Karl III av Monaco
Karl III (franska: Charles III), född 8 december 1818 och död 10 september 1889, var regerande furste av Monaco från 20 juni 1856 till sin död. Han grundade det kända kasinot i Monte Carlo.[4]
| Karl III av Monaco | |
.jpg) | |
| Född | 8 december 1818[1][2] Paris |
|---|---|
| Död | 10 september 1889[1][2] (70 år) Marchais, Frankrike |
| Begravd | Notre-Dame-Immaculée-katedralen i Monaco |
| Medborgare i | Frankrike och Monaco |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Furste av Monaco | |
| Maka | Antoinette de Mérode-Westerloo (g. 1846–)[3] |
| Barn | Albert I av Monaco (f. 1848) |
| Föräldrar | Florestan I av Monaco Maria Caroline Gibert de Lametz |
| Släktingar | Prinsessan Florestine, Hertiginna av Urach (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Vatikanens Kristusorden Storkorset av Karl III:s orden | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Han var son till Florestan I av Monaco och Maria Caroline Gibert de Lametz. Karl gifte sig den 28 september 1846 med Antoinette de Mérode-Westerloo. Han efterträddes av sin son Albert I av Monaco.
Under hans regering blev städerna Menton och Roquebrune-Cap-Martin, vilka var 80 procent av Monacos territorium, avträdda till Frankrike, vilket banade väg för ett formellt franskt erkännande av Monacos självständighet.
Under Karl III:s styre ökade furstendömet Monaco sin diplomatiska aktivitet; till exempel, år 1864 då Karl slöt ett vänskapsavtal med bejen av Tunis, Muhammad III as-Sadiq, som också reglerade handels- och sjöfartsfrågor.
Källor redigera
- ^ [a b] Find a Grave, Charles of Monaco, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] CERL Thesaurus, Consortium of European Research Libraries, Monaco, Fürst Karl Iii., läst: 9 oktober 2017, licens: Open Data Commons Attribution License, Creative Commons Erkännande 2.0 Generisk.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Anne Edwards, The Grimaldis of Monaco, 1992
| Företrädare: Florestan I |
Furste av Monaco 1856–1889 |
Efterträdare: Albert I |