Immunglobulin D (IgD) är en antikropp och ingår i det adaptiva immunförsvaret. Antikroppar (immunoglobuliner) bildas av B-lymfocyter, en sorts vit blodcell.[1] IgD är en monomer och finns på cellmembranet på cirkulerande mogna men naiva B-lymfocyter (utvecklade celler som ännu inte har bundit till ett antigen).[1][2] IgD utgör enbart 0,2 % av antalet cirkulerande antikroppar i blodet.[3] IgD förekommer i högre nivåer i vätska i övre luftvägarna där det reagerar på bakterier och virus.[3]
Referenser redigera
- ^ [a b] Abbas, Abul K.; Lichtman, Andre H.; Pillai, Shiv (2021). ”5. Antibodies and Antigens” (på engelska). Cellular and Molecular Immunology (10). Philadelphia: Elsevier. sid. 507–508 & Table 5.2. ISBN 978-0-323-75748-5. OCLC 1253337677. Läst 19 februari 2022
- ^ Parham, Peter (2021). ”4. Antibody Structure and the Generation of B-Cell Diversity” (på engelska). The Immune System (5). New York: W. W. Norton & Company. sid. 317. ISBN 9780393533309. OCLC 1282834282. Läst 19 februari 2022
- ^ [a b] Punt, Jenni; Stranford, Sharon A.; Jones, Patricia P.; Owens, Judith A. (2019). ”12. Effector Responses: Antibody- and Cell-Mediated Immunity” (på engelska). Kuby Immunology (8). New York: W.H. Freeman. sid. 858. ISBN 978-1-319-26722-3. OCLC 820117219. Läst 19 februari 2022