Joseph Taylor
Joseph Hooton Taylor, Jr., född i Philadelphia, Pennsylvania 29 mars 1941, är en amerikansk radioastronom och nobelpristagare i fysik 1993. Han fick priset med motiveringen "för upptäckten av en ny typ av pulsar, en upptäckt som öppnat nya möjligheter för studiet av gravitationen".[9] Han delade priset med sin landsman Russell A. Hulse.
Joseph Taylor  | |
 | |
| Född | 29 mars 1941[1][2] Philadelphia[3], USA |
|---|---|
| Död | 18 maj 2007 (66 år) |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Haverford College Harvard University University of Massachusetts Amherst Moorestown Friends School  |
| Sysselsättning | fysiker, universitetslärare |
| Arbetsgivare | University of Massachusetts Amherst Princeton University[4] |
| Utmärkelser | |
| Dannie Heineman-priset i astrofysik (1980)[5] MacArthur Fellows Program (1981) Henry Draper-medaljen (1985) Tomalla-priset (1987) Karl G. Jansky Lectureship (1989) Magellanic Premium (1990) John J. Carty-priset för framsteg inom vetenskapen (1991) Albert Einstein-medaljen (1991) Wolfpriset i fysik (1992) Nobelpriset i fysik (1993)[6][7] Richtmyer Memorial-priset (1995)[8] Karl Schwarzschild-medaljen (1997) Medlem av American Physical Society Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Harvard Centennialmedaljen | |
| Redigera Wikidata | |
Taylor tog doktorsexamen vid Harvard University 1968. Han undervisade vid University of Massachusetts, Amherst, mellan 1969 och 1981 och blev sedan professor vid Princeton University 1986.
Taylor, och dennes medhjälpare, Hulse, upptäckte den första binära pulsaren 1974. Pulsarer är snabbt roterande neutronstjärnor som sänder ut korta regelbundna pulser av radiostrålning. Oregelbundenheten i pulserna från pulsaren PSR B1913+16 fick dem att dra slutsatsen att denna pulsar hade en följeslagare i form av en annan neutronstjärna som snurrade runt i en tät bana.
Upptäckten av denna pulsar har visat sig vara av betydelse också för att den innebar att man för första gången kunde upptäcka gravitationsvågor. De två stjärnornas samverkande starka gravitationsfält påverkar frekvensen på de radiopulser som sänds ut, och Taylor och Hulse kunde visa att stjärnorna roterade allt snabbare och närmare varandra. Detta föreslogs bero på att stjärnorna förlorar energi när de sänder ut gravitationsvågor. Detta var det första experimentella beviset på gravitationsvågors existens, sedan de föreslogs av Albert Einstein i dennes allmänna relativitetsteori.
Taylor tilldelades 1992 Wolfpriset i fysik.
Referenser redigera
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Joseph Hooton Taylor, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Joseph H. Taylor jr., läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, phy.princeton.edu .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, aas.org .[källa från Wikidata]
- ^ The Nobel Prize in Physics 1993, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, aapt.org .[källa från Wikidata]
- ^ ”Pristagare Kungl. Vetenskapsakademin: Joseph H Taylor”. Kungl. Vetenskapsakademin. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220817132003/https://www.kva.se/prisvinnare/joseph-h-taylor-jr/. Läst 2 november 2018.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Joseph Taylor.- Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1993
- Nobelprize.org, Joseph Taylor – självbiografi
