Jarl Kulle
Jarl Lage Kulle, född 28 februari 1927 i Ekeby församling, Malmöhus län, död 3 oktober 1997 i Roslags-Kulla församling, Österåkers kommun, Stockholms län, var en svensk skådespelare.
Biografi redigera
Kulle flyttade som ung med familjen till Rebbelberga i nuvarande Ängelholms kommun där han växte upp. Han var gift 1960–1968 med friherrinnan Anna Marie Louise Hermelin (1939–2010), med vilken han fick barnen Maria Kulle, skådespelare (född 1960), och Anna Kulle (1963–79). Därefter fick han dottern Mia Kulle Rydsjö (född 1970). Andra gången gifte han sig 1976 med skådespelaren Anne Nord. I detta äktenskap, som varade fram till hans död, fick han två barn: skådespelarna Hanna Kulle (född 1978) och Linda Kulle (född 1983).
Kulle genomgick Dramatens elevskola 1946–1949 och blev därefter engagerad vid Dramaten. Kulle anses som en av de främsta skådespelarna i sin generation. Han var under större delen av sin karriär knuten till Dramaten, där han spelat de flesta av den klassiska dramatikens huvudroller, i exempelvis Eugene O'Neills Lång dags färd mot natt, Strindbergs Gustav III och Shakespeares Kung Lear.
Han var även aktiv inom Sällskapet Stallbröderna.
Ett avgörande karriärsteg togs 1959 när han spelade Higgins i musikalen My Fair Lady på Oscarsteatern och fick lov att både sjunga, spela och, som han uttryckte det, ”skutta”. Detta ledde till ökad popularitet och en breddad repertoar. Denna gav honom romantiska filmroller (till exempel Änglar, finns dom?) och stora roller i musikaler och komedier på Stockholms privatteatrar. Han samarbetade med Ingmar Bergman både på scenen och på film, bland annat i Sommarnattens leende och i Fanny och Alexander.
Hans något deklamatoriska spelstil gav full utdelning när han 1983 övertog Georg Rydebergs uppgift att läsa Nyårsklockan på Skansen. Kulle utförde detta uppdrag mellan 1983 och 1996, längst tid av alla. [17]
Han avled 1997 i cancer och är begravd på Roslags-Kulla kyrkogård söder om Norrtälje.
Priser och utmärkelser redigera
- Svenska Dagbladets Thaliapris, 1952[11]
- Gösta Ekman-stipendiet, 1954[11]
- Guldbaggen för bästa manliga huvudroll, för Bröllopsbesvär, 1965[11]
- Karl Gerhards hederspris, 1980[12]
- O'Neill-stipendiet, 1982[13]
Litteris et Artibus, 1982[14]- Guldbaggen för bästa manliga huvudroll, för Fanny och Alexander, 1983[11]
- Sydsvenska Dagbladets kulturpris, 1984[11]
- Svenska Akademiens teaterpris, 1994[15]
- Holbergmedaljen, 1997[16]
Självbiografi redigera
- Kulle, Jarl; Wennerholm Eric (1997). Jag Kulle ([Ny, utök. uppl.] /förord 1997 av Lars Löfgren). Stockholm: Bonnier. Libris 7149923. ISBN 91-0-056733-7
Filmografi (urval) redigera
- 1950 – Kvartetten som sprängdes
- 1951 – Leva på "Hoppet"
- 1952 – Trots
- 1952 – Kvinnors väntan
- 1952 – Kärlek
- 1954 – Karin Månsdotter
- 1955 – Sommarnattens leende
- 1956 – Sista paret ut
- 1956 – Sången om den eldröda blomman
- 1957 – En drömmares vandring (som diktaren Dan Andersson)
- 1957 – Ingen morgondag[18]
- 1958 – Fröken April
- 1959 – Sängkammartjuven
- 1960 – Av hjärtans lust
- 1960 – Djävulens öga
- 1961 – Änglar, finns dom?
- 1961 – Lita på mej, älskling!
- 1962 – Nils Holgerssons underbara resa (Mårten Gåskarl, röst)
- 1962 – Den kära familjen (som svenska svärsonen, friherre Claes)
- 1964 – För att inte tala om alla dessa kvinnor
- 1964 – Käre John
- 1964 – Bröllopsbesvär
- 1964 – Är du inte riktigt klok?
