Helle Degn
Helle Degn, född 20 oktober 1946 i Köpenhamn, är en dansk socialdemokratisk politiker och f.d. biståndsminister. Hon var folketingsledamot 1971-1975 och 1977-2000 och kommendör av Dannebrogsorden sedan 2000.
| Helle Degn | |
 | |
| Tid i befattningen 25 januari 1993–27 september 1994 | |
| Monark | Margrethe II |
|---|---|
| Företrädare | Ämbetet nyinrättat |
| Efterträdare | Poul Nielson |
| Född | 20 oktober 1946 Köpenhamn, Danmark |
| Politiskt parti | Socialdemokratiet |
| Yrke | Lärare & politiker |
| Ministär | Regeringen Poul Nyrup Rasmussen I |
Helle Degn är dotter till prokuristen Peter Degn och Lilly Degn.[1] Hon tog realexamen 1963 och gick med i Danmarks Socialdemokratiske Ungdom som sjuttonåring.[1] Hon studerade sedan till lärare vid Blågård Seminarium och tog examen 1971.[1] Hon arbetade sedan som lärare i Ballerup (1971-1975) och Farum (från 1975).[1] Vid samma tid började hennes politiska karriär ta fart, och hon var socialdemokratisk ledamot i Tårnby kommunfullmäktige (1969-1972). Hon blev invald i Folketinget 1971 och var då den yngsta ledamoten, 24 år gammal.[1] Hon kom därmed att tillhöra kretsen av yngre socialdemokratiska ledamöter som bildade grupperingen Kaffeklubben inom partiet.[1] Utöver Degn ingick även Svend Auken, Ritt Bjerregaard, Birte Weiss, Karl Hjortnæs och Inge Fischer Møller i denna gruppering.[1]
I Folketingsarbetet hade Degn plats i flera framträdande utskott, däribland i utrikesnämnden (ordförande 1994-2000), finansutskottet (1982-1993 och 1994-2000), utrikesutskottet och utbildningsutskottet.[2] Hon har även varit ordförande för den senare, samt varit partiets utbildningspolitiska- (1985-1992), biståndspolitiska- (1982-1992), utrikes- och säkerhetspolitiska (1994-2000) ordförande.[2] Hon har även varit dansk ledamot i Interparlamentariska unionen (1977-1993 och 1994-2000).[2] Hon kandiderade till posten som partiets vice ordförande 1984, på rekommendation av partiets jämställdhetsutskott, men förlorade mot Birte Weiss.[1]
Degn var länge motståndare av Danmarks medlemskap i både EG och Nato, men ändrade ståndpunkt 1989.[1] Hon har även varit engagerad i jämställdhetsfrågor och har bl.a. ingått i den danska delegationen i FN:s kvinnokonferens 1975, 1980, 1985 och 1995, samt varit styrelseledamot i Danske Kvinders Nationalråd (1977-1983) och ledamot i danska regeringens barnkommitté (1975-1981).[2][1] Hon utsågs till ordförande av den danska regeringens jämställdhetsråd av statsminister Anker Jørgensen 1982, en post hon innehade till 1987.[1] I samband med partiledaruppgörelsen mellan Svend Auken och Poul Nyrup Rasmussen gav hon sitt stöd till den senare, och utsågs till biståndsminister 1993.[1] Hon fick dock lämna denna befattning redan 1994 i samband med en regeringsombildning.
Degn lämnade Folketinget i september 2000, efter nästan 27 år, för att bli kommissionär i Östersjörådet. Denna post innehade hon till 2004.[2]
Övriga förtroendeposter redigera
- Ordförande av Dansk-Tanzaniansk Venskabsforening (1980-1982)
- Styrelseledamot i danska FN-förbundet (1980-1982)
- Vice president för Socialist International Women (1994-1999)
- Vice ordförande för OSSE:s parlamentariska församling (1994-1998)
- President för OSSE:s parlamentariska församling (1998-2000)
- Ordförande av OSSE:s socialistiska grupp (1994-1998)
- Styrelseledamot i Rehabiliteringscentret for etniske kvinder i Danmark (2004-)
- Presidieledamot i International Club of Copenhagen (2005-)
- Ambassadör för Dansk Folkehjælp (2006-)
- Ordförande av Mandela Center i Danmark (2008-2011), vice ordförande sedan 2011.
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Larsen, Jytte (red.) & Borchorst, Anette (2001). Dansk Kvindebiografisk Leksikon. Rosinante. ISBN 978-87-7357-487-4. http://www.kvinfo.dk/side/597/bio/459/origin/170/query/helle%20degn/
- ^ [a b c d e] ”Helle Degn”. Helle Degn. Arkiverad från originalet den 15 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150215123228/http://helledegn.dk/cv/index.html. Läst 16 maj 2013.
- Tryckta källor
- Jytte Larsen (red.) (2001). Dansk Kvindebiografisk Leksikon. Köpenhamn: Rosinante. ISBN 978-87-7357-487-4