Martin Ivo Fredrik Carl Cramér, född 5 mars 1921 i Göteborg, död 30 april 2009 i Stockholm, var en svensk dansare, koreograf, balettchef och regissör. Han var son till Carl-Rudolf Cramér och brorson till Harald Cramér samt gift med Tyyne Talvo Cramér.

Ivo Cramér
Född5 mars 1921[1][2][3]
Göteborgs Kristine församling[2], Sverige
Död30 april 2009[1][2][3] (88 år)
Västerleds församling[2], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[4]
kartor
Medborgare iSverige[5]
SysselsättningKoreograf, dansare, regissör
MakaTyyne Talvo Cramér
Utmärkelser
Litteris et Artibus (1988)
Redigera Wikidata

Cramér arbetade ofta i folkloristiskt inspirerad stil med en burlesk ådra och mimiska inslag. Hans dansdramer har ofta haft historiska och religiösa motiv. Nyckelverket Den förlorade sonen är till exempel inspirerat av dalmålningar från 1700-talet som skildrar den bibliska berättelsen om den förlorade sonen.

Efter utbildningen hos Birgit Cullberg och Kurt Joos-Lederer anslöt sig Cramér till Cullbergbaletten. 1945–47, den första Cramér-Baletten. 1946–47 grundade och ledde han tillsammans med Birgit Cullberg Svenska Dansteatern. 1948–49 Balettmästare på San Carlos Operan, Lissabon. 1967–75 och 1980–86, den andra Cramér-Baletten. 1975–80 var han balettchef på Kungliga Teatern. Från 40-talet och framåt skapade Cramér 200 balettverk, 140 iscensättningar av operor, operetter, musikaler, revyer och talpjäser samt ett flertal produktioner för svensk och utländsk TV.

Cramér hade en stark anknytning till Strömstad och bodde här under många år i sin vackra villa på Lilla Vatulandsgatan, vilken också tjänade som bas för hans fru Tyyne, och Ivo Cramérs stiftelse. Cramér samarbetade nära med Kjell Kraghe, bland annat regisserade Cramér två av Kraghes revyer och gemensamt producerade de en dansföreställning för Riksteatern. Ivo Cramérs dansgrupp Cramér-ensemblen genomförde under flera år föreställningen "Domaredansen" vid domarringen i Blomsholm samt kyrklig dans i Strömstads kyrka, bland annat den älskade gestaltningen av "Fader Vår".

Priser och utmärkelser redigera

Koreografi redigera

Teater redigera

Regi (ej komplett) redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1954 Komedi på en bro
Veselohra na mostě
Bohuslav Martinů Stora Teatern[6]
1956 Can-Can
Cole Porter och Abe Burrows Oscarsteatern[7]
1958 Madame Pompadour
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall Oscarsteatern[8]
1962 Tre valser
Drei Walzer
Johann Strauss d.ä., Johann Strauss d.y.
Paul Knepler och Armin Robinson
Oscarsteatern[9]
1963 Lås in Era döttrar
Lock up your daughters
Laurie Johnson, Lionel Bart och Bernard Miles
Översättning Stig Ahlgren
Oscarsteatern[10]
Boyfriend
Sandy Wilson Scalateatern[9]
1969 Ungkarlslyan
Promises, Promises
Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon Oscarsteatern[11]
2002 Jeppe på berget
Jeppe paa Bierget
Ludvig Holberg
Bearbetning Kent Andersson
Gunnebo slottsteater
2003 Jeppe på berget
Jeppe paa Bierget
Ludvig Holberg
Bearbetning Kent Andersson
Gunnebo slottsteater

Koreografi (ej komplett) redigera

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1961 Vita hästen
Im weißen Rößl
Hans Müller och Ralph Benatzky Egon Larsson Oscarsteatern[12]
1980 H.M.S. Pinafore eller En sjöman älskar fel person
H.M.S. Pinafore; or, The Lass That Loved a Sailor
Arthur Sullivan och W. S. Gilbert
Översättning Hans Alfredson
Hans Alfredson Oscarsteatern

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Sveriges dödbok, 19210305-0817 Cramér, Martin Ivo Fredrik Carl, läst: 2 januari 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 1196637865, läst: 30 maj 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Cramér, MARTIN IVO FREDRIK CARL, Svenskagravar.se, läs online, läst: 27 februari 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 17. 21 mars 1954. https://arkivet.dn.se/tidning/1954-03-21/78/17. Läst 29 januari 2022. 
  7. ^ Folke Hähnel (17 mars 1956). ”'Can-Can' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-03-17/75/12. Läst 22 augusti 2015. 
  8. ^ ”Madame Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25019&pos=94. Läst 26 juni 2015. 
  9. ^ [a b] Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723 
  10. ^ Folke Hähnel (22 februari 1963). ”Oscars: Sedesam våldtäktsmusical”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-02-22/52/18. Läst 31 augusti 2015. 
  11. ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015. 
  12. ^ Folke Hähnel (7 december 1961). ”Värdshuset Vita Hästen åter öppnat på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-12-07/332/16. Läst 22 augusti 2015.