HPLC (engelska high-performance liquid chromatography eller tidigare high pressure liquid chromatography) eller högupplösande vätskekromatografi är en separationsmetod för kemiska föreningar som använder sig av ett tvåfas-system.

Bilden visar hur apparaten fungerar:

  1. Behållare med lösningsmedel. Olika beroende på vilka föreningar man vill lösa upp.
  2. Filter som tar bort luftbubblor.
  3. Kran där man ställer in proportionerna mellan de olika lösningsmedlen.
  4. Blandningsreservoar.
  5. Högtryckspump.
  6. En växel där man ställer in inmatningsläge, respektive arbetsläge.
  7. Här injiceras materialet som skall separeras i sina beståndsdelar.
  8. Utbytbart kolonnfilter där smuts fastnar. På så sätt ökar man analysfiltrets livslängd.
  9. 10–500 mm långt analysfilter. Den har en innerdiameter på några millimeter, och beroende på vad man vill rena fram innehåller den korn med olika polaritet. Oftast är det kiseldioxidkorn täckta med kolkedjor med 8 eller 18 kolatomer. De upplösta ämnena i vätskan som vandrar genom kolumnen absorberas eller adsorberas till kiselkornen. Om föreningarna har olika polaritet kommer de att bromsas olika mycket i kolonnen och ta olika lång tid på sig att gå igenom den.
  10. Detektor som ser vad som kommer ur kolonnen, oftast med hjälp av IR- eller UV-ljus.
  11. Insamling av mätvärden.
  12. Uppsamlingskärlet byts efter hand så man får olika innehåll i olika behållare.