Juliet
Juliet är en inre måne till Uranus. Den upptäcktes via bilder tagna av Voyager 2 den 3 januari 1986 och fick då den tillfälliga beteckningen S/1986 U 2.[6] Månen är uppkallad efter hjältinnan i William Shakespeares pjäs Romeo och Julia. Den är också betecknad Uranus XI.[7]
| Juliet | |
 | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Stephen P. Synnott Voyager 2 |
| Upptäcktsdatum | 3 januari 1986 |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | Uranus XI |
| Uppkallad efter | Julia |
| Omloppsbana | |
| Halv storaxel | 64358,222 ± 0,048 km[1] |
| Excentricitet | 0,00066 ± 0,000087[1] |
| Siderisk omloppstid | 0,493065490 ± 0,000000012 d[1] |
| Inklination | 0,06546 ± 0,04° (till Uranus ekvator)[1] |
| Måne till | Uranus |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 150 × 74 × 74 km[2] |
| Medelradie | 46,8 ± 4 km[2][3][4] |
| Area | ≈ 35000 km2[a] |
| Volym | ≈ 632000 km3[a] |
| Massa | ≈ 5,6 × 1017 kg[a] |
| Medeldensitet | ≈ 1,3 g/cm3 (förutsagt)[3] |
| Ytgravitation (ekvatorn) | ≈ 0,016 m/s2[a] |
| Flykthastighet | ≈ 0,04 km/s[a] |
| Rotationsperiod | Synkron[2] |
| Axellutning | Noll[2] |
| Albedo | 0,08 ± 0,01[5] |
| Temperatur | ≈ 64 K[a] |
Månen ligger vid övre änden av en grupp månar som kallas Portiagruppen, vilken inkluderar Bianca, Cressida, Desdemona, Portia, Rosalind, Cupid, Belinda och Perdita.[5] Dessa månar har liknande banor och fotometriska egenskaper. Få saker är kända om Portia utöver dess radie på cirka 53 km, bana och geometriska albedo på cirka 0,08.[5]
På Voyager 2:s bilder ser Juliet ut som ett långsträckt föremål, och bilderna antyder att Juliets storaxel pekar mot Uranus. Förhållandet mellan axlarna i Juliets utbredda sfäroid är 0,5 ± 0,3, vilket är ett ganska extremt värde. Dess yta är gråfärgad.[2]
Juliet kan kollidera med Desdemona inom de närmaste 100 miljoner åren.[8]
Anmärkningar redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d] Jacobson, R. A. (1998-03). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites from Hubble Space Telescope and Voyager 2 Observations” (på engelska). The Astronomical Journal 115 (3): sid. 1195–1199. doi:. ISSN 0004-6256. https://dx.doi.org/10.1086/300263. Läst 31 augusti 2022.
- ^ [a b c d e] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 69–77. doi:. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965972. Läst 31 augusti 2022.
- ^ [a b] ”Planetary Satellite Physical Parameters”. JPL (Solar System Dynamics). 24 oktober 2008. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 12 december 2008.
- ^ Williams, Dr. David R. (23 november 2007). ”Uranian Satellite Fact Sheet”. NASA (National Space Science Data Center). http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uraniansatfact.html. Läst 12 december 2008.
- ^ [a b c] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965960. Läst 31 augusti 2022.
- ^ Smith, B. A. (16 januari 1986). ”Satellites of Uranus”. IAU Circular 4164. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/04100/04164.html#Item1. Läst 29 oktober 2011.
- ^ ”Planet and Satellite Names and Discoverers”. Gazetteer of Planetary Nomenclature. USGS Astrogeology. 21 juli 2006. http://planetarynames.wr.usgs.gov/Page/Planets. Läst 6 augusti 2006.
- ^ Duncan, Martin J.; Lissauer, Jack J. (1997-01-01). ”Orbital Stability of the Uranian Satellite System” (på engelska). Icarus 125 (1): sid. 1–12. doi:. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103596955682. Läst 31 augusti 2022.
Externa länkar redigera
- Juliet Profile by NASA's Solar System Exploration (engelska)
- Juliet + Ring diagram (Courtesy of Astronomy Magazine 2005) (engelska)
- Uranus kända månar (av Scott S. Sheppard) (engelska)
