Kvävetrifluorid

Kvävetrifluorid är en kemisk förening av kväve och fluor med formeln NF₃.

Kvävetrifluorid
Systematiskt namn	Kvävetrifluorid
Övriga namn	Kvävefluorid, Trifluoramin, Trifluorazan, Trifluorammoniak
Kemisk formel	NF3
Molmassa	71,002 g/mol
Utseende	Färglös gas
CAS-nummer	7783-54-2
SMILES	FN(F)F
Egenskaper
Densitet	1,54 g/cm³
Löslighet (vatten)	0,06 g/l
Smältpunkt	-206,8 °C
Kokpunkt	-129 °C
Faror
Huvudfara	Oxiderande Hälsovådlig
NFPA 704	0 2 0 OX
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Historia

Den tyske kemisten Otto Ruff började redan 1903 att försöka framställa en förening av kväve och fluor i analogi med kvävetriklorid. Det var först 1928 som han lyckades genom elektrolys av smält ammoniumfluorid (NH₄F) och vätefluorid (HF).

Egenskaper

Kvävetrifluorid har samma kemiska struktur som kvävetriklorid och är i likhet med den ett starkt oxidationsmedel. Det är dock inte lika reaktivt och är dessutom gasformig vid normalt temperatur och tryck.

Kvävetrifluorid är en mycket potent växthusgas med GWP 17200 gånger CO₂. Det gör den till den näst starkaste växthusgasen efter svavelhexafluorid.

Framställning

Till skillnad från många andra grundämnen är kvävgas inert och kan inte angripas direkt av fluorgas. Föreningen kan dock framställas genom elektrolys, både enligt Ruffs metod ovan eller av ammoniak och fluorgas.

${\rm {4\ NH_{3}+3\ F_{2}\rightarrow NF_{3}+3\ NH_{4}F}}$

Användning

Kvävetrifluorid används för etsning av halvledare och för rengöring av utrustning för tillverkning av halvledarkomponenter, framför allt LCD-skärmar och solceller.

Källor

• Material Safety Data Sheet BOC Gases
• Safety Data Sheet Linde Gas

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nitrogen trifluoride, tidigare version.