Leda är en av Jupiters månar. Den upptäcktes 1974 av Charles T. Kowal vid Palomarobservatoriet.[1]

Leda
Upptäckt[1]
UpptäckareCharles T. Kowal
UpptäcktsplatsPalomarobservatoriet
Upptäcktsdatum14 september 1974
Beteckningar
AlternativnamnJupiter XIII
Uppkallad efterLeda
Omloppsbana[2]
Periapsis269,393°
Halv storaxel11 164 000 km
Excentricitet0,1624
Siderisk omloppstid240,93 dagar
Medelomloppshastighet12 051 km/h[3]
Medelanomali230,352°
Inklination27,882°
Longitud för uppstigande nod219,181°
Medelrörelse1,4942407°/dag
Måne tillJupiter
Propra banelement[2]
Periheliumprecession144,79 år
Precession för uppstigande nod301,94 år
Fysikaliska data
Medelradie10 km[4]
Ekvatorradie10 km[3]
Omkrets62,8 km[3]
Area1 256,64 km2[3]
Volym4 189 km3[3]
Massa1,094 × 1016 kg[3]
Medeldensitet2,6 g/cm3[4]
Ytgravitation (ekvatorn)0,007 m/sec2[3]
Flykthastighet12 m/s[3]
GM0,00073 km³/sec2[4]
Albedo0,04[4]
Yttemperatur
Medel: ~124 K
Skenbar magnitud19,2 (R-band)[4]

Månen är namngiven efter den mytologiska gestalten Leda, som var drottning av Sparta. Leda fick sitt nuvarande namn 1975, i enlighet med ett förslag från upptäckaren Kowal.[5]

Den tillhör Himalia-gruppen som består av fem månar som roterar kring Jupiter mellan de galileiska månarna och de yttre månarna på ett avstånd mellan 11 000 000 km och 13 000 000 km med en lutning på cirka 27,5°.[6] Leda är Himalia-gruppens minsta måne.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] ”Leda: In Depth”. NASA. Arkiverad från originalet den 19 februari 2016. https://archive.is/20160219083329/http://solarsystem.nasa.gov/planets/leda/indepth. Läst 18 augusti 2016. 
  2. ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters”. Solar System Dynamics. NASA. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 18 augusti 2016. 
  3. ^ [a b c d e f g h] ”Leda: By the Numbers” (på engelska). Solar System Exploration. NASA. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/leda/by-the-numbers/. Läst 18 augusti 2016. 
  4. ^ [a b c d e] ”Planetary Satellite Physical Parameters”. Solar System Dynamics. NASA. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 18 augusti 2016. 
  5. ^ ”IAUC 2846: N Mon 1975 (= A0620-00); N Cyg 1975; 1975h; 1975g; 1975i; Sats OF JUPITER”. International Astronomical Union Circular. Central Bureau for Astronomical Telegrams. 7 oktober 1975. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/02800/02846.html. Läst 18 augusti 2016. 
  6. ^ Jacobson, R.A. (2000). ”The orbits of outer Jovian satellites”. Astronomical Journal 120 (5): sid. 2679–2686. doi:10.1086/316817. 

Externa länkar redigera