Jahannam
Jahannam (arabiska: جهنم) är det islamiska konceptet av helvetet. Många föreställningar finns i den islamiska idévärlden beträffande människans liv efter döden. Människan som är en sammansatt varelse, av kött, själ och ande skall efter döden på ena eller andra sättet stå till svars inför Gud och antingen komma till himlen-lustgården (jannah) eller helvetet (jahannam, helveteselden an-nar).
Dit kommer de gudlösa, och där skall de förbli i evig tid utan någon läskande förfriskning eller någon dryck utom skållhett vatten och stinkande förruttnelsevätska. (Koranen 78:21 ff.)[1]
De fördömdas pina beskrivs som en brinnande eld. Sju portar för in i helvetet som består av sju koncentriska cirklar som bildar en slags krater. I den lägsta och sista våningen finns ett träd, Zaqqum, med rötterna i helvetets botten och dess frukter liknar djävulshuvuden. De klassiska filosoferna, som Mohammad Ghazali, har tolkat detta och tillhörande koranverser symboliskt som att det är fråga om förtappelse och straff.
Carl Brockelmann skrev att det förutom de kval som förorsakas av eldsglöden har missdådarna enligt Muhammed ännu många hemska lidanden att vänta. Dock har han ingen sådan systematisk avvägning av straffen som möter oss i judiska och kristna helvetesfantasier.[2] Paradisets källa motsvaras i helvetet av en het, stinkande brunn, vars innehåll sliter sönder de törstandes inälvor. I stället för frukter räcker man dem en illaluktande ört som inte stillar hungern. Denna ersattes senare av Zaqqum. På andra ställen utmålas helvetet som en tortyrkammare med halsjärn och kedjor som hanteras av 19 helvetesvakter under ledning av sin kapten. Till de kroppsliga plågorna kommer även själskval, självanklagelser, förbannelser och fruktlösa böner om befrielse.[2]
Den vanliga uppfattningen bland muslimer är att varaktigheten i helvetet är tillfällig för muslimer men inte för andra.[3][4] Detta kombinerar i jahannam två begrepp: ett evigt helvete (för icke-troende) och en plats (en "yttre nivå" av helvetet kallades ibland al-barrāniyya),[5][6] liknar den kristna katolska idén om skärselden (för troende som så småningom är avsedda till himlen efter straff för sina synder).[7]
Å andra sidan argumenterade Ibn Taymiyya (d.1328) för en begränsad vistelse i helvetet för alla i det, baserat på Koranen och Guds egenskap av barmhärtighet.[8] Idén om "helvetets undergång" (ibn Taymiyya, jemeniten ibn al-Wazir (d.1436)[9] innebar (eller åtminstone innebar för dessa muslimska lärda) att Gud skulle tillhandahålla "universell frälsning även för icke-muslimer".[10] På senare tid har idén om "helvetets undergång" fått stöd av Rashīd Riḍā (d. 1936), İzmirli Ismail Hakkı (d. 1946) och Yūsuf al-Qarādāwī (d. 2022).[11]
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Ohlmarks, Åke (1971). Koranen. Uddevalla: FORUM. sid. 304 Sura 78
- ^ [a b] Brockelmann, Carl. ”Islam från dess uppkomst till närvarande tid”. Världshistoria / Orienten. sid. 154. https://runeberg.org/vrldhist/3/0176.html. Läst 6 augusti 2021
- ^ A F Klein Religion Of Islam Routledge 2013 ISBN 978-1-136-09954-0 page 92
- ^ Saalih al-Munajjid (Supervisor), Muhammad. ”200252: Is there any mention in the Islamic texts of a minimum period that sinners among the people of Tawheed will spend in Hell?”. Islam Question and Answer. https://islamqa.info/en/200252. Läst 7 maj 2018.
- ^ Muttaqī, Kanz, xiv, 216
- ^ Lange, "Introducing Hell in Islamic Studies", 2016: p.14
- ^ John Renard The Handy Islam Answer Book Visible Ink Press 2015 ISBN 978-1-578-59544-0
- ^ Christian Lange Paradise and Hell in Islamic Traditions Cambridge University Press, 2016 ISBN 9780521506373 p. 170
- ^ Hoover, Islamic Universalism
- ^ Lange, "Introducing Hell in Islamic Studies", 2016: p.8
- ^ Lange, "Introducing Hell in Islamic Studies", 2016: p.20