- 1966 – Syskonbädd 1782
- 1969 – Miss and Mrs. Sweden
- 1969 – Bokhandlaren som slutade bada
- 1970 – Ministern
- 1972 – Ture Sventon, privatdetektiv
- 1974 – Karl XII (TV-film)
- 1974 – Vita nejlikan eller Den barmhärtige sybariten
- 1975 – Jorden runt på 80 dagar (TV-serie) (som Phileas Fogg)
- 1980 – Swedenhielms (TV-serie) (TV-pjäs)
- 1981 – Rasmus på luffen
- 1982 – Fanny och Alexander
- 1987 – Babettes gästabud
- 1993 – Hemresa
- 1993 – Telegrafisten
- 1994 – Zorn
- 1995 – Alfred
Regi och filmmanus redigera
Teater redigera
 |
Det här avsnittet behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: början är helt källös (2022-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Roller (ej komplett) redigera
Regi redigera
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1971 | Krångel |
Francis Veber | Maximteatern |
| 1993 | Mig känner ingen | Dramaten |
Radioteater redigera
Roller redigera
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1948 | Thyreus, Caesars anhängare | Antonius och Kleopatra William Shakespeare |
Alf Sjöberg[35] |
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Internet Movie Database, läst: 20 juni 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, Kulle, Jarl Lage, läst: 26 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Grundfakta, Svensk Filmdatabas, läs online, läst: 4 mars 2013.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Broadway Database, Jarl Kulle, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Jarl Kulle, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gravar.se, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 22 januari 2013, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.ingmarbergman.se .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.geni.com .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j] läs online, www.svenskfilmdatabas.se .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, dictionary.sensagent.com .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, mb.cision.com .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.kungahuset.se .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Svensk Filmdatabas, Svenska Filminstitutet, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.svenskfilmdatabas.se .[källa från Wikidata]
- ^ ”Vilka har läst ”Nyårsklockan” (Ring klocka ring) på i teve från Skansen?”. svenskahogtider.com. https://svenskahogtider.com/2014/12/26/vem-laser-nyarsklockan-pa-skansen/. Läst 16 februari 2022.
- ^ Ingen morgondag (1957), Elonte.fi (finsk filmdatabas) Arkiverad 5 april 2008 hämtat från the Wayback Machine., läst 22 augusti 2010
- ^ ”My Fair Lady”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25012&pos=102. Läst 15 juni 2015.
- ^ Folke Hähnel (15 september 1961). ”'Oliver' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-09-15/250/20. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Folke Hähnel (22 september 1963). ”Pop-Kulle besegrade publiken: Sofistikerat och fräckt i Lars Forssells tolkning”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-09-22/258/24. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25049&pos=76. Läst 26 juni 2015.
- ^ Barbro Hähnel (25 september 1964). ”Senap istället för sirap på Oscars tuffa musical”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-09-25/261/20. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24820&pos=33. Läst 26 juni 2015.
- ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (23 oktober 1970). ”Trion på Maxim är skicklig men Coward var bättre förr”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-23/288/21. Läst 30 oktober 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (22 september 1973). ”Coward på Vasan: Kulle förnyar sig i tunn pjäs”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-22/257/16. Läst 20 augusti 2015.
- ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24803&pos=34. Läst 26 juni 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (30 januari 1976). ”Sagolikt samspel i reaktionärt trams”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-30/28/20. Läst 17 april 2016.
- ^ Leif Zern (26 september 1976). ”'Familjens Don Juan' på Vasan: Konservativ - men förbaskat rolig!”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-09-26/262/14. Läst 23 augusti 2015.
- ^ Leif Zern (16 januari 1977). ”Familjens Don Juan II: Sällan spelas komedi med sådan lust och frihet”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-01-16/14/17. Läst 23 augusti 2015.
- ^ Leif Zern (2 april 1977). ”'Familjens Don Juan': Roligt för stunden men bara för stunden”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-04-02/90/20. Läst 23 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (24 september 1977). ”'My Fair Lady' på Oscars: Ladyn lever än”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-09-24/260/20. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (26 januari 1986). ”Kulle som antihjälte i 'Mannen från La Mancha': Glittret på Oscars som bortblåst”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-01-26/24/22. Läst 30 augusti 2015.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 31 december 1948. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-12-31/355/22. Läst 3 juni 2018.
Vidare läsning redigera
- Ericson Uno, Engström Klas, red (1989-1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. Höganäs: Bra böcker. Libris 7665078. ISBN 91-7752-274-5
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Jarl Kulle.- Jarl Kulle på Internet Movie Database (engelska)
- Jarl Kulle på Svensk Filmdatabas
- Jarl Kulle i Dramatens rollbok
- Jarl Kulle, Stiftelsen Ingmar Bergman.
