Jupiters naturliga satelliter

Jupiter har 95 bekräftade månar (januari 2024).^[1]^[2]

Månar redigera

Inre månar redigera

De fyra största månarna (Io, Europa, Ganymedes och Callisto) upptäcktes 1610 av Galileo Galilei och kallas de galileiska månarna. Innanför dessa finns fyra små månar (Metis, Adrastea, Amalthea och Thebe) med diametrar mellan 20 och 200 km. Tillsammans kallas dessa åtta månar de reguljära månarna och förefaller vara uppbyggda av samma material, samma blandning is och sten, som kanske utgör Jupiters inre.^[3] Dessa månar bildades förmodligen av materia som blev över när Jupiter bildades. De galileiska månarna växte sig stora eftersom de bildades där stoftet och isen var som tätast.^[4]

Yttre månar redigera

Den största av de yttre månarna: Himalia.

De yttre månarna är omkring sjuttio små månar med en diameter på 1–186 km. De flesta av de yttre månarna anses vara infångade asteroider från asteroidbältet. Den största av de yttre månarna är Himalia. Den är 170 km i diameter och ligger 11 461 000 km från Jupiter och tar 250,56 dygn på sig att kretsa ett varv kring Jupiter.^[5]

Tabell över Jupiters kända månar redigera

Tabellen listar Jupiters alla bekräftade naturliga satelliter i stigande ordning efter banradien. Satelliter utan nummer är sådana som ännu inte fått ett officiellt namn av Internationella astronomiska unionen.

	Nr	Namn	Skenbar magnitud (mag)	Diameter (km)	Massa (kg)	Banans halva storaxel (km)	Omloppstid (dygn)
1.	XVI	Metis	17,5	43	9,55 x 10¹⁶	127 969	0,30
2.	XV	Adrastea	18,7	26 × 20 × 16	1,89 x 10¹⁶	129 000	0,30
3.	V	Amalthea	14,1	262 × 146 × 134	2,10 x 10¹⁸	181 400	0,50
4.	XIV	Thebe	16	110 × 90	7,56 x 10¹⁷	221 900	0,67
5.	I	Io	5	3 643	8,93 x 10²²	421 600	1,76
6.	II	Europa	5,3	3 122	4,80 x 10²²	670 900	3,55
7.	III	Ganymedes	4,6	5 262	1,48 x 10²³	1 070 600	7,16
8.	IV	Callisto	5,7	4 821	1,08 x 10²³	1 883 000	16,69
9.	XVIII	Themisto	21	8	6,89 x 10¹⁴	7 507 000	130,02
10.	XIII	Leda	19,5	20	1,09 x 10¹⁶	11 165 000	240,50
11.	VI	Himalia	14,6	170	6,70 x 10¹⁸	11 461 000	250,56
12.	X	Lysithea	18,3	36	6,30 x 10¹⁶	11 717 000	259,20
13.	VII	Elara	16,3	86	8,70 x 10¹⁷	11 741 000	259,64
15.	XLVI	Carpo	23,0	3	4,5 x 10¹³	16 989 000	456,10
16.		S/2003 J 12	23,9	1	1,5 x 10¹²	17 582 000	489,50
17.	XXXIV	Euporie	23,1	2	1,5 x 10¹³	19 304 000	550,74
19.		S/2003 J 18		2	1,5 x 10¹³	20 514 000	596,59
20.	XXXV	Orthosie	23,1	2	1,5 x 10¹³	20 720 000	622,56
21.	XXXIII	Euanthe	22,8	3	4,5 x 10¹³	20 797 000	620,49
22.	XXII	Harpalyke	22,2	4	1,2 x 10¹⁴	20 858 000	623,31
23.	XXVII	Praxidike	21,2	7	4,3 x 10¹⁴	20 907 000	625,38
24.	XXIX	Thyone	22,3	4	9,0 x 10¹³	20 939 000	627,21
25.		S/2003 J 16		2	1,5 x 10¹³	20 957 000	616,36
26.	XL	Mneme	23,3	2	1,5 x 10¹³	21 069 000	620,04
27.	XXX	Hermippe	22,1	4	9,0 x 10¹³	21 131 000	633,90
28.	XLII	Thelxinoe	23,5	2	1,5 x 10¹³	21 162 000	628,03
29.	XLV	Helike	22,6	4	9,0 x 10¹³	21 263 000	634,77
30.	XXIV	Iocaste	21,8	5	1,9 x 10¹⁴	21 269 000	631,5
31.	XII	Ananke	18,8	28	3,0 x 10¹⁶	21 276 000	629,77
33.	XXXII	Eurydome	22,7	3	4,5 x 10¹³	22 865 000	717,33
34.	XLIII	Arche	22,8	3	4,5 x 10¹³	22 931 000	723,90
36.	XXXVIII	Pasithee	23,2	2	1,5 x 10¹³	23 004 000	719,44
37.		S/2003 J 10	23,6	2	1,5 x 10¹³	23 041 000	716,25
38.	XXI	Chaldene	22,5	4	7,5 x 10¹³	23 100 000	723,70
39.	XXVI	Isonoe	22,5	4	7,5 x 10¹³	23 155 000	726,25
40.	XXXVII	Kale	23	2	1,5 x 10¹³	23 217 000	729,47
41.	XXV	Erinome	22,8	3	4,5 x 10¹³	23 279 000	728,3
42.		S/2003 J 9	23,7	1	1,5 x 10¹²	23 384 000	733,29
43.	XI	Carme	17,6	46	1,3 x 10¹⁷	23 404 000	734,17
44.	XXXVI	Sponde	23	2	1,5 x 10¹³	23 487 000	748,34
46.		S/2003 J 19	23,7	2	1,5 x 10¹³	23 533 000	740,42
47.		S/2003 J 23	23,6	2	1,5 x 10¹³	23 563 000	732,44
48.	XXIII	Kalyke	21,8	5	1,9 x 10¹⁴	23 566 000	742,03
49.	VIII	Pasiphae	17	60	3,0 x 10¹⁷	23 624 000	743,63
50.	XLVII	Eukelade	22,6	4	9,0 x 10¹³	23 661 000	746,39
51.	XX	Taygete	21,9	5	1,6 x 10¹⁴	23 800 000	732,41
52.		S/2003 J 4	23	2	1,5 x 10¹³	23 930 000	755,24
53.	IX	Sinope	18,1	38	7,6 x 10¹⁶	23 939 000	758,90
54.	XXXIX	Hegemone	22,9	3	4,5 x 10¹³	23 947 000	739,60
55.	XLVIII	Cyllene		2	1,5 x 10¹³	23 951 000	751,94
56.	XLI	Aoede	22,5	4	9,0 x 10¹³	23 981 000	761,50
58.	XLIV	Kallichore	23,7	2	1,5 x 10¹³	24 043 000	764,73
59.	XXVIII	Autonoe	22	4	9,0 x 10¹³	24 046 000	760,95
60.	XXXI	Aitne	22,7	3	4,5 x 10¹³	24 046 000	760,95
61.	XVII	Callirrhoe	20,7	9	8,7 x 10¹⁴	24 103 000	758,77
62.	XIX	Megaclite	21,7	5,4	2,1 x 10¹⁴	24 493 000	752,88
63.		S/2003 J 2	23,2	2	1,5 x 10¹³	29 541 000	979,99
	LIII	Dia
	LVII	Eirene
	LXXI	Ersa
	L	Herse
	XLIX	Kore
	LXV	Pandia
	LVIII	Philophrosyne
		S/2003 J 24
	LI	S/2010 J 1
	LII	S/2010 J 2
	LXXII	S/2011 J 1
	LVI	S/2011 J 2
		S/2011 J3
	LIV	S/2016 J1
		S/2016 J3
		S/2016 J4
	LIX	S/2017 J1
	LXIII	S/2017 J2
	LXIV	S/2017 J3
	LXVI	S/2017 J5
	LXVII	S/2017 J6
	LXVIII	S/2017 J 7
	LXIX	S/2017 J8
	LXX	S/2017 J9
		S/2018 J2
		S/2018 J3
		S/2018 J4
		S/2021 J1
		S/2021 J2
		S/2021 J3
		S/2021 J4
		S/2021 J5
		S/2021 J6
		S/2022 J1
		S/2022 J2
		S/2022 J3
	LXII	Valetudo

