Wikipedia

John Cornforth

australiensk kemist

John Warcup Cornforth, född 7 september 1917 i Sydney, New South Wales, Australien, död 8 december 2013 i Sussex, England,[20][21][22] var en australisk kemist.[21][22] År 1975 erhöll han Nobelpriset i kemi för sin forskning rörande organisk kemi.[21][22]

John Cornforth Nobelpristagare i kemi 1975
Född7 september 1917[1][2][3]
Sydney[4], Australien
Död8 december 2013[5][1][2] (96 år)
Brighton
Medborgare iAustralien
Utbildad vidUniversity of Sydney, [6]
St Catherine's College, Oxford
Sydney Boys High School, [6]
Oxfords universitet
SysselsättningKemist[7], universitetslärare
ArbetsgivareUniversity of Warwick
University of Sussex (1975–)[8]
MakaRita Harradence
(g. 1941–)[6]
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society (1953)[9]
Corday-Morgan Prize (1953)[10]
Flintoff Medal (1966)[11]
Novartis Medal and Prize (1966)
Davymedaljen (1968)[12]
Ernest Guenther Award (1969)[8][13]
Australian of the Year (1975)
Nobelpriset i kemi (1975)[14][15]
Royal Medal (1976)
Knight Bachelor (1977)[16]
Corresponding Member of the Australian Academy of Science (1977)
Copleymedaljen (1982)[17]
Companion av Australienorden (1991)[18]
Hundraårsmedaljen (2001)[19]
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden
1851 Research Fellowship[6]
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Cornforth var son och andra av fyra barn till engelskfödda skolmästaren och läraren John Warcup Cornforth och Hilda Eipper, ett barnbarn till den banbrytande missionären och presbyterianska prästen Christopher Eipper. Innan hon gifte sig hade Eipper varit förlossningssköterska.[23] Cornforth växte upp i Sydney och i Armidale, i norra New South Wales,[24] där han fick sin grundskoleutbildning.[23]

Vid ungefär 10 års ålder[25] hade Cornforth visat tecken på dövhet, vilket ledde till diagnosen otoskleros, en sjukdom i mellanörat som orsakar progressiv hörselnedsättning. Detta gjorde honom helt döv vid 20 års ålder och påverkade även på ett avgörande sätt hans karriärriktning mot kemi.[26]

Cornforth tog examen 1933 vid Sydney Boys' High School, där han utmärkte sig akademiskt, klarade prov i engelska, matematik, naturvetenskap, franska, grekiska och latin,[27] och inspirerades av sin kemilärare, Leonard ("Len") Basser,[28][29] för att ändra sin karriärriktning från juridik till kemi.[25][30]

År 1934 började Cornforth studera organisk kemi vid University of Sydneys School of Chemistry,[31] och från vilken han tog kandidatexamen som klassetta 1937.[32] När han studerade vid University of Sydney träffade Cornforth sin blivande hustru, kemistkollega och vetenskapliga samarbetspartner, Rita Harradence.

År 1939 vann Cornforth och Harradence, oberoende av varandra, vardera ett av två forskningsstipendier från Royal Commission for the Exhibition of 1851[33] som kunde användas utomlands i två år. Vid University of Oxford arbetade Harradence på Somerville College medan Cornforth var på St. Catherine's College[34] och de arbetade med Sir Robert Robinson, som de samarbetade med i 14 år.[23] Under sin tid i Oxford fann Cornforth arbetet för och med Robinson stimulerande, och de två överlade ofta utan slut tills den ena hade ett övertygande grepp mot den andres argument.[35] År 1941 tog Cornforth och Harradence båda doktorsexamen i organisk kemi.[36][37]

Karriär och vetenskapligt arbete redigera

Efter sin ankomst till Oxford och under andra världskriget, påverkade Cornforth avsevärt arbetet med penicillin, särskilt i att rena och koncentrera det. Penicillin är vanligtvis mycket instabilt i sin råa form och som en konsekvens av detta byggde forskare på den tiden vidare på Howard Floreys arbete med drogen. År 1940 mätte Cornforth och andra kemister utbytet av penicillin i godtyckliga enheter för att förstå de förhållanden som gynnade penicillinproduktion och aktivitet, och han bidrog till skrivandet av The Chemistry of Penicillin.[38]

