Jean-Honoré Fragonard, född 5 april 1732 i Grasse, Frankrike, död 22 augusti 1806 i Paris, var en fransk målare och tecknare under rokokoepoken. Han var kusin till Honoré Fragonard, gift med Marie-Anne Fragonard sedan 1769 och far till Alexandre-Évariste Fragonard.

Jean-Honoré Fragonard
Född5 april 1732[1][2][3]
Grasse[4][5], Frankrike
Död22 augusti 1806[6][7][8] (74 år)
Paris[9][4][5]
BegravdSaint-Roch
Medborgare iFrankrike[10][11] och Kungariket Frankrike
Utbildad vidÉcole royale des élèves protégés
Franska akademin i Rom
École nationale supérieure des Beaux-Arts
SysselsättningMålare[12][13], illustratör[13], tecknare[12], gravör[12], ritare[12]
Noterbara verkGungan
MakaMarie-Anne Fragonard[14]
BarnAlexandre-Évariste Fragonard (f. 1780)[15]
SläktingarHonoré Fragonard
Utmärkelser
Prix de Rome (1752)
Redigera Wikidata
Jean-Honoré Fragonard – ”Den stulna kyssen” (1787–1789). Eremitaget, S:t Petersburg.
Jean-Honoré Fragonard – ”Gungan” (1767). Wallace Collection, London.
Jean-Honoré Fragonard – Läsande flicka.

Asteroiden 8235 Fragonard är uppkallad efter honom.[16]

Biografi redigera

Jean-Honoré Fragonard kom som 18-åring i lära hos Chardin och blev senare elev till Boucher, vilken 1752 hjälpte honom att få Rompriset. År 1756 reste Fragonard till Italien, där han studerade Giovanni Battista Tiepolo och andra neapolitanska konstnärer men särskilt ägnade sig åt landskapsstudier i Roms omgivningar. Hans rödkritteckningar från Tivoli är framstående och visar på en modern konstuppfattning. Hösten 1761 var han åter i Paris. Efter utställandet av historiemålningen Översteprästen Coresus offrar sig för att rädda Callirrhoe 1765 antogs han vid målarakademin. De förhoppningar som allmänt hystes, att Fragonard skulle ägna sig åt måleri i den stora stilen, infriades ej. Istället ägnade sig Fragonard åt landskaps- och genremåleri, gärna med erotiska motiv.[17] Fragonard utsågs 1793 till chef för Musée des Arts, nuvarande Louvren.

Både som målare och tecknare var Fragonard mycket effektiv. Fragonard målade med stor skicklighet och skiftande maner och teknik. Han är mest känd för sina målningar av förälskade par i trädgårdar, till exempel Gungan och Överraskningen, samt små incidenter vid hemliga kärleksmöten, till exempel Den stulna kyssen. I de flesta av Fragonards målningar, däribland ”Musiktävlingen”, ”Flörten” och ”Kärlekens framsteg”, gestaltar han kvinnor med nonchalanta uttryck, iförda eleganta klänningar samt omgivna av män och änglar, ofta i en grönskande miljö. Verken uttrycker lust, kärlek och kvinnornas känslomässiga makt över männen.

Fragonards främsta förebilder var 1600-talsmålare som Rembrandt och Rubens samt Boucher och Tiepolo. I de flesta av Bouchers målningar står kvinnan i centrum, precis som i åtskilliga av Fragonards bilder. Måhända blev Fragonard influerad av Bouchers sätt att måla och gestalta kvinnans position i förhållande till mannens. Fragonard är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[18].

Verk i urval redigera

  • Gungan (1767)
  • Överraskningen (1771-1772)
  • Den stulna kyssen (1787-1789)

Källor redigera

  • Levey, Michael, Rococo to Revolution: major trends in eighteenth-century painting. London: Thames & Hudson 1992. ISBN 0-500-20050-5

Noter redigera

  1. ^ RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, Jean-Honoré Fragonard, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Itaú Cultural, Enciclopédia Itaú Cultural, Itaú Cultural, ISBN 978-85-7979-060-7, Jean-Honoré Fragonard, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] läs online, Encyclopædia Britannica.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] läs online, en.isabart.org.[källa från Wikidata]
  6. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  7. ^ Jean Honoré Fragonard, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Jean-Honoré Fragonard, Fragonard, Jean-Honoré (på engelska), Benezit Dictionary of Artists, 16 december 2017, 10.1093/BENZ/9780199773787.ARTICLE.B00066947, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), Фрагонар Жан Оноре, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  10. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  11. ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d] läs online, vocab.getty.edu.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  14. ^ Union List of Artist Names, 13 augusti 2020, läs online, läst: 21 maj 2021.[källa från Wikidata]
  15. ^ Union List of Artist Names, 13 augusti 2020, läs online, läst: 22 maj 2021.[källa från Wikidata]
  16. ^ ”Minor Planet Center 8235 Fragonard” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8235. Läst 22 juni 2023. 
  17. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  18. ^ Göteborgs konstmuseum

Fördjupningslitteratur redigera

  • Milam, Jennifer Dawn, Fragonard's Playful Paintings: visual games in Rococo art. Manchester: Manchester University Press 2006. ISBN 0-7190-7516-5
  • Sheriff, Mary D., Fragonard: Art and Eroticism. Chicago: University of Chicago Press 1990. ISBN 0-226-75273-9

Externa länkar redigera