Referenser redigera

Marazzini, C., "The names of the satellites of Jupiter: from Galileo to Simon Marius". Lettere Italiane (in Italian) (2005) 57 (3), sid. 391–407.
Galilei, Galileo – översatt av Albert Van Helden (1989), “Sidereus Nuncius”, Chicago & London: University of Chicago Press, sid. 14–16. ISBN 0-226-27903-0.

Noter redigera

^ Sheppard, Scott S.. ”Moons of Jupiter”. Earth & Planets Laboratory. Carnegie Institution for Science. https://sites.google.com/carnegiescience.edu/sheppard/moons/jupitermoons. Läst 3 januari 2024.
^ ”Moons of Jupiter”. NASA Science. https://science.nasa.gov/jupiter/moons/. Läst 3 januari 2024. ”Jupiter has 95 moons that have been officially recognized by the International Astronomical Union.”
^ Anderson, J.D.; Johnson, T.V.; Shubert, G. med flera (2005). ”Amalthea's Density Is Less Than That of Water”. Science (The University of Chicago Press on behalf of The History of Science Society) 308 (5726): sid. 1291–1293. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15919987.
^ Canup, Robert M.; Ward, William R. (2009). Origin of Europa and the Galilean Satellites. University of Arizona Press. http://adsabs.harvard.edu/abs/2008arXiv0812.4995C
^ Jewitt, David; Haghighipour, Nader (2007). ”Irregular Satellites of the Planets: Products of Capture in the Early Solar System”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics 45 (1): sid. 261–295. http://www.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev.astro.44.051905.092459?journalCode=astro.

Se även redigera

Externa länkar redigera

Wikimedia Commons har media som rör Jupiters naturliga satelliter.
Bilder & media

[SheppardMoons-1] Sheppard, Scott S.. ”Moons of Jupiter”. Earth & Planets Laboratory. Carnegie Institution for Science. https://sites.google.com/carnegiescience.edu/sheppard/moons/jupitermoons. Läst 3 januari 2024.

[NASA_Science_Jupiter-2] ”Moons of Jupiter”. NASA Science. https://science.nasa.gov/jupiter/moons/. Läst 3 januari 2024. ”Jupiter has 95 moons that have been officially recognized by the International Astronomical Union.”

[Inre-3] Anderson, J.D.; Johnson, T.V.; Shubert, G. med flera (2005). ”Amalthea's Density Is Less Than That of Water”. Science (The University of Chicago Press on behalf of The History of Science Society) 308 (5726): sid. 1291–1293. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15919987.

[Ursprung-4] Canup, Robert M.; Ward, William R. (2009). Origin of Europa and the Galilean Satellites. University of Arizona Press. http://adsabs.harvard.edu/abs/2008arXiv0812.4995C

[Yttre-5] Jewitt, David; Haghighipour, Nader (2007). ”Irregular Satellites of the Planets: Products of Capture in the Early Solar System”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics 45 (1): sid. 261–295. http://www.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev.astro.44.051905.092459?journalCode=astro.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]