Kvalspelet till världsmästerskapet i fotboll 1958 var det internationella kvalspelet till VM i fotboll, där 53 lag tävlade om de totalt 16 platserna som erbjöds. Sverige, som värdnation, och Västtyskland, som försvarande mästare, var automatiskt kvalificerade för världsmästerskapet vilket lämnade 14 platser öppna för kval. Kvalspelet pågick från andra halvan av 1956 till början av 1958.
Kvalen till de fyra föregående världsmästerskapen hade varit väldigt förvirrande med kontroversiella regler och många länder som dragit sig ur. Från och med denna turnering beslöt Fifa att dela upp kvalet i olika zoner, bestämma antalet platser i slutspelet för varje zon och delegera organiserandet av kvalspelen till respektive zons förbund. Uefa ansvarade för den europeiska zonen, Conmebol för den sydamerikanska, North American Football Confederation för den nordamerikanska, Confederación Centroamericana y del Caribe de Fútbol för den centralamerikanska och karibiska, Caf för den afrikanska och AFC för den asiatiska (och OFC för den oceaniska zonen sedan organisationen senare bildats). Detta ledde till en mycket mer organiserad kvaltävling med tydligare regler - fast inte helt säker än från lag att dra sig ur.
De 27 lagen delades upp i nio grupper, med tre lag i varje. Alla lag i varje grupp spelade hemma- och bortamatcher mot varandra. Vinnarna av varje grupp gick vidare till VM-slutspelet.
De nio tävlande lagen delades upp i tre grupper med tre lag i varje. Alla lag i varje grupp spelade hemma- och bortamatcher mot varandra. Vinnarna av varje grupp gick vidare till VM-slutspelet.
NACF och CCCF (Nord- & Centralamerika samt Karibien)redigera
Kvalet spelades i två omgångar:
Omgång 1: De sex lagen delades in i två grupper. Lagen från Nordamerika (NACF) i en grupp och lagen från Centralamerika/Karibien (CCCF) i den andra. Alla lag i respektive grupp mötte varandra hemma och borta och gruppsegrarna gick till omgång 2.
Omgång 2: Gruppsegrarna möttes hemma och borta och vinnaren gick till VM-slutspelet.
Matchen mellan Curaçao och Guatemala kunde inte spelas på grund av att spelarna från Guatemala inte fick åka in i Nederländska Antillerna. Matchen hade dock ingen påverkan på resultatet i gruppen. Trots att Curaçao hade bytt namn till Nederländska Antillerna redan 1954 spelade fotbollslandslaget fortfarande under områdets gamla namn.
Omspelet slutade 0-0, därför lät man den totala målkvoten bli avgörande för vem som skulle gå vidare (straffsparksläggning hade ännu inte börjat tillämpas). Indonesien hade en målkvot på 5/4 = 1,25 och Kina hade en lägre kvot på 4/5 = 0,8.
Indonesien vidare till andra omgången på bättre målkvot.
Turkiet drog sig ur så Israel gick vidare till andra omgången. Skälet till Turkiets beslut är omtvistat, men två möjliga förklaringar är att Turkiet endera tackade nej av politiska skäl eller tackade nej i protest mot att inte ha fått kvala mot europeiska lag (som de hade gjort 1954).
Indonesien ville spela mot Israel på neutral mark men FIFA gick inte med på det. Indonesien drog sig därmed ur, och Israel gick till finalomgången. Egypten drog sig ur så även Sudan gick till finalomgången.
Sudan vägrade att spela mot Israel av politiska skäl. Tekniskt sett borde Israel varit klara för spel i VM-slutspelet men enligt FIFA:s regler så måste ett lag ha spelat minst en match för att kvalificera sig för VM-slutspelet (förutom för de regerande mästarna och värdnationen). Därför skapades en playoff mellan en av tvåorna i det europeiska kvalet och Israel där de skulle spela mot varandra hemma och borta och vinnaren gick vidare till VM-slutspelet. Wales, tvåan i UEFA grupp 4, var det lag som lottades att möta Israel.
Polen
Kina
Wales