Hyperlexi är en ovanlig förmåga där ett barn lär sig att läsa ord före fem års ålder, utan tidigare träning i läsning. Hyperlektiska barn har en genomsnittlig IQ eller en intellektuell särbegåvning (en IQ som är högre än genomsnittet), samt en läsförmåga över förväntan med tanke på deras ålder och IQ. Dock har vissa hyperlektiker svårigheter med att förstå talat språk. De flesta barn med hyperlexi har en autismspektrumstörning.[1] 5 till 10 procent av alla autistiska personer beräknas ha hyperlexi.

Hyperlektiska barn är vanligen fascinerade av bokstäver eller siffror. De är extremt bra på att avkoda språk och blir därmed ofta väldigt tidiga läsare. Vissa hyperlektiska barn lär sig att stava långa ord (såsom elefant) innan de fyllt två år, och lär sig läsa hela meningar innan de fyllt tre. En fMRI-studie av ett barn visade att hyperlexi kan vara den neurologiska motsatsen till dyslexi.

Utveckling redigera

Trots hyperlektiska barns förmåga att läsa redan i tidig ålder, kan de ha svårt för att kommunicera. Barn med hyperlexi kan ha problem med att lära sig och förstå språkets regler från exempel, försök och misstag, vilket kan leda till sociala problem. Några hyperlektiska barn utvecklar sitt språk genom ekolali, alltså genom att upprepa andra människors ord och meningar. De flesta hyperlektiska barn har ett ovanligt stort ordförråd och kan identifiera många föremål och bilder, men kan inte sätta sina språkkunskaper till god användning. De brister i spontant tal, och deras pragmatiska tal är försenat. Hyperlektiska barn krånglar ofta med frågorna Vem?, Vad?, Var?, Varför? och Hur?. I åldrarna fyra och fem år gör många barn med hyperlexi stora framsteg i att kommunicera.

De sociala färdigheterna hos ett barn med hyperlexi är försenade. Hyperlektiska barn visar ofta ett stort ointresse av att leka med andra barn.

Referenser redigera

  1. ^ Grigorenko, Elena L.; Klin, Ami; Volkmar, Fred. ”Annotation: Hyperlexia: disability or superability?”. Journal of Child Psychology and Psychiatry, and Allied Disciplines 44 (8): sid. 1079–1091. ISSN 0021-9630. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14626452. Läst 7 juli 2016. 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.