Leni Christina Elisabeth Björklund, född 5 juli 1944 i Enskede församling i Stockholm, är en svensk socialdemokratisk politiker. Hon var försvarsminister 2002-2006, som den första ordinarie kvinnliga innehavaren på posten (efter att Lena Hjelm-Wallén tidigare 2002 varit tillförordnad försvarsminister i tre veckors tid).[1][2]

Leni Björklund

Leni Björklund under Nordiska rådets session i Oslo i oktober 2003.

Tid i befattningen
21 oktober 2002–6 oktober 2006
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Göran Persson
Företrädare Björn von Sydow
Efterträdare Mikael Odenberg

Född Leni Christina Elisabeth Björklund
5 juli 1944 (79 år)
Enskede, Stockholms län
Politiskt parti Socialdemokraterna

Innan hon blev försvarsminister var hon kommunalpolitiker i Järfälla kommun, landstingspolitiker i Stockholms läns landsting, chef för Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, SPRI, och åren 1999-2002[3][4] generalsekreterare i Svenska kyrkan. 2007 valdes hon till förste vice förbundsordförande för Sveriges Civilförsvarsförbund.[5]

Karriär redigera

Tidigare politisk karriär redigera

Björklund har en fil. kand. i samhällsvetenskapliga ämnen från Uppsala universitet och har bedrivit teologiska studier vid Ersta diakonisällskap. Hon är också medicine hedersdoktor vid Karolinska institutet. Leni Björklund är särbo med professor Jan-Åke Gustafsson.

Efter att ha varit kommunalråd i Järfälla några år blev Björklund 1980 landstingsråd. Åren 1983-1985 var hon sjukvårdslandstingsråd och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Efter att ha varit oppositionslandstingsråd 1985-1988 var hon en kort tid finanslandstingsråd 1988-1989.

Den 17 november 2012 återvaldes Leni Björklund som Förbundsordförande för Förbundet S:t Lukas.

Tiden som försvarsminister redigera

Som försvarsminister har Björklund blivit känd som verkställande av försvarsbeslut år 2004, FB04, där ett stort antal förband, centra och skolor lades ner. Den impopulära aspekten av att lägga ner förband fick hon uppleva vid besök i Östersund, då hon blev utbuad från ett torgmöte av den försvarsmaktsberoende stadens invånare. Hon är en pådrivande kraft för omvandlingen av Försvarsmakten från invasionsförsvar till insatsförsvar.

Under Björklunds tid som försvarsminister deltog Sverige i flera nya internationella fredsfrämjande insatser: FN-insatsen MONUC i Demokratiska Republiken Kongo (DRK), EU-insatsen Operation Artemis i DRK, FN-insatsen UNMIL i Liberia, EU-insatsen Athena i Bosnien-Hercegovina och EU-insatsen EUFOR RD i DRK. Sverige tog också ledningen för ett Provincial Reconstruction Team i Mazar-e Sharif i Afghanistan.

Leni Björklund lade 2006 fram krisberedskapspropositionen "Samverkan i kris – för ett säkrare samhälle". Propositionen innehöll bland annat en svensk säkerhetsstrategi, förslag om inrättandet av en krisledande myndighet, samt förslag om bättre beredskap vid kriser.

Björklund har förklarat sin politik på följande sätt:

Ska man förnya och förändra och minska på ett föråldrat och för stort försvar så kan man inte samtidigt bevara. Ibland måste man konstatera, med ett visst vemod, att goda militära resurser inte längre har samma viktiga roll som tidigare och därför måste skatta åt förgängelsen.
Den tröst man kan känna är dock att försvaret alltid varit utvecklingsinriktat och att det är den positiva hotbilden som gör att vi nu inte behöver hålla kvar den stora volymen som tidigare krävdes för vår trygghet och säkerhet.[6]

Under sin tid som försvarsminister var hon drivande för att Sverige ingick avtal om vapenteknologiskt kunskapsutbyte med Saudiarabien och Pakistan, mot att de köper svensktillverkade vapen. Björklund blev anmäld till konstitutionsutskottet (KU) av de två folkpartistiska riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson och Allan Widman.[7][8] KU beslutade efter genomförd granskning att ingåendet av avtalet inte hade utgjort tillståndspliktig verksamhet enligt lagen om krigsmateriel. Ärendet föranledde därför inget ytterligare uttalande från utskottet. Ledamöterna från v och mp reserverade sig mot beslutet. Avtalet uppmärksammades i medier under FRA-debatten 2008, eftersom det militära samarbetet mellan länderna omfattar signalspaning.[9] Avtalet uppmärksammades återigen när Projekt Simoom, dvs en planerad svenskledd vapenfabrik i Saudiarabien, avslöjades i mars 2012.[10]

Referenser redigera

  1. ^ ”Lena Hjelm-Wallén - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/lena-hjelm-wallen. Läst 27 november 2022. 
  2. ^ ”Historisk kvinna tar plats”. Svenska Dagbladet. 22 oktober 2002. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/4b5b3eeb-e0e0-302a-867b-703642df1cbb/historisk-kvinna-tar-plats. Läst 27 november 2022. 
  3. ^ Fredrik Mellgren (18 april 1994). ”Vårdforskning sprids ut när Spri läggs ned”. Svenska Dagbladet. Läst 27 juli 2022. 
  4. ^ Fredrik Mellgren (22 oktober 2002). ”Mest välbekanta ansikten i statsministerns nya lag”. Svenska Dagbladet. Läst 27 juli 2022. 
  5. ^ ”Leni Björklund förste viceförbundsordförande”. Civilförsvarsförbundet. 24 september 2007. https://civil.se/blog/2007/09/24/leni-bjorklund-forste-viceforbundsordforande/. Läst 27 november 2022. 
  6. ^ "Du har fattat fel, Göran Johansson" Göteborgsposten, 9 december 2004, arkiverad 30 september 2007 från originalet
  7. ^ Försvarsministern anmäls för samarbete med diktatur Dagens Nyheter, 22 november 2005
  8. ^ Anmälan av försvarsminister Leni Björklund för dennes agerande i samband med tecknande av avtal om militärt samarbete med Saudiarabien Konstitutionsutskottet, Dnr 050-1041-2005/06
  9. ^ S i avlyssningsavtal med saudier Svenska Dagbladet, 18 september 2008
  10. ^ Hemlig vapenfabrik planeras i Saudiarabien, Ekot granskar, 2012-03-06

Utmärkelser redigera

Externa länkar redigera

Företrädare:
Björn von Sydow
Sveriges försvarsminister
2002-2006
Efterträdare:
Mikael Odenberg