Latakia

Latakia (arabiska: اللاذقية, al-Lādhiqīyah; grekiska: Λαοδικεία, Laodikeia; turkiska: Lazkiye; latin: Laodicea ad Mare; franska: Lattaquié) är den största hamnstaden på Syriens medelhavskust. Den är huvudort för provinsen Latakia och hade nästan 400 000 invånare vid folkräkningen 2004. Viktiga näringar är export (däribland av bitumen, asfalt, spannmål, bomull, frukt, ägg, vegetabilisk olja, lergods och tobak), industri (däribland egrenering av bomull, framställning av vegetabilisk olja, garvning och svampfiske) och turism (många turister dras till Latakia för stadens kristallklara turkosa vatten vid stränder med vit sand). Latakia var den Alawitiska statens huvudstad.

Latakia
Strand i Latakia.
Land	Syrien
Indelning	Latakia
Läge	35°31′20″N 35°47′25″Ö
Folkmängd	383 786 (22 september 2004)
Geonames	173576

Historia

Latakia (Laodikeia eller Laodicea) grundades av Seleukos I omkring 300 f.Kr. på platsen för den forna feniciska staden Ramitha. Han namngav den efter sin mor Laodike. Staden utvecklades under det romerska styret till en blomstrande handelshamn. Julius Caesar gav staden stora priviliegier och även om den for illa under den belägring som Dolabellas genomförde 43 f.Kr. beskriver Strabon staden som en blomstrande handelshamn som exporterade mycket vin till Alexandria.

Laodicea förstördes av Pescennius Niger men återuppbyggdes av Septimius Severus omkring år 200 e.Kr. Staden var säte för en kristen biskop. Den blev senare del av det bysantinska riket innan den år 638 erövrades av araberna. År 1102 intogs staden av korsfararna, och återtogs av Saladin år 1188. Från 1500-talet fram till första världskriget tillhörde staden Osmanska riket. Efter kriget blev den huvudstad i en tillfällig alawitisk stat under franskt mandat. Den blev en del av Syrien 1936.

Flera gånger har den blivit nästan förstörd genom jordskalv, såsom 1170, 1287 och 1822.