Karolinanattskärra[2] (Antrostomus carolinensis) är en fågel i familjen nattskärror.[3] Den häckar huvudsakligen i östra USA och övervintrar söderut till Västindien och norra Sydamerika.

Karolinanattskärra
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningNattskärrfåglar
Caprimulgiformes
FamiljNattskärror
Caprimulgidae
SläkteAntrostomus
ArtKarolinanattskärra
A. carolinensis
Vetenskapligt namn
§ Antrostomus carolinensis
AuktorGmelin, 1789
Utbredning
Synonymer
Caprimulgus carolinensis

Utseende och läten redigera

Karolinanattskärran är med en kroppslängd på 31 cm Nordamerikas största nattskärra. Den har rundade vingar och en lång, rundad stjärt. Fjäderdräkten är fläckat brunbeige. Jämfört med östlig skriknattskärra (A. vociferans) som den delar utbredningsområde med är den tydligt större och mer storhövdad, med mer rödaktig fjäderdräkt. Den beigefärgade strupen och det vitaktiga halsbandet kontrasterar med det mörka bröstet. I flykten syns mycket mindre vitt på hanens stjärt än på skriknattskärran, och honan saknar vitt helt och hållet. Lätet består av en vittljudande vissling, i engelsk litteratur återgivet "chuck-will's-widow" vilket också är artens namn på engelska.[4]

 

Utbredning redigera

Fågeln häckar huvudsakligen östra USA från sydöstra Iowa, Indiana och Long Island i New York söderut till östra Texas och södra Florida. Små bestånd finns även lokalt i allra sydligaste Ontario i Kanada samt i norra Bahamas. Den flyttar vintertid till ett stort område från södra USA i sydöstra Texas och Louisiana söderut genom Centralamerika till norra Sydamerika, samt från centrala Florida till Stora Antillerna, österut till Jungfruöarna.[5]

 
Karolinanattskärrans utbredningsområde.

Systematik redigera

Arten placerades tidigare i Caprimulgus men genetiska studier visar att den står närmare Phalaenoptilus och Nyctiphrynus.[6][7] Karolinanattskärran behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt redigera

Karolinanattskärran är relativt vanlig men lokalt förekommande i skogsområden med tall och ek eller lundar med städsegröna ekar. Jämfört med östlig skriknattskärra är den rätt skygg och tar till vingarna om den störs. Födan består av flygande insekter som den fångar nattetid. Arten häckar från ,itten av april till juli, i södra delen av utbredningsområdet från början av mars och i norr från mitten av maj. Den lägger vanligen endast en kull.[5][4]

 
Karolinanattskärran lägger sina ägg direkt på marken.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor världspopulation på uppskattningsvis 5,7 miljoner vuxna individer.[8] Den tros dock minska relativt kraftigt i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten sedan 2018 som nära hotad (NT).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2020 Antrostomus carolinensis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Dunn, Jon L. (2017). National Geographic Field Guide to the Birds of North America. Washington, D.C.: National Geographic Society. ISBN 978-1-4262-1835-4 
  5. ^ [a b] Cleere, N. & Kirwan, G.M. (2020). Chuck-will's-widow (Antrostomus carolinensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55185 2 maj 2020).
  6. ^ Sigurdsson & Cracraft (2014) Deciphering the diversity and history of New World nightjars (Aves: Caprimulgidae) using molecular phylogenetics, Zoological Journal of the Linnean Society, Special Issue: Birds: systematics and phylogeny, Vol.170, nr.3, sid:506–545, DOI: 10.1111/zoj.12109
  7. ^ Han, K.-L., M.B. Robbins, and M.J. Braun (2010), A Multi-gene Estimate of Phylogeny in the Nightjars and Nighthawks (Caprimulgidae), Mol. Phylogenet. Evol. 55, 443-453.
  8. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar redigera