Jean-Nicolas Corvisart
fransk läkare
Jean-Nicolas Corvisart des Marets, född den 15 februari 1755 i Dricourt (departementet Ardennes), död den 18 september 1821 i Courbevoie, (departementet Hauts-de-Seine), var en fransk läkare. Han var farbror till François Rémy Lucien Corvisart.
| Jean-Nicolas Corvisart | |
 | |
| Född | 15 februari 1755[1][2][3] Dricourt[4], Frankrike |
|---|---|
| Död | 18 september 1821[1][3][5] (66 år) Paris[4] |
| Begravd | cimetière d'Athis-Mons[6] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Läkare, anatom, professor[7], kirurg |
| Arbetsgivare | Hôpital de la Charité Collège de France (1796–1804)[7] |
| Utmärkelser | |
| Officer av Hederslegionen (1804) Kommendör av Réunionorden (1812) | |
| Redigera Wikidata | |
Corvisart des Marets blev medicine doktor 1782 och var därefter överläkare vid Charité i Paris och professor vid Collège de France samt förste livmedikus hos Napoleon I.
Corvisart är mest känd för att praktiskt omsatt för klinisk diagnos Leopold von Auenbruggers upptäckt av perkussionen samt för sina undersökningar av hjärtsjukdomar och hjärtats patologiska anatomi.
Han har namngivit Fa'cies Corvisa'rtii, en medicinsk term som betecknar ett visst ansiktsuttryck hos hjärtfelspatienter.
Källor redigera
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
Noter redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Jean Nicolas Corvisart, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Jean-Nicolas Corvisart, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ GeneaStar, Jean-Nicolas Corvisart.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.landrucimetieres.fr .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
Externa länkar redigera
- Corvisart, 1. Jean Nicolas C. de Marest i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)