Wikipedia

Husockupation

Husockupation innebär att personer utan formell besittningsrätt för en byggnad bosätter sig i den eller använder den varaktigt. I juridiken kallas detta ibland för "besittningsrubbning" eller "olaga intrång". I Latinamerika, Asien och Afrika bor en växande del av befolkningen i självbyggen på ockuperade landområden, så kallade favelor. I vissa länder, exempelvis Nederländerna, har husockupationer legaliserats.[1]

Demonstration för det ockuperade Ungdomshuset i Köpenhamn.

Bakgrund redigera

 
Husockupantsymbolen.

Den nutida, europeiska husockupantörelsens ursprung är förlagd till efterkrigstiden, men främst till 1970-talets början. I stadsdelen Kreuzberg i Västberlin bodde uppemot 20 000 människor i ett alternativt kollektivsamhälle med bostäder, butiker, daghem och verkstäder. Lokalerna var ofta ockuperade rivningshus. Myndigheterna svarade med vräkning och avhysning. Detta utgjorde bakgrunden till BZ-rörelsen (efter tyskans "besetzt" som ungefär betyder "besätta" eller ockupera), som spred sig över Europa; i Holland under beteckningen krakers och i England squatters. Ockupantrörelsens symbol, ett "N" med en pil, inskrivet i en cirkel, blev också vanligt förekommande. Tyskland och England har haft en särskilt livlig rörelse som på sina håll mer eller mindre permanent har ockuperat hela kvarter eller landområden. Den 24-25 april 1999 avhölls ett Ockupations-VM i Leipzig, där ett hundratal hus under en kortare tid hölls av uppemot 1000 aktivister.

Christiania redigera

Ockupationen av det tidigare kasernområdet Christiania i Köpenhamn är den utan jämförelse längsta. Våren 1971 intog de 20 första ockupanterna 170 byggnader och i dag har området en bofast befolkning på uppemot 800 personer. Myndigheterna har vid ett flertal tillfällen försökt avhysa ockupanterna, men hittills utan framgång.

Jagtvej 69 redigera

Huvudartikel: Ungdomshuset

Ungdomshuset på Jagtvej 69 i Köpenhamn var en byggnad som använts som samlingspunkt för vänsterungdomar och för Köpenhamns punk- och undergroundscen sedan 1982. Ursprungligen hade man ett nyttjandekontrakt från kommunen. Under 1990-talet kritiserades Ungdomshuset för att man störde grannar och inte betalade hyran i tid, och 1997 ansågs användaravtalet brutet. Hyresvillkoren omförhandlades till tre månaders uppsägning och 1999 beslutade Köpenhamns kommun att sälja huset.[källa behövs] Ungdomshusets brukare vägrade dock att ge den nya ägaren tillträde.[2] 1 mars 2007 stormades huset av dansk polis, vilket ledde till Kravaller i Köpenhamn.[3] Den 5 mars 2007 påbörjades rivningen. 650 personer hade då anhållits.[4] Den 6 mars var rivningen i stort sett färdig, efter en natts arbete. Under tiden fortsatte protester i form av bland annat blockader och ockupationer mot danska konsulat runt om i världen.[5] Den 1 april 2008 enades politikerna om att ett nytt Ungdomshus skulle etableras på Dorotheavej 61 så fort som möjligt.[6]

Nederländerna redigera

I Nederländerna legaliserades husockupationerna i början av 1970-talet. Lagtexten anger bland annat följande skäl till att husockupation får förekomma:

  1. ingen har bott i fastigheten under det senaste året
  2. fastigheten har inte bytt ägare under det senaste året
  3. fastigheten har inte något annat användningsområde, till exempel som lagerbyggnad.