År 1946 lämnade familjen Cornforth Oxford och började arbeta vid Medical Research Council (MCR), inom National Institute for Medical Research (NIMR), där de fortsatte med tidigare arbete med att syntetisera steroler, som kolesterol. Cornforths samarbete med Robinson fortsatte och blomstrade. År 1951 slutförde de, samtidigt med Robert Woodward den första totala syntesen av de icke-aromatiska steroiderna. Vid NIMR samarbetade Cornforth med flera biologiska forskare, såsom George Popják,[39] med vilken han delade intresset för kolesterol. Tillsammans fick de Davymedaljen 1968 som ett erkännande för deras framstående gemensamma arbete med att klarlägga den biosyntetiska vägen till polyisoprenoider och steroider.

När han arbetade vid MRC, utsågs Cornforth till professor vid University of Warwick och var anställd där från 1965 till 1971.[40] År 1975 tilldelades han Nobelpriset i kemi, tillsammans med Vladimir Prelog.

Också 1975 flyttade Cornforth till University of Sussex i Brighton som forskningsprofessor i Royal Society[24][41] och stannade där som professor och var aktiv inom forskning fram till sin död.[42][43]

Utmärkelser och hedersbetygelser redigera

[Redigera Wikidata]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, John Cornforth, 21 januari 2022.

