Indisk jätteekorre (Ratufa indica[2][3][4]) är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Christian Polycarp Erxleben 1777. Den ingår i släktet jätteekorrar och familjen ekorrar.[5][6]

Indisk jätteekorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteJätteekorrar
Ratufa
ArtIndisk jätteekorre
R. indica
Vetenskapligt namn
§ Ratufa indica
Auktor(Erxleben, 1777)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Underarter redigera

Catalogue of Life[5] samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 4 underarter:[3]

  • Ratufa indica indica (Erxleben, 1777)
  • Ratufa indica centralis Ryley, 1913
  • Ratufa indica dealbata (Blanford, 1897)
  • Ratufa indica maxima (Schreber, 1784)

Utbredning och habitat redigera

Denna jätteekorre förekommer i flera från varandra skilda populationer i Indien, speciellt i Östra Ghats, Västra Ghats och Satpurabergen. Arten vistas på höjder mellan 180 och 2 300 meter. Habitatet utgörs av tropiska städsegröna skogar och fuktiga skogar med lövfällande träd.[1]

Utseende redigera

Arten blir 25 till 45 cm lång (huvud och bål) och har en svans på mellan 20 och 40 cm.[7] Den väger oftast 1,5 till 2 kg och sällan upp till 3 kg.[8] Pälsen på ovansidan är färgad i ett två- till tretonsmönster i svart, brunt och djuprött. Buken och framfötterna är vanligen blekt smutsgula till krämfärgade. Nosen och läpparna är skära, medan kinder och bröst är vitaktiga, krämfärgade till orange. Svansen är lång och kraftig med ljusbrun päls utom på den vitaktiga spetsen.[7] Öronen är små och avrundade. Alla tår har kraftiga klor.[8]

Ekologi redigera

Individerna är aktiva på dagen och lever vanligen ensamma. De håller sig i regel gömda i den täta växtligheten. Bona inrättas i håligheter i trädstammarna. Indisk jätteekorre uppehåller sig vanligen i träden och kommer sällan ner till marken. Den äter frukter, nötter, bark och blommor samt insekter och ägg. Själv utgör den föda åt katter, viverrider, rovfåglar och ormar.[8]

Det är inte ovanligt att en hane och hona kan leva tillsammans en längre tid även utanför själva parningen. Det förefaller som om denna kan äga rum när som helst under året, eventuellt även flera gånger per år. Dräktigheten varar 28 till 35 dagar och sedan föds en eller två outvecklade ungar, sällan trillingar. Före ungarnas födelse byggs ett näste av blad och kvistar bland trädgrenarna. Där lever ungarna sina första veckor. I fångenskap kan arten leva upp till 20 år.[8]

Bevarandestatus redigera

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Populationerna minskar emellertid, främst på grund av habitatförlust till följd av industrialisering, plantageanläggning, skogsavverkning och jakt. Speciellt intensiv är jakten i Östra Ghats, där populationsnedgången betecknas som "alarmerande" ("alarming").[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] 2010 Ratufa indica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ [a b] (2005) , website Ratufa indica, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/ratufa+indica/match/1. Läst 13 maj 2016. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b] Vijay Choudhary (9 maj 2016). ”Description of Indian giant squirrel – Ratufa indica” (på engelska). Abhinav Nature Conservation. Arkiverad från originalet den 26 april 2016. https://web.archive.org/web/20160426205557/http://natureconservation.in/description-of-indian-giant-squirrel-ratufa-indica/. Läst 12 maj 2016. 
  8. ^ [a b c d] James Justice (2002). Ratufa indica Indian giant squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Ratufa_indica/. Läst 12 maj 2016. 

Externa länkar redigera