Allaktivitetshuset redigera

Huvudartikel: Allaktivitetshus

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet fanns en livaktig rörelse i Europa som verkade för ökad gemenskap och mot social isolering mellan grupper i samhället. En tanke som föddes ur detta var idén om "allaktivitetshus". Exempel på sådana var Palle Nielsens utställning Modellen på Moderna Museet 1968[7], Avenyn 18 i Göteborg (1968)[7], konstnärskollektivet i Gasklockan i Sabbatsbergsområdet i Stockholm, Gamla Bro i Stockholm (1969-1972), Hagahuset, Göteborg (1970-1974), Paradisio och Fantasio i Amsterdam, Toneby Hall i London och Sprängkullen (1974-1986). Efter 45 års kamp invigdes Lunds Allaktivitetshus den 24 januari 2015 i lokalen Vilda Väster på Stenmästarevägen 7C.[8]

Sverige redigera

Huvudartikel: Husockupationer i Sverige

I Sverige har det varit tre större vågor av husockupationer: en på sent 1960-tal och tidigt 1970-tal, en under mitten av 1980-talet och en under mitten av 2000-talet. Även på 1990-talet ockuperades hus av olika orsaker. En synonym för husockupanter har varit "husnallar".

Samhällets motreaktioner redigera

 
Ockuperade huset Köpi i Berlin

Det europeiska säkerhetspolitiska samarbetsorganet Trevi[9] gjorde upp en plan enligt vilken alla husockupationer i Europa skulle vara upphävda före 1992.[10] 1990-1992 gjordes också en polisiär offensiv. Sedan dess har ockupationerna varit mer sporadiska.

Referenser redigera

  1. ^ Squatting
  2. ^ Aktivister intog S-högkvarter Besökt 2007-03-06
  3. ^ Mana: Stökig dag i Köpenhamn efter vräkningen av Ungdomshuset, 2007-03-01 Arkiverad 12 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine. Besökt 2007-03-06
  4. ^ SVT: UNgdomshus i Köpenhamn lagt i grus Arkiverad 12 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ DN: Stor del av ungdomshuset rivet, 2006-03-06 Besökt 2007-03-06
  6. ^ Belejring bliver til demo og gadefest.[1][död länk]
  7. ^ [a b] Paletten (1968) nr.4, sid:1–23
  8. ^ https://www.facebook.com/events/1380077072299160/
  9. ^ Förkortningen Trevi står för "Terrorisme, Radicalisme, Extrémisme et Violence Internationale".
  10. ^ Jacobson, Staffan: Anarkismens återkomst. Lund 2006. Sid. 101.

Litteratur redigera

  • Johan Pries & Karin Zackari. ”'Här slutar Sverige.'Ockupationen på Ringgatan i Malmö 1990”. i Andrés Brink Pinto & Martin Ericsson. Politik underifrån: Kollektiva konfrontationer under Sveriges 1900-tal. Lund: Arkiv 2016.
  • Martin Ericsson. ”Ockuperat område. Striden om brandstationen i Jönköping 1982”. i Andrés Brink Pinto & Martin Ericsson. Politik underifrån: Kollektiva konfrontationer under Sveriges 1900-tal. Lund: Arkiv 2016.
  • Nelhans, Bertil: Allaktivitet – ja men hur? Prisma 1971.
  • Christiania – ett samhälle i storstaden. Nationalmuseet, Kbh 1975.
  • Lappalainen/Berg: I Mullvaden levde vi. Boklaget 1979.
  • Carle/Hermansson (red): Ungdom i rörelse. Daidalos 1991.
  • Cassé, Roy: Mot en gränslös gemenskap. Striden om Allaktivitetshusen 1969-70. Etnologiska Institutionen, Lunds Universitet 1994.
  • Lila Svarta - handling organisering motstånd. Brand, Sthlm 1992.
  • Baily, Ron: The Squatters. Penguin 1972. (Om husockupantrörelsens ursprung i England.)
  • Squatter's Handbook. Advisory Service for Squatters. UK 2004.
  • Sandén, Salka: Deltagänget. Vertigo 2007.

Se även redigera

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Husockupation&oldid=54408490”