Kapitäl (av latin capitulum, "litet huvud",[1] pelarhuvud) är den översta utsmyckade delen av en kolonn, pilaster eller pelare. Kapitälet är ofta karakteristiskt för olika byggnadsstilar.

Joniska kapitäl.

Historik redigera

Inom egyptisk arkitektur används kalk- och knoppkapitäl med växtmotiv samt med gudamasker som hathorkapitäl eller horuskapitäl. För den gammalpersiska konsten blev djurprydda kapitäl, särskilt det så kallade tjurkapitälet betecknande.[2]

Hos grekerna fick kapitälet sin mest fulländade formgivning med hals (markerad av ringar eller bladlister), vulst och platta. Kapitälens stil, dorisk, jonisk och korintisk, gav namn åt stilarna i de grekiska kolonnordningarna.[2]

Under tidig kristen tid behölls de klassiska kapitälen, dock vanligen förenklade. Därutöver infördes nya former, särskilt ett av flätband omgivet rundat kapitäl, korgkapitäl. I romansk arkitektur blev kapitälet enkelt, ofta tärnings- eller halvtärningsformat (tärningskapitäl), eller ett mer dekorerat veckkapitäl populärt.[2]

Under gotiken reducerade det oftast till en enkel list eller krans. Renässansen återinförde det antika kapitälet, men varierade ofta formen och utsmyckningen på olika sätt.[2]

I kyrkoportaler och knippepelare kunde kolonnernas kapitäl sammanbindas i långa rader, så kallade kapitälband.[3]

Sverige redigera

Gotland bands kolonnernas kapitäl i de gotiska portalerna samman till långsmala kapitälband. Dessa fick en rik skulptural utformning med dekorativa ornament och figurer.

Galleri redigera

Lista över kapitäl redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Koch 1970, s. 112.
  2. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1150-51 
  3. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Övriga källor redigera

  • Koch, Wilfried; Larsson, Lars Olof (1970). Arkitektur: stilhistoriskt bildlexikon. Stockholm: Generalstabens litografiska anstalt. Libris 30944 
  • Nationalencyklopedin, multimedia 2000 plus

Externa länkar redigera