Handpåläggning är den handling då en person lägger händerna på någons kropp med avsikten att överföra andlig eller helande kraft. Det är ursprungligen en judisk ceremoni som upptagits av kristendomen.[1]

Handpåläggning vid biskopsvigning i apostolisk succession genomförs.

Handpåläggning inom kristendomen redigera

Handpåläggning som kristen praktik kan härledas ur ett antal nytestamentliga texter, såsom Mark 5:23; 16:18; Matt 9:18; Luk 4:40 och Apg 9:12. Den förekommer framför allt vid bön för sjuka, men även i vissa ceremonier knutna till gudstjänsten. I Svenska kyrkan sker handpåläggning vid dop, konfirmation samt präst-, diakon- och biskopsvigning. Det sker även vid samma riter i Romersk-katolska kyrkan, Östlig kristendom och Anglikanska kyrkogemenskapen, men inom Katolsk- och Anglikansk Kristendom kan vigning bara utföras av en biskop i den apostolisk successionen.

Inom Pingströrelsen används handpåläggning vid bön för helande genom den Helige Ande och smörjelse av sjuka.[2]

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
  2. ^ ”Laying on of Hands and Anointing the Sick with Oil” (på engelska). Assemblies of God. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161029112701/http://ag.org/top/beliefs/topics/gendoct_12_sick.cfm. Läst 18 oktober 2019.