Harald V av Norge, född 21 februari 1937Skaugum i Askers kommun, är Norges kung sedan den 17 januari 1991, då hans far kung Olav V avled.[1]

Harald V
Kung Harald 2010
Regeringstid 17 januari 1991–
(33 år och 71 dagar)
Kröning Signad 23 juni 1991 i Nidarosdomen
Företrädare Olav V
Valspråk Alt for Norge
Gemål Sonja Haraldsen
Barn Märtha Louise
Haakon Magnus
Personnamn Harald
Ätt Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg
Far Olav V
Mor Märtha av Sverige
Född 21 februari 1937 (87 år)
Skaugum, Norge
Namnteckning


Harald var vid födseln den förste norske prins som fötts i landet på 567 år (Norge hade styrts från Danmark fram till 1814 och i personalunion med Sverige fram till 1905). Farfadern kung Håkon VII, som ursprungligen var dansk prins, hade av Stortinget valts till Norges kung 1905 och Harald V är den tredje monarken i den nuvarande dynastin på Norges tron.[1]

Prins Harald redigera

 
Kung Harald som ung.

Harald föddes som tredje barn och första son till det dåvarande norska kronprinsparet Olav och Märtha. Han blev därmed den förste norske prins som föddes i Norge sedan 1270. Vid den tyska invasionen av Norge den 9 april 1940 flydde kungafamiljen med den då tre år gamle prinsen tillsammans med Stortinget och regeringen från Oslo till Elverum. Kronprinsessan Märtha, prins Harald och hans två äldre systrar prinsessan Ragnhild och prinsessan Astrid reste vidare via Sverige till USA, där de bodde strax utanför Washington, D.C. under resten av kriget och stod i nära förbindelse till USA:s president Franklin D. Roosevelt.[2].

Harald återkom till Norge den 7 juni 1945 tillsammans med resten av kronprinsfamiljen.[1]

Prinsen gick i Smestads skole och Oslo Katedralskole där han tog studentexamen ("examen artium") 1955. Han skrevs in vid Oslo universitet men kom i stället att studera vid militärskolor och genomföra värnpliktsutbildning.

Kronprinsgärning redigera

 
Drottning Sonja och kung Harald under bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 2010.

Det var under hans tid i det militära, närmare bestämt den 21 september 1957, som Haralds farfar kung Haakon VII avled och Harald blev kronprins. Redan året därpå vikarierade han för sin far som statschef, vilket även inkluderade att leda regeringens veckomöten, kallat Kronprinsregenten i Statsråd.

Kronprins Harald låg vid Oxfords universitet (Balliol College) från 1960 till 1962 och tog där examen i statsvetenskap, nationalekonomi och historia. Två år senare deltog han som seglare i den norska OS-truppen till Olympiska sommarspelen 1964 i Tokyo.[3] Hans seglingsinsatser har sedan fortsatt; 1982 blev han världsmästare i halvtonsklassen, 1987 med en entonsbåt och 1988 bronsmedaljör i VM. Så sent som 2005 vann Harald och hans besättning Europamästerskapet i havssegling.

Kungagärning redigera

På grund av sin fars sjukdom var kronprins Harald vikarierande statschef från den 31 maj 1990. Vid faderns frånfälle den 17 januari 1991 blev han Harald V, och tog, precis som sin far och farfar, ”Alt for Norge” som sitt valspråk. Den 21 januari 1991 svor Harald kungaeden inför Stortinget och på kungens och drottningens begäran hölls även en välsignelsegudstjänst i Nidarosdomen den 23 juni samma år.[1]

Familj redigera

Hustru och barn redigera

I slutet av 1950-talet lärde kronprinsen känna Sonja Haraldsen, men först nio år senare, i mars 1968, offentliggjorde det norska hovet att kung Olav V givit paret sitt tillstånd att ingå äktenskap efter att tidigare varit motvillig till att sonen skulle gifta sig med en icke-kunglig kvinna.

Vigseln ägde rum den 29 augusti 1968 i Oslo domkyrka. Paret fick prinsessan Märtha Louise 1971 och nuvarande kronprins Haakon Magnus 1973.[1]

Härstamning redigera

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
16. Kung Kristian IX av Danmark
(1818-1906)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Kung Fredrik VIII av Danmark
(1843-1912)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
17. Louise av Hessen-Kassel
(1817-1898)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Kung Håkon VII
(1872-1957)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
18. Kung Karl XV (IV) av Sverige-Norge
(1826-1872)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Lovisa av Sverige-Norge
(1851-1926)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
19. Lovisa av Nederländerna
(1828-1871)
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Kung Olav V
(1903-1991)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
20. Albert av Sachsen-Coburg-Gotha
(1819-1861)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Kung Edward VII av Storbritannien
(1841-1910)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
21. Drottning Viktoria av Storbritannien
(1819-1901)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Maud av Storbritannien
(1869-1938)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
22. Samma som 16. & 28.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Alexandra av Danmark
(1844-1925)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
23. Samma som 17. & 29.
 
 
 
1. Kung Harald V
(1937-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
24. Kung Oscar I av Sverige-Norge
(1799-1859)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Kung Oscar II av Sverige-Norge
(1829-1907)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
25. Josefina av Leuchtenberg
(1807-1876)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Prins Carl, hertig av Västergötland
(1861-1951)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
26. Hertig Vilhelm I av Nassau
(1792-1839)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Sofia av Nassau
(1836-1913)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
27. Pauline av Württemberg
(1810-1856)
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Märtha av Sverige
(1901-1954)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
28. Samma som 16. & 22.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Samma som 8.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
29. Samma som 17. & 23.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Prinsessan Ingeborg av Danmark
(1878-1958)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
30. Samma som 18.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Samma som 9.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
31. Samma som 19.
 
 
 


Titlar, utmärkelser, med mera redigera

Kung Harald V är hedersdoktor i juridik vid University of Strathclyde i Skottland och Wasedauniversitetet i Japan, samt Honorary Fellow vid sin alma mater Balliol College i Oxford, England.

Ex officio är kungen den norska statskyrkans främsta företrädare.

Kungen är i egenskap av högste befälhavare ex officio general i den norska armén och flygvapnet samt amiral i den norska marinen.[1]

Han har också utnämnts till Colonel-in-Chief av Green Howard-regementet i Storbritannien[4] samt är från 1981 hedersöverste i Royal Marines.[5]

Ordnar i urval

  • Kongelige Norske St. Olavs Orden, stormästare, storkors med kedja (Norge)[6]
  • Kongelige Norske Fortjenstorden, storkors (Norge)[6]

Förtjänsttecken i urval

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

Externa länkar redigera