Noter redigera

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Sir John Cornforth, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, John Cornforth, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, John Cornforth, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Корнфорт Джон Уоркап”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Andrew Bell, Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica, Inc., läs online, läst: 7 januari 2016.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e] läs online, sydney.edu.au .[källa från Wikidata]
  7. ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 1071655426, läst: 10 juni 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] läs online, sydney.edu.au .[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] läs online, www.eoas.info , läst: 22 januari 2024.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] läs online, www.rsc.org .[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] läs online, www.rsc.org .[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] Award winners : Davy Medal (på engelska), läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b] läs online, www.acs.org .[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] The Nobel Prize in Chemistry 1975, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  15. ^ [a b] Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  16. ^ [a b] Sir John Warcup Cornforth (på engelska), University of Sydney, läs online.[källa från Wikidata]
  17. ^ [a b] Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  18. ^ [a b] Australian Honours Search Facility, läst: 2 juni 2018.[källa från Wikidata]
  19. ^ [a b] Australian Honours Search Facility, läst: 2 juni 2018.[källa från Wikidata]
  20. ^ ”Sir John Warcup Cornforth: Obituary”. Sussex Express. 13 december 2013. Arkiverad från originalet den 18 december 2015. https://archive.is/20151218141806/http://announce.jpress.co.uk/sussex-express/obituary/cornforth-sir-john-warcup-cornforth/33157840. 
  21. ^ [a b c] Chang, Kenneth. ”John W. Cornforth, 96, Nobel-Winning Chemist, Dies”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2013/12/20/world/asia/john-w-cornforth-96-nobel-winning-chemist-dies.html?ref=obituaries&_r=1&. 
  22. ^ [a b c] Young, Douglas (13 januari 2014). ”Sir John Cornforth obituary”. The Guardian. http://www.theguardian.com/science/2014/jan/12/sir-john-cornforth. 
  23. ^ [a b c] ”Sir John Cornforth (1917–2013)”. University of Sydney, School of Chemistry. Arkiverad från originalet den 7 december 2013. https://web.archive.org/web/20131207160559/http://sydney.edu.au/science/chemistry/aboutus/cornforth.html. Läst 1 juli 2017. 
  24. ^ [a b] ”John Cornforth – Biographical”. Nobelprize.org. 2014. https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1975/cornforth/biographical/. Läst 1 juli 2017. 
  25. ^ [a b] ”How the Cornforths started out in chemistry”. University of Sydney, School of Chemistry. http://sydney.edu.au/science/chemistry/history/cornforths-history.shtml. Läst 1 juli 2017. 
  26. ^ John Cornforth Arkiverad 15 februari 2011 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 15 February 2011, biotechnology-innovation.com.au
  27. ^ Sperans (18 januari 1932). ”Bright students: intermediate stage”. The Sydney Morning Herald: s. 8. https://news.google.com/newspapers?nid=1301&dat=19320118&id=meNjAAAAIBAJ&pg=4470,1530519. 
  28. ^ Doherty, P. C. (2006). The Beginner's Guide to Winning the Nobel Prize: A Life in Science. Columbia University Press. sid. 89. ISBN 9780231511261. https://archive.org/details/beginnersguideto00dohe 
  29. ^ ”Patrons”. Sydney High School Old Boys Union. Arkiverad från originalet den 21 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190321133700/http://www.shsobu.org.au/our-patrons/. Läst 27 april 2022. 
  30. ^ Cribb, J. (6 september 2006). ”Master of the molecules”. Cosmos. Arkiverad från originalet den 5 september 2012. https://web.archive.org/web/20120905022725/http://www.cosmosmagazine.com/node/630/full. 
  31. ^ ”John Cornforth: Brilliant chemist was profoundly deaf”. The Sydney Morning Herald. 14 december 2013. http://www.smh.com.au/comment/obituaries/john-cornforth-brilliant-chemist-was-profoundly-deaf-20131213-2zcou.html. 
  32. ^ ”Nobel Laureates – Chemistry”. The University of Sydney. Arkiverad från originalet den 13 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100213102912/http://www.chem.usyd.edu.au/aboutus/laureates.html. Läst 3 december 2009. 
  33. ^ ”Award History”. 1851 Research Fellowship. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203020120/http://alumni.royalcommission1851.org/page/history. Läst 2 december 2013. 
  34. ^ ”Sir John Cornforth 1917–2013”. St Catherine's College, Oxford. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181014210232/https://www.stcatz.ox.ac.uk/node/584. Läst 13 januari 2014. 
  35. ^ Hargittai, I.; Hargittai, M. (2000). Candid Science: Conversations with Famous Chemists. London, UK: Imperial College Press. ISBN 1860942288 
  36. ^ Cornforth, John Warcup (1941). Synthesis of analogues of steroid hormones (DPhil thesis). University of Oxford.
  37. ^ ”Winter 2009 Alumni Newsletter”. The University of Sydney United Kingdom Alumni Association. Winter 2009. http://www.alumni.sydney.edu.au/s/965/images/editor_documents/alumni-associations/USUKAA/usukaa_newsletter_winter-09.pdf. 
  38. ^ Clarke, H. T.; Johnson, J. R.; Robinson, R., reds (1949). The Chemistry of Penicillin. New Jersey: Princeton University Press 
  39. ^ ”Professor George Joseph Popjak, MD, DSc, FRS: 5 maj 1914 – 30 december 1998”. Arteriosclerosis, Thrombosis, and Vascular Biology 19 (4): sid. 830. 1999. doi:10.1161/01.ATV.19.4.830. 
  40. ^ ”Sir John Cornforth Obituary”. The Independent. 9 januari 2014. https://www.telegraph.co.uk/news/obituaries/10547687/Sir-John-Cornforth-obituary.html. 
  41. ^ Daintith, John; Gjertsen, Derek (1999). A Dictionary of Scientists (Abridged and updated). Oxford, UK: Oxford University Press. sid. 112. ISBN 0192800868. https://archive.org/details/dictionaryscient00dain 
  42. ^ ”Sir John Cornforth: School of Life Sciences”. University of Sussex. http://www.sussex.ac.uk/lifesci/about/sirjohncornforth. Läst 1 juli 2017. 
  43. ^ ”Sir John Warcup Cornforth”. The University of Sydney. http://sydney.edu.au/science/about_us/fame_cornforth.shtml. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=John_Cornforth&oldid=54199537”