Wikipedia

Johannes Itten

Johannes Itten, född 11 november 1888 i Südern-Linden i Schweiz, död 27 maj 1967 i Zürich, var en schweizisk konstnär, designer, pedagog, skribent, mystiker och färgteoretiker som undervisade på skolan Bauhaus (Staatliches Bauhaus) i Tyskland mellan 1919 och 1922.

Johannes Itten
Född11 november 1888[1][2][3]
Wachseldorn
Död25 mars 1967[1][4][5] (78 år)
Zürich
BegravdHönggerbergs begravningsplats[6]
Medborgare iSchweiz[7]
Utbildad vidStaatliche Akademie der Bildenden Künste Stuttgart
École Supérieure des Beaux-Arts, Genève, [8]
SysselsättningMålare[9], tecknare[10], fotograf[11], arkitekt, författare, grafiker[12]
Arbetsgivarecirrus
Bauhaus
MakaHildegard Anbelang
(g. 1919–1938)[8]
Anneliese Itten
(g. 1939–)[8]
Barn4
Utmärkelser
Sikkens-priset (1965)[13]
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Johannes Itten föddes i Südern-Linden i Schweiz och gick 1904–1908 på ett folkskoleseminarium. Från 1908 undervisade han utifrån en undervisningsmetodik utvecklad av Friedrich Fröbel och kom i kontakt med idéerna kring psykoanalysen. Mellan 1910 och 1912 studerade han matematik i Bern och 1916 hade han sin första separatutställning på galleriet Der Sturm i Berlin.

 
Johannes Ittens färgcirkel (Farbkreis, 1961).

Mellan 1919 och 1923 arbetade han som lärare vid Bauhausskolan i Weimar, där han utvecklade den innovativa förberedande kurs som kom att bli obligatorisk för alla förstaårselever på skolan. Kursen omfattade grundläggande studier i form, färg och materialkännedom.

Han publicerade ett antal böcker, bland annat Kunst der Farbe där han presenterar sina idéer kring färg, vilket till stora delar är en utveckling av Adolf Hölzels färgcirkel. Itten skapade en så kallad färgsfär omfattande tolv färger och utifrån dessa studier brukar man tala om Ittens färglära.

Johannes Itten bekände sig till mazdaznan som var en kult som härstammade från USA och som till stora delar utgick ifrån zoroastrianismen. Han var en strikt vegetarian och mediterade. Denna mysticism tillsammans med hans stora inflytande på studenterna fjärmade Itten från lärarkollegiet på Bauhaus, speciellt Walter Gropius och Laszlo Moholy-Nagy, som försökte utveckla en skola i riktning mot massproduktion istället för individuell konstnärlig frihet och hantverk. Denna ideologiska klyfta fick Itten att lämna skolan.

 
Graven för Itten, hans andra fru Anneliese, född Schlösser (1913-2002) och ett av deras tre barn, Klaus Itten (1944-2023), som var professor i geografi vid universitetet i Zürich, på kyrkogården i Hönggerberg i Zürich.

Ittens alster är undersökningar i komposition och färg och påminner om verk av andra konstnärer som Josef Albers, Max Bill och Bridget Riley, och Vasilij Kandinskijs expressionistiska arbeten.

1937 beslagtog Propagandaministeriet i Nazityskland verk av Johannes Itten på olika museer, därför att de definierades som Entartete Kunst. Det var 1 akvarell, 27 grafiska blad och 3 teckningar. Färglitografierna Spruch / Ordspråk och Haus des weißen Mannes / Den vite mannens hus (1921) hade visats redan våren 1933 på en nationalsocialistiskt arrangerad utställning i Chemnitz, vilken hette "Kunst, die nicht aus unserer Seele kam" ["Konst som inte är från vår själ"]. De konfiskerades i juli 1937 och användes för visning under hela den populistiska vandringsutställningen Entartete Kunst (1937–1941). Om Ittens verk inte användes som föremål för smädelse, så blev de "utplånade", "försvunna", "till försäljning", "bytta". Men inte alltid. Grafikmappen Utopia återbördades i sin helhet till Schloßmuseum i Weimar 1957.

Verk redigera

  • Im Bade, akvarell, beslagtagen på Kunsthalle Mannheim och utplånad.
  • Spruch och Haus des weißen Mannes, två färglitografier, blad 3 och 4 i portfolion "Neue europäische Graphik. Meister des staatlichen Bauhauses in Weimar" (Weimar: Bauhaus Drucke (1921)
  • Tagebuch, grafiskt blad konfiskerat på Kunstsammlungen der Stadt Königsberg, förvärvades 1939 av Emanuel Fohn i Rom genom ett byte mot okänt vad.
  • Utopia: Dokumente der Wirklichkeit, 10 litografier delvis i färg (Weimar: Utopia-Verlag, 1921)

Teoretiskt verk redigera

  • Kunst der Farbe (1961)
    • Färg och färgupplevelse : subjektiva upplevelser och objektiva kunskaper som vägledning till konsten (Stockholm : Norstedt, 1971)

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Johannes Itten, RKDartists (på engelska).[källa från Wikidata]
  3. ^ Johannes Itten, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Johannes Itten, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Johannes Itten, SIKART (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Norbert Loacker & Christoph Hänsli, Wo Zürich zur Ruhe kommt: Die Friedhöfe der Stadt Zürich, Orell Füssli, 1998, s. 288, ISBN 3-280-02809-4.[källa från Wikidata]
  7. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] läs online, hls-dhs-dss.ch , läst: 17 november 2023.[källa från Wikidata]
  9. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ Gesamtkomposition des Velum (på engelska), läs online, läst: 7 september 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, Liste des auteurs au 07/01/2019, Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, 2019, läs online, läst: 20 september 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ Collectie Boijmans Online, läs online, läst: 19 april 2024.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.sikkensprize.org , läst: 18 april 2017.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johannes_Itten&oldid=54307151”