Persisk dovhjort, iransk dovhjort[2] eller irakisk dovhjort (Dama mesopotamica[3][4][5]) är en däggdjursart som först beskrevs av Victor Brooke 1875. Dama mesopotamica ingår i släktet Dama och familjen hjortdjur.[6][7] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[6] Artens taxonomiska status är omstridd. Wilson & Reeder (2005) räknar den som underart till vanlig dovhjort.[8]

Persisk dovhjort
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
FamiljHjortdjur
Cervidae
SläkteDama
ArtPersisk dovhjort
D. mesopotamica
Vetenskapligt namn
§ Dama mesopotamica
Auktor(Brooke, 1875)
Hitta fler artiklar om djur med

IUCN kategoriserar persisk dovhjort globalt som starkt hotad.[1]

Utseende redigera

Arten når en mankhöjd av 90 till 140 cm samt en vikt av 100 till 150 kg. Den korta och mjuka pälsen på ovansidan har en rödbrun till ockra grundfärg. Vid nedre delen av bålen finns en linje av sammanlänkade vita fläckar och ovanför linjen finns vita punkter och fläckar ojämn fördelad över ryggen. En liknande men lodrätt linje förekommer på varje lår. Pälsen kring den svarta nosen, på buken och kring svansen är vit. Hos flera exemplar är även halsen under hakan och största delen av svansen vit.[9]

Liksom hos dovhjorten har bara hannar horn. Persisk dovhjort har bara i nedre delen av hornen en tydlig skovel och den är allmänt större än dovhjorten.[9]

Utbredning redigera

Detta hjortdjur hade ursprungligen ett stort utbredningsområde. Under historisk tid fanns arten från östra Turkiet och Israel till västra Iran. Numera finns bara två små populationer i västra Iran kvar. Dessutom återintroducerades Persisk dovhjort på en ö i Urmiasjön och i några skyddsområden i Iran och Israel. De återintroducerade individerna är oftast hybrider med vanlig dovhjort som avlades fram i en tysk djurpark. Habitatet utgörs av olika slags fuktiga och torra skogar.[1]

Ekologi redigera

Parningen sker i augusti eller september och ungarna föds i mars eller april.[1]

På grund av att den ursprungliga populationen är så liten är levnadssättet främst känd från exemplar som hölls i fångenskap eller från återintroducerade djur. De senare lever främst ensamma eller i mindre grupper men de bildar inga hjordar. De är aktiva på natten och äter gräs, blad, unga växtskott och andra växtdelar.[9]

Vanligen föds bara en unge per kull och honor har förmåga att para sig varje år framgångsrik.[9]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Werner, N.Y., Rabiei, A., Saltz, D., Daujat, J. & Baker, K. 2015 Dama mesopotamica . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 13 februari 2023.
  2. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.11, läst 2018-09-01.
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ (2001) , website, U. S. Fish and Wildlife Service Endangered Species Program-05/01
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/dama+mesopotamica/match/1. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ (2005) , website Dama dama mesopotamica, Mammal Species of the World
  9. ^ [a b c d] ”Persian fallow deer”. ARKive. 2010. Arkiverad från originalet den 3 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140503132013/http://www.arkive.org/persian-fallow-deer/dama-mesopotamica/. Läst 18 mars 2018. 

Externa länkar redigera