Sverige. Han bestämde sig dock för att stanna kvar i Finland och blev senare samma månad arresterad. En finländsk militärdomstol dömde honom till tolv års fängelse vilket av Högsta domstolen ändrades till tre år. Efter att 1948 ha avtjänat sitt straff var hans militära karriär över.
Efter frigivningen 1948 ägnade sig Oesch åt militärhistoria. Han forskade och skrev utförligt om Finlands upplevelser under andra världskriget. Hans bok om striderna sommaren 1944 är fortfarande en värdefull studie över ämnet. Han blev utnämnd till hedersdoktor vid Åbo universitet 1960.
Oesch är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[5]
Bibliografi (urval) redigera
- Suomen kohtalon ratkaisu Kannaksella kesällä 1944, Helsingfors 1957.
Utmärkelser redigera
Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 1939.[6]
Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 1934.[7]
Källor redigera
- Karl Lennart Oesch: Suomen pelastaja, Seppälä, Helge (1998).
- Itsenäisen Suomen kenraalikunta, Lipponen, Rauno (ed.) (1997).
Noter redigera
- ^ Lennart Oesch, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Ministerdatasystemet, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.mannerheim-ristinritarit.fi , läst: 16 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Tom C. Bergroth, Vapaudenristin ritarikunta: Isänmaan puolesta, andra utgåvan, WSOY, 2014, s. 320, ISBN 978-951-0-40498-0.[källa från Wikidata]
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
- ^ Kungl. Svärdsorden. i Sveriges statskalender 1940bih
- ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1940bih
Externa länkar redigera
- ”Oesch, Lennart”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4227-1416928956833