Lars Ardelius
Lars-Ove Ardelius, född 1 november 1926 i Falun, död 23 juli 2012 i Visby,[1] var en svensk författare och dramatiker. 1982–1984 var han ordförande i Sveriges Författarförbund.
| Lars Ardelius | |
 Lars Ardelius, 1964. | |
| Född | Lars-Ove Andersson 11 november 1926 Falun, Kopparbergs län |
|---|---|
| Död | 23 juli 2012 (85 år) Visby, Gotlands län |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1958–2012 |
| Genrer | Romaner, noveller |
Under första delen av sitt yrkesliv arbetade Ardelius som psykolog. Han hade även en bredare bakgrund, bland annat med arbete som sjöman, lektor/skribent om konst och lärare. På senare år sysslade han även med träskulptur.
Ardelius skrev en ansenlig mängd romaner och novellsamlingar. Han debuterade 1958 med Dagligt Allehanda. Hans produktion består av prosa och ett drygt tjugotal pjäser, bland annat för TV, men han själv beklagade att han var Sveriges minst spelade dramatiker. Han har dock prisats av många för sin muntliga berättarkonst.[2]
1973 tilldelades han Stora romanpriset för Kronprinsarna och 1979 fick han Aniara-priset för den historiska romanen Tid och otid.
Lars Ardelius är begravd på kyrkogården i Vamlingbo på södra Gotland.
Bibliografi redigera
- 1958 – Dagligt allehanda
- 1959 – Mått och steg
- 1962 – Krafter och spel
- 1963 – Svävningar
- 1964 – Rök (filmen Badarna från 1968 bygger på denna roman)
- 1965 – Spritt språngande
- 1968 – Plagiat
- 1970 – Gösta Berglunds saga
- 1972 – Kronprinsarna
- 1974 – Smorgasbordet (novellsamling)
- 1976 – Och kungen var kung (historisk roman, del I, 1800-tal)
- 1978 – Tid och otid (historisk roman, del II, 1900-tal)
- 1981 – Provryttare (historisk roman, del III, 1900-tal)
- 1982 – Nya Drömboken (novellsamling)
- 1983 – Ogjort (minnen av infall och idéer)
- 1985 – Större än störst
- 1986 – Barnsben (självbiografi, del I)
- 1987 – De små sändebuden
- 1988 – Skjuta i höjden (självbiografi, del II)
- 1989 – Sällskapsdjuret
- 1990 – Slutet; om dödens höghet och låghet (tillsammans med P.C. Jersild)
- 1991 – Livtag (självbiografi del III)
- 1993 – Kurage!
- 1995 – Resandets ensak (novellsamling)
- 1997 – Bitvargen (självbiografi, del IV)
- 1998 – Lilla sockerstunden (4 långa noveller)
- 2000 – Världens ställe – herrgårdsroman
- 2002 – Ett hål i naturen, essäer om konst
- 2003 – Ingen ålder
- 2003 – Den helande skuggan
- 2004 – Hammarens slag och hjärtats (kollektivroman)
- 2005 – En lyckad begravning
- 2006 – I vitögat
- 2008 – Där Satan rullar i sanden
- 2009 – Privata liv
- 2010 – Livs levande (självbiografi, del V)
- 2012 – Hippie Blues
Priser och utmärkelser redigera
- 1962 – Boklotteriets stipendiat
- 1966 – Litteraturfrämjandets stipendiat
- 1973 – Litteraturfrämjandets stora romanpris
- 1977 – Signe Ekblad-Eldhs pris
- 1979 – Aniarapriset
- 1986 – Doblougska priset
- 1998 – Signe Ekblad-Eldhs pris
- 2003 – Samfundet De Nios Särskilda pris
- 2009 – Lundequistska bokhandelns litteraturpris
Filmatiseringar redigera
Filmen Badarna, av Yngve Gamlin, från 1968 bygger på hans roman Rök (1964).
Referenser redigera
- ^ Sveriges dödbok 1901–2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 978-91-87676-64-2
- ^ P.C. Jersild (25 juli 2012). ”Författandet närmast hjärtat”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/p-c-jersild-minns-lars-ardelius-19262012/.
- TT Spektra (24 juli 2012). ”Lars Ardelius har avlidit”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/lars-ardelius-har-avlidit.
- Bokförlagets presentation