Isoodon auratus
Isoodon auratus[2][3][4][5] är en pungdjursart som först beskrevs av Edward Pierson Ramsay 1887 och som ingår i familjen punggrävlingar.[6][7]
| Isoodon auratus Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning | Grävlingpungdjur Peramelemorphia |
| Familj | Punggrävlingar Peramelidae |
| Släkte | Kortnästa punggrävlingar Isoodon |
| Art | Isoodon auratus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Isoodon auratus | |
| Auktor | (Ramsay, 1887) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Artepitetet i det vetenskapliga namnet är det latinska ordet auratus (smyckad med guld). Det syftar på pälsfärgen i gyllenbrun.[8]
Utseende redigera
Isoodon auratus når en absolut längd (inklusive svans) av cirka 35 cm och en vikt mellan 300 och 650 g. Vanligen är hanar större än honor. Liksom andra kortnästa punggrävlingar har den en långsträckt nos och skarpa klor. Den grova och styva pälsen har en gulbrun till gyllen färg. Svansen är bara glest täckt med hår. Så påminner djuret i viss mån om en råtta. Honor har liksom hos flera andra pungdjur en pung (marsupium).[9]
Utbredning och habitat redigera
Pungdjuret förekommer i norra Australien och på små öar nära det australiska fastlandet. Arten vistas i olika habitat som regnskogar, buskmarker och gräsmarker.[1]
Ekologi redigera
Allmänt lever varje individ ensam och de etablerar revir. De är aktiva på natten och vilar på dagen i självgrävda bon som fodras med växtdelar. Sällan använder de bergssprickor eller grottor som sovplats. Längre bort från boet kan revir av olika individer överlappa varandra. Hanar har större territorier än honor.[9]
Isoodon auratus är allätare och livnär sig främst av insekter som myror eller termiter samt av andra ryggradslösa djur som spindeldjur. Dessutom äter den växtdelar som rötter, rotfrukter och frön samt mindre kräldjur och sköldpaddornas ägg.[9]
Parningen är inte bunden till någon årstid men de flesta ungarna föds efter tider med regn. Dräktigheten varar bara två veckor och sedan föds 2 till 4 ungar. De är mycket små och kravlar till spenarna i moderns pung. Ungarna diar sin mor cirka åtta veckor och efter ungefär tre månader blir de könsmogna. Hanar deltar inte i ungarnas uppfostring. Livslängden är allmänt 2 eller 3 år.[9]
Arten jagas huvudsakligen av introducerade rovdjur som hundar, tamkatter och rödrävar. Isoodon auratus faller även offer för större ormar, taggsvansvaranen och rovlevande pungdjur som Dasyurus hallucatus, fjällsvanspungdjur eller Petropseudes dahli.[9]
Status redigera
På grund av jakttrycket från de olika predatorerna minskar beståndet. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1]
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[6]
- I. a. arnhemensis
- I. a. auratus
- I. a. barrowensis
Källor redigera
- ^ [a b c] Burbidge, A.A. & Woinarski, J. 2012 Isoodon auratus . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 april 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) , website Isoodon auratus, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
- ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Conder & Strahan, red (2007). ”Isoodon auratus”. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 61. ISBN 978-0-643-10006-0
- ^ [a b c d e] M. Norlin (12 april 2012). ”Golden bandicoot” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Isoodon_auratus/. Läst 27 september 2015.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Isoodon auratus.
Wikispecies har information om Isoodon auratus.
