Källa–filter-modellen är en modell för talproduktionen som används såväl för talsyntes som vid analys av talmaterial.

Källa–filter-modellen utgår ifrån en röstkälla som genererar ett ljud: en ton, ett brusljud eller en kombination av de två. Ljudet filtreras av mun- och näshålorna innan det lämnar talorganet och sänds ut i luften.

Utvecklingen av modellen beror till stor del på tidigt arbete av svenska forskare Gunnar Fant[1][2]. Andra forskare, som Kenneth Stevens och Johan Liljencrantz, har bidragit väsentligt till modellerna bakom den akustiska analysen av tal och talsyntes.

Den tonande röstkällan genereras av stämläpparna (glottis). Röstkällan påverkar i hög grad röstkvaliteten, till exempel om rösten blir knarrig eller viskande.

Det filter som mun- och näshålorna motsvarar karaktäriseras av ett antal toppar och dalar, som benämns formanter.

Referenser redigera