Johann Kuhnau, född den 6 april 1660 i Geising (Sachsen), död den 5 juni 1722 i Leipzig, var en tysk musiker och lärd.

Johann Kuhnau
Född6 april 1660[1][2][3]
Geising[4]
Död5 juni 1722[1][2][3] (62 år)
Leipzig[4]
Andra namnJulius Kunstlieb[5] och Johann Cuno[4]
Medborgare iTysk-romerska riket[6]
Utbildad vidKreuzschule
SysselsättningKompositör[4], dirigent[4], musikteoretiker[4], matematiker, körledare[4], organist[4], musikvetare[4], jurist
Befattning
Thomaskantor[4]
Redigera Wikidata

Kuhnau blev 1684 organist vid Thomaskyrkan i Leipzig, studerade samtidigt jurisprudens och blev advokat. År 1701 blev han musikdirektor vid Leipzigs universitet och Bachs närmaste föregångare som Thomaskantor. Han var högt ansedd som musikskriftställare och kompositör, uppmärksammad även som lärd jurist, matematiker och filolog (han gjorde flera översättningar till tyska från grekiska, hebreiska med flera språk).

Kuhnau var i Tyskland den förste, som skrev flersatsiga pianosonater, och över huvud, jämte Domenico Scarlatti, en av de första, som utvecklade denna form. Hans bevarade kompositioner är Neue Klavierübung (1689-95), Frische Klavierfrüchte (1699) och Musikalische Vorstellungen einiger biblischen Historien et cetera (1700), det sista ett slags tonmålning.

Kuhnaus utgivna musikaliska skrifter är Jura circa musicos ecclesiasticos (1688) och Der musikalische quacksalber, en satir över italiensk musik (1700).

Externa länkar redigera

International Music Score Library Project har fria noter av Johann Kuhnau.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Johann Kuhnau, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] International Music Score Library Project, Johann Kuhnau, läst: 9 oktober 2017, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i j] Grove Music Online, Oxford University Press, ISBN 978-1-56159-263-0, läs online, läst: 19 februari 2024.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Libris, 5 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]