Hardinge Giffard, 1:e earl av Halsbury
Hardinge Stanley Giffard, 1:e earl av Halsbury, född den 3 september 1823 i London, död den 11 december 1921, var en brittisk jurist och politiker.
| Hardinge Giffard | |
 Hardinge Giffard, 1:e earl av Halsbury. | |
| Född | 3 september 1823[1][2] London |
|---|---|
| Död | 11 december 1921[1][2] (98 år) |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | Merton College  |
| Sysselsättning | Politiker[3], domare, barrister[4] |
| Befattning | |
| Ledamot av Förenade kungarikets 21:a parlament Storbritanniens 21:a parlament, Launceston (1877–1880)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Launceston (1880–1885)[6] Lordkansler (1885–1886) Ledamot av Brittiska överhuset (1885–1921)[7] Lordkansler (1886–1892) Lordkansler (1895–1905) | |
| Politiskt parti | |
| Konservativa partiet | |
| Maka | Caroline Humphreys (g. 1852–)[8] Wilhelmina Woodfall (g. 1874–)[8] |
| Barn | Lynie May Robias Giffard (f. 1875)[9] Lady Constance Mary Evelyn Giffard (f. 1877)[9] Hardinge Goulburn Giffard, 2:a earl av Halsbury (f. 1880)[9] |
| Föräldrar | Stanley Lees Giffard Susanna Meares Moran[9] |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Royal Society | |
| Redigera Wikidata | |
Giffard studerade i Oxford och inträdde 1850 i advokatståndet. Han fick snart mycket stor praktik i kriminalmål och uppträdde bland annat som advokat i den ryktbara Tichbornprocessen. Giffard blev 1875 generaladvokat (solicitor general) i Disraelis ministär och fick samtidigt knightvärdighet, men lyckades först 1877 bli vald till medlem av underhuset, som han sedan tillhörde till 1885, då han blev peer (baron Halsbury) och som lordkansler inträdde i Salisburys kortlivade första ministär (juni 1885–februari 1886). Han innehade samma ämbete i de tre följande konservativa ministärerna (under Salisbury 1886–1892 och 1895–1902 samt under Balfour 1902–1905) samt deltog därefter länge trots sin höga ålder med oförminskad livlighet på den konservativa sidan i överhusets debatter. År 1898 upphöjdes han till earl av Halsbury. Åren 1893–1920 var president i Royal Society of Literature.
Källor redigera
- Giffard, Hardinge Stanley, earl af Halsbury i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
- ^ [a b] SNAC, Hardinge Giffard, 1st Earl of Halsbury, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Hardinge Stanley Giffard, 1st Earl of Halsbury, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Joseph Foster, Men-at-the-Bar : A biographical hand-list of the members of the various Inns of Court, including her Majesty's Judges, etc., andra utgåvan, Joseph Foster, 1885.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
- ^ s. 283, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ The London Gazette, 25485, s. 3000, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]