Knöland

fågelart i Afrika och södra Asien

Knöland[2] (Sarkidiornis melanotos) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar,[3] vida spridd i Afrika söder om Sahara och i södra Asien. Närbesläktade sydamerikanska kamanden har tidigare behandlats som underart till knölanden, men urskiljs numera oftast som egen art. Knölanden minskar i antal, men beståndet anses ändå livskraftigt.

Knöland
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteSarkidiornis
Eyton, 1838
ArtKnöland
S. melanotos
Vetenskapligt namn
§ Sarkidiornis melanotos
Auktor(Pennant, 1769)
Utbredning
Synonymer
Anser melanotos Pennant, 1769

Utseende och läten redigera

Knölanden är en stor (64–79 centimeter), kraftig och distinkt svartvit and med svartfläckat vitt huvud och hals. Hanen har en stor, köttig knöl på näbben. Till skillnad från den nära släktingen kamanden har den grå flanker, annorlunda formad knöl/kam och är större. Knölanden är förhållandevis tystlåten, men ibland hörs låga kväkande ljud. Under häckningstid hörs även hesa visslingar och stönande ljud.

 
Adult hona fotograferad i Indien.
 
Hona i flykten.

Utbredning redigera

Knälanden förekommer i våtmarker i tropiska Afrika söder om Sahara, på Madagaskar och i södra Asien, från Pakistan till Laos och allra sydligaste Kina. I Pakistan och Sri Lanka är den möjligen utdöd. Tillfälligt har den setts i bland annat Oman och Japan.[1][4] I oktober 2016 uppträdde den även i Malaysia, på Malackahalvön.[5]

Systematik redigera

Den sydamerikanska kamanden (Sarkidiornis sylvicola) betraktades tidigare ofta som underart till knöland och vissa gör det fortfarande.[6] Denna urskiljs dock allt oftare som egen art. Knölanden i begränsad mening behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Genetiska studier visar att den

Ekologi redigera

Fågeln trivs i sötvattensvåtmarker, floder, floddeltan, sjöar och risfält, alla med förekommande spridda träd, men även i mer öppna gräsmarker. Den livnär sig av vegetabilier som växtfrön, ris och andra sädesslag, komplementerat med ryggradslösa djur. Den födosöker genom att beta gräs på land och vada eller tippa i grunt vatten, i Afrika ofta tillsammans med visseländer och nilgås.[7]

Knölanden häckar huvudsakligen under regnperioden, i par eller i små grupper där hanar kan ha upp till fyra honor, varav en är dominant. Boet är en grov konstruktion gjord av kvistar och gräs som placeras i träd (Acacia albida i Mali och Sudan, Avicennia marina på Madagaskar) eller ett hålutrymme i en klippa. På Madagaskar kan den konkurrera om boplats med lemurer, madagaskarkricka eller vasapagejojor i släktet Coracopsis. Den lägger sex till tjugo ägg, i genomsnitt åtta men hela 54 ägg har noterats i ett bo där flera honor lagt ägg. Honan ruvar ensam i 28-30 dagar.[7]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Den tros minska i antal, men inte tillräckligt snabbt för att arten ska betraktas som hotad.[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn melanotos betyder "svartryggad".[8]

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

  • Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Sarkidiornis melanotos Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.1 www.iucnredlist.org. Läst 21 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
  4. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  5. ^ Bakewell, D. and Kudus, M.R. (2017). An update on the work of the Malaysian Nature Society–Bird Conservation Council Records Committee (MNS-BCC RC) and recent changes in the status of birds in Malaysia. BirdingASIA. 28: 23–38.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013–2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ [a b] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). African Comb Duck (Sarkidiornis melanotos). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad https://www.hbw.com/node/52848 27 december 2017).
  8. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